Med önskar om en riktigt god jul!

Hej!

Äldrefrågorna har varit på tapeten under hela hösten. Besluten om trygghetsboendena är tagna, det har jag skrivit om tidigare. Jobbskattefrågan och den högre skattebördan för pensionärer fortsätter. Det är en fråga som vi måste ha bra svar på i valrörelsen.

Positivt och intressant är det policyprogram om ”Bästa möjliga vård för de multisjuka äldre” som Svensk förening för allmänmedicin (SFAM), Svensk geriatrisk förening (SGF) och Svensk Internmedicinsk förening (SIM) lagt fram. De definierar multisjuka äldre som äldre personer med komplexa behov av medicinsk vård och omsorg, där vården kräver nära samverkan mellan kommun, primärvård och slutenvård och skriver att:

”Först och främst behöver varje multisjuk äldre ett boende och en daglig omsorg som minskar risken för försämrat hälsotillstånd och möjliggör ett värdigt liv. Viktigast är trygghet i vardagen, möjlighet till social samvaro, vällagad och välserverad mat, en god personlig hygien och möjlighet till utevistelse. Till detta kommer sjukvårdsbehoven."För att leva upp till detta krävs en rad saker. De tre föreningarna lyfter bl.a. fram att varje multisjuk äldre ska ha en namngiven huvudansvarig vårdgivare såväl inom kommunens hemtjänst som inom primärvården samt tillgång till geriatrisk kompetens. Kring varje multisjuk äldre ska det finnas ett för individens behov anpassat multidisciplinärt och multiprofessionellt team. Om sjukhusvård behövs ska den äldre kunna komma direkt till en avdelning och inte tas in via akuten.

Liknande tankegångar har framförts av andra och då kommer man alltid in på huvudmannaskapsfrågan. Det delade ansvaret för äldres vård- och omsorgsbehov mellan landsting och kommun fungerar helt enkelt inte. Erfarenheterna från Norrtälje, där det sedan fyra år i projektform funnits en gemensam organisation för hälso-, sjukvård och omsorg är goda.

I en utvärdering av projektet har visats att insatserna för de äldre har blivit bättre samordnade, överlämningarna från slutenvården till öppenvården och omsorgen smidigare och förståelsen för varandras uppdrag bättre när kommun och landsting lägger alla pengarna i en påse.

För tjugo år sedan när Ädel-reformen var på väg att formuleras kunde partiernas företrädare på riks, landstings- och kommunnivå inte enas om vem som skulle ha ansvaret för de multisjuka äldre och så drog man gränsen så att säga mittpå i stället för att utgå från att den äldre är ”odelbar”. Ädel förde med sig att boendesituationen för människor med demens och multisjuklighet blev bättre, men samtidigt blev sjukvården sämre. Kommunerna insåg inte att det var svårt sjuka personer som tidigare legat på långvården som de skulle ta ansvar för. Nu krävs en förändring men vem vågar ge sig på huvudmannafrågan? Själv tycker jag att vi måste ha en huvudman för vården och omsorgen för äldre människor. Det är för dem insatserna ska vara till för.

Med detta vill jag önska er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

EMA och avancerade läkemedel

I riksdagsgruppen gläds vi åt att Cecilia Malmström nu är föreslagen som kommissionär. Det är en stor framgång för henne, men också för Folkpartiet. Hon är en sann europé som ser stora möjligheter i det kommande EU-arbetet, inte minst nu när Lissabonfördraget är i hamn.

Själv har jag just varit på ett möte på europeiska läkemedelsmyndigheten, European Medicines Agency (EMA) för att diskutera hur EMA kan ta tillvara läkemedelskonsumenternas erfarenheter av och synpunkter på läkemedelsbehandling. Det gäller t.ex. hur informationen till konsumenterna om olika läkemedel bör utformas. Hur begripliga och läsbara är egentligen texterna i de bipacksedlar som ligger i läkemedelsförpackningarna. En annan fråga som inte minst patienter med kroniska sjukdomar vill ha svar på är på vilka grunder ett läkemedel godkänts för användning.

EMA har sedan några år på försök en rådgivande grupp bestående av företrädare för patient- och konsumentorganisationer till sitt förfogande där de nämnda frågorna har behandlats. Erfarenheterna är så positiva att nu vill EMA gå vidare med en mer permanent organisation.Vid mötet uttalade man sin tillfredsställelse över att EMA nu byter direktorat från att ligga under "DG Enterprise" till "DG Sanco". Det innebär att EMA liksom Läkemedelsverket i Sverige som ju sorterar under Socialdepartementet nu ses som en del av hälso- och sjukvården och inte primärt som en del av näringslivet.

Det var många andra frågor som behandlades under mötet, men jag begränsar mig till de nya läkemedel som är på väg och som kallas avancerade läkemedel på grund av den komplicerade teknik deras framtagande och användning bygger på. Hit hör antikroppar mot olika cancerformer, antikroppar som bromsar utvecklingen av Alzheimers sjukdom, läkemedel som kan byta ut defekta gener eller klippa bort defekta delar av en gen hos människor med ärftliga sjukdomar samt läkemedel som reparerar skadat brosk, skadad ryggmärg och skadade näthinnor. Det finns små partiklar av metaller - nanopartiklar upphöjda med så många minusnollor efter sig att jag inte har räknat dem - som kan fås att döda precis de celler de är riktade mot, t.ex. cancerceller. Mycken forskning återstår dock för att vi ska vara säkra på att de inte missar målet och för med sig oönskade reaktioner hos människa av allvarligt slag.

De nya läkemedlen kan komma att revolutionera livet för inte minst människor med sällsynta diagnoser eller med andra kroniska sjukdomar, men de kommer att kräva komplicerad och säker diagnostik och en mer individualiserad behandling än den vi ser idag. Den här morgondagen måste vi förbereda oss på. Ger läkarutbildningen de blivande läkarna de kunskaper som behövs för att de ska kunna använda de nya läkemedlen? Behövs "certifiering" av de läkare som får förskriva de nya läkemedlen? Är läkemedelskontrollen utformad så att vi kan ge rimliga garantier för de nya läkemedlens effektivitet och säkerhet?

Deltagarna i EMA:s möte var överens om att det här är frågor vi måste ta tag i redan nu, men som en av deltagarna i mötet sa: "Vi har så fullt upp med att lösa dagens problem att vi inte hinner ta tag i morgondagens". Naturligtvis får vi inte stanna vid det uttalandet. Nu ankommer det på oss politiker att lyfta blicken och ta tag i morgondagens frågor för patienternas skull. Det hägrar som jag ser det en ljusnande framtid för människor med kroniska och livshotande sjukdomar om vi gör något med det vi vet behövs redan idag.

Världsaidsdagen den 1 december

Artikel som idag publicerades i Arbetarbladet

Kunskapen om hiv/aids behöver förbättras
Världsaidsdagen – som infaller i dag 1 december – uppmärksammar i år diskriminering och fördomar. Det är ett angeläget tema. Vi vet att det finns många missuppfattningar och en förvånande stor okunskap om hur hiv smittar och vad en hiv-infektion innebär för den enskilde.

Den inhemska spridningen av hivinfektion i Sverige ligger på en, i ett internationellt perspektiv, låg och stabil nivå. Men många människor lever med hivinfektion eller aids i Sverige.Hivpositiva personer känner sig negativt särbehandlade i arbetslivet. Det är ett faktum att när hivinfekterade personer är öppna med sin hivstatus löper de risken att hotas av diskriminering, utanförskap och ensamhet.

Vi känner också till exempel på felaktigt bemötande av hivpositiva av myndigheter och av hälso- och sjukvården. De grupper som är mest drabbade av hiv/aids har många gånger även en utsatt hälsosituation i övrigt. Arbetet med att förebygga hivinfektion och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar måste därför samordnas med övrigt folkhälsoarbete.

Åtgärder behövs för att förändra synen i samhället på hiv och aids så att den blir mer realistisk och öppen. Det är självklart angeläget att vidta åtgärder mot diskriminering och stigmatisering av hivinfekterade personer och att noga följa att deras mänskliga rättigheter inte kränks.

Okunskap om hivinfektion och dess smittvägar orsakar fördomar och intolerans mot hivinfekterade.

Förekomst av intolerans riskerar att bidra till att personer som misstänker att de är smittade undviker att testa sig. De går därmed miste om sin möjlighet till medicinsk behandling och den kunskap som behövs för att inte föra smittan vidare.

Det kan konstateras att diskriminering och stigmatisering av hivsmittade förekommer i det svenska samhället. Och det är ett problem som behöver bekämpas.

Vi behöver nu kraftsamla för att få ett långsiktigt hållbart arbete mot hiv/aids. Och det arbetet måste inkludera frågor om hur det är att leva som hiv-smittad i Sverige i dag. Vid Socialstyrelsen finns sedan 2006 Rådet för samordning av insatser mot hiv/aids. Hivrådet har till uppgift att bland annat ”verka för att skapa öppenhet kring hiv/aids och att motverka stigmatisering och diskriminering av hivsmittade och deras närstående”.

Av de medel som Socialstyrelsen disponerar går även en del till att skapa öppenhet kring hiv/aids och att motverka stigmatisering och diskriminering av hivsmittade och deras närstående. En viktig aktör i detta sammanhang är de hivsmittades egna organisationer, och de erhåller också statligt bidrag.

Regeringen satsar 145 miljoner kronor per år för insatser mot hiv/aids. En överenskommelse med Sveriges kommuner och Landsting styr insatserna och lyfter fram strategiska frågor på lokal och regional nivå.

Samarbetet mellan lokal, regional och statlig nivå är avgörande för hur vi klarar det förebyggande arbetet.

Överenskommelsen för 2010 är nyligen beslutad. Parterna är överens om att under år 2010 bland annat avsätta medel för tidsbegränsade satsningar för projekt som avser insatser för ökat stöd till familjer med hivsmittade samt insatser mot diskriminering och stigmatisering. Under den kommande treårsperioden kommer också medel att avsättas för fortsatt utveckling av stöd och samordning för att säkerställa en god kunskapsnivå hos alla huvudmän rörande bemötandefrågor av personer som lever med hivinfektion.

Hiv-prevention är inte en vanlig, enkel smittskyddsfråga. Kopplingen till sexualitet, missbruk, migration och social utsatthet skapar tyvärr en effektiv grogrund för fördomar. Kunskapen om hiv/aids och om hur det är att leva med sjukdomen behöver därför förbättras i offentlig verksamhet, i arbetslivet och i samhället i stort.

Maria Larsson (KD)
äldre- och folkhälsominister

Kenneth Johansson (C)
ordförande i socialutskottet

Cecilia Widegren (M)
gruppledare i socialutskottet

Barbro Westerholm (FP)
gruppledare i socialutskottet

Anders Andersson (KD)
gruppledare i socialutskottet

På väg hem från landsmötet

Hej!

Skriver detta på tåget hem från Växjö. Det är nästan litet vemodigt att landsmötet är över. Det präglades av glädje, värme, gemenskap, debattlusta, att vi var på väg framåt i den socialliberala politik som är mitt skäl att finnas i politiken. Det var en seger för oss liberala seniorer.

Äldreprogrammet gick igenom liksom några motioner där flera av partistyrelsens beslut "besvarad" förvandlades till "bifall". Som exempel kan nämnas att beslut togs om att läkarutbildningen ska styras till geriatrik, psykiatri och allmänmedicin och om insatser för människor med sällsynta sjukdomar. Folkpartiet ska nu verka för etablering av specialistcentra för människor med sällsynta sjukdomar samt verka för att initiativ tas till stimulans av forskning om sällsynta sjukdomar, deras orsak, behandling och förebyggande.

Partistyrelsen fick bifall till följande fem tillägg till programmet där det första tog upp behovet av en nationell handlingsplan mot våld och övergrepp mot äldre. Våld och övergrepp mot äldre är ett utbrett problem. Äldre drabbas av våld i nära relationer, men också i vård och omsorg samt övergrepp i form av intrång och inbrott i det egna hemmet. En nationell handlingsplan bör tas fram för att förebygga våld och övergrepp mot äldre och ge stöd till dem som utsatts.

Det andra handlar om införandet av flexibel hemtjänst. Den äldres inflytanden över hemtjänsten måste öka. Socialstyrelsen bör ta fram nationella riktlinjer som slår fast att biståndsbeslut för hemtjänst ska ges i form av stödtid. Hur hemtjänsttimmarna används ska kunna variera från vecka till vecka och bestämmas av den äldre själv i dialog med personalen. Här gjordes ett tillägg om att basala behov måste tillgodoses.

Det tredje tillägget tog upp att nivåerna i bostadstillägget måste höjas. Utvecklingen av seniorbostäder och trygghetsboenden öppnar möjligheter för många äldre att hitta ett boende som passar deras behov. Även äldre med låga pensioner ska ha möjlighet att flytta till en bostad med god tillgänglighet och gemensam service. Därför bör nivåerna i bostadstillägget för pensionärer och det särskilda bostadstillägget för pensionärer höjas.

Och väldigt viktigt, det fjärde tillägget. Folkpartiet slår fast inför kommande statliga inkomstskattesänkningar är det pensionärernas tur att få del av utrymmet för skattelättnader.

Och så det femte som rönte stor uppmärksamhet i medierna nämligen om lagstiftning om äldres rätt att fortsätta bo med sin livskamrat. Det finns exempel på hur äldre par som levt tillsammans hela sitt liv nekas att fortsätta bo tillsammans när en av dem behöver flytta till ett äldreboende. Inga par ska behöva splittras mot deras vilja på äldre dagar. Det sistnämnda skrev Jan Björklund och jag om i den DN som kom ut på landsmötets första dag, en artikel som rönte stor uppmärksamhet också i andra medier. Kändes faktiskt som något av en "eget rum i långvården"-fråga.

Viktigt också, med tanke på den diskussion om människors självbestämmande i livets slut som pågått inom Liberala seniorer, är utformningen av äldreprogrammets punkt om God vård och behandling i livets slutskede. Den fick följande formulering som jag är mycket nöjd med:

"Alla döende oavsett ålder och oavsett bostadsort måste garanteras tillgång till kvalificerad palliativ vård. Många äldre har önskemål om hur de vill ha det under sin sista levnad. Den enskildes önskemål om vård och omsorg vid livets slut bör i större utsträckning beaktas av sjukvården. Samtal om den äldres önskemål om den sista levnadsperioden bör därför ingå som ett inslag i behandlarrollen. Den enskilde ska också ha rätt att skriftligen uttrycka sin vilja om vård och omsorg vid livets slut. Det kan handla om vem den äldre ser som sin företrädare om han eller hon inte längre kan bestämma själv eller att den äldre vill få sluta sina dagar hemma. Ett sådant vårddirektiv skapar trygghet för den enskilde och underlättar för närstående och personal att ta ställning till vilka insatser som är de bästa för den enskilde. Det får under inga omständigheter innebära aktiv dödshjälp, som fortsatt ska vara förbjudet i Sverige."

Det var många andra debatter som var viktiga, livliga och intressanta. T.ex. debatterna om miljö, kärnkraft, arbetsrätt och integration. Det kommer säkert att stå en hel del om dem i NU. I dem deltog jag inte utan lyssnade bara till. Däremot deltog jag i den två timmar långa debatten om gårdsförsäljning av vin. Den utgick från motioner med yrkanden om att vi i Sverige ska tillåta gårdsförsäljning av vin och andra alkoholhaltiga drycker. Eftersom man i Finland har gårdsförsäljning borde vi i Sverige också kunna ha det. Men den finska försäljningen kan vara ett hot mot det finska alkoholmonopolet. Det är inte avgjort än i Finland. Därför landade beslutet så småningom i att Landsmötet uttalar att Folkpartiet slår vakt om en restriktiv alkoholpolitik och att Folkpartiet ska avvakta utfallet av den rättliga prövningen av den finska gårdsförsäljningen. Om den prövningen visar att gårdsförsäljningen av vin är förenlig med ett bibehållande av Systembolagets nuvarande försäljningsmonopol, kan Folkpartiet liberalerna öppna för att gårdsförsäljning av vin ska tillåtas också i Sverige.

En annan hetsig debatt gällde om vi ska införa tredelning av föräldraledigheten i stället för som nu att öronmärka två av månaderna för pappan. Argumentet för att föräldrarna ska bestämma själva hur tiden fördelas stod mot målet att papporna ska ta ut mer än en femtedel av föräldraledigheten. Tredelningen av föräldraledigheten röstades ner och nu får vi följa vad jämställdhetsbonusen kan göra för ett mer jämlikt uttag.

Och till sist - beslut togs om att Folkpartiet ska verka för att införa barnkonventionen i sin helhet i svensk lag. Trots att beslutet togs mitt i natten så blev applåderna rungande för detta ställningstagande.

Det påstås att Folkpartiet går åt höger. Jag tycker inte att vi går varken åt höger eller vänster. Vi går framåt.Tack alla för de bidrag till äldreprogrammet som ni har kommit in med.

/Barbro

Tack för alla ettor och tvåor!

Hej!

Först av allt vill jag tacka för alla de ettor och tvåor jag fick i provvalet till riksdagen för Stockholms stad och Stockholms län. I staden kom jag sexa efter Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Carl B Hamilton och Erik Ullenhag. I länet kom jag på fjärde plats efter Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Carl B Hamilton. Nu återstår att se om jag placeras på länets lista, där jag står nu, eller på stadens och på vilken plats. Det bör bli klart inom de närmaste veckorna.

I morgon börjar arbetet med Alliansens äldreprogram inför det kommande valet. Vad som kommer att stå i oppositionens valprogram för äldre vet vi naturligtvis inte. Men för att ha något att utgå ifrån har jag gått igenom Socialdemokraternas äldrepolitiska handlingsprogram för perioden 2007 - 2010, vad de skriver i övrigt på sin hemsida och vad som sades på kongressen.

Socialdemokraterna vill att det ska finnas trygga former för eget boende för äldre, gemenskapslokaler på seniorboenden med värdinnor/värdar samt par-boendegaranti i särskilda boenden. Detta föreslås i utredningen Bo bra hela livet som jag ledde och som nu håller på att genomföras av Alliansregeringen. Här är vi alltså överens.

Men det finns en skillnad mellan Socialdemokraterna och oss i beräkning av hur mycket som ska byggas av olika typer av bostäder. De vill ange exakta tal, t.ex. 100 000 nya bostäder och gemenskapslokaler för äldre samt 100 nya boendeplatser för människor med demens och många sjukdomar. Hur de kommit fram till de siffrorna vet inte jag. I äldreboendedelegationen fann vi att det är kommunerna själva som måste räkna fram vad de behöver. Försöker man göra prognoser på riksplanet så slår de erfarenhetsmässigt fel.

Socialdemokraterna vill ha hemtjänst av högsta kvalitet och med kontinuitet. Det vill vi alla. De föreslår "Fixar-Malte" till rimliga priser. Det här är en positiv och kostnadseffektiv verksamhet som breder ut sig till allt fler kommuner. I en del är tjänsten gratis. Uppsökande verksamhet, fritidsaktiviteter för äldre och vidareutveckling av dagverksamhet, boende, omsorg och vård av personer med demens är något som vi alla vill ska finnas. Tillgång till kontaktperson för anhöriga och kompetensutveckling för personalen är vi också eniga om att det behövs. Båda sidor vill åtgärda den skillnad i beskattning som finns mellan pensionärer och yrkesarbetande äldre. Skillnaden här är på vilken nivå man ska lägga sig.

Och nu fastslog den socialdemokratiska kongressen att valfrihet ska vara en ledstjärna i politiken samt att vinst i vården kan accepteras om vården lever upp till höga kvalitetskrav. Det känner ni igen från vår egen politik. Valfrihet, självbestämmande och höga kvalitetskrav är något vi drivit mycket länge.

Så vad skiljer oss åt. Ja, det är hur det hela ska finansieras. Socialdemokraterna vill höja skatterna fast forskning säger att det är skadligt för jobben. Vi vill sänka skatterna för det ger fler jobb vilket i sin tur gör att vi får råd med välfärden. Vi vill dessutom få bukt med den felanvändning av våra välfärdsresurser som förekommer idag. Vi vill få bukt med den bristande samordningen av resurser för äldre med rehabiliteringsbehov samt för människor med demens och/eller multisjuklighet. Får vi en fungerande vårdkedja med en läkare och sjuksköterska som har ansvar för den äldre samt en fungerande läkemedelsbehandling så får vi loss miljardbelopp som kan användas till annat inom äldreomsorgen.

Har ni förslag på sådant som vi ska lägga till i vårt äldreprogram så hör av er. Alla idéer tas tacksamt emot.

Den förtida sorgen svårast för många

Artikel publicerad i dagens upplaga av Göteborgsposten.


Den förtida sorgen svårast för många

Den kommande helgen hedrar vi nära och kära som lämnat oss i sorg och saknad. Sorgen efter en älskad livskamrat eller kär närstående är dokumenterat svår att bära. Tiden efter förlusten är full av ensamhet och kval kring framtiden. Vi lämnar kondoleanser och blommor, och de värmande orden och handlingarna gör givetvis gott för de sörjande.Men både ur ett humanitärt och vetenskapligt perspektiv har vi förbisett den sorg som föregår en älskad människas död.

Känslorna av sorg som förebådar död och förbereder de anhöriga på det svåra som obönhörligen skall komma kallas antecipatorisk sorg. Den är för många inte mindre kvalfylld än den sorg som kommer efter förlusten.Men den antecipatoriska sorgen uppmärksammar vi inte alls i lika stor utsträckning. Svår cancersjukdom är för många närstående en tung och utdragen period med svårt psykiskt lidande. Kanske blundar vi alltför ofta inför de människor som tvingas leva i förvissningen att slutet nalkas för den de älskar.

I en Göteborgsundersökning bland tusen änkor i Sverige ansåg hela fyrtio procent, dvs. fyra av tio efterlevande kvinnor att tiden före förlusten varit den svåraste i jämförelse med tiden efter. Det ställde gamla föreställningar om sorgebegreppet på ända och manade till både eftertanke och fortsatt undersökning.

En utvidgad sorgstudie som omfattade intervjuer med femtio nära anhöriga till svårt cancersjuka på palliativa vårdavdelningar och hospice gav oss ett tydligt besked om att den här fasen i sorgen kan vara mycket tärande.Anhöriga till patienter i livets slutskede lever - precis som den sjuka - på hoppet. Hopp om mirakel och/eller bot mot alla odds är nog nödvändigt när katastrofen står för dörren. Men när vi lämnar chockfasen efter diagnosbeskedet och startar vandringen mot insikt och förberedelse för det svåra, börjar vi samtidigt en mycket mödosam väg.

Vi vet från studien med de tusen änkorna, att fler änkor tog rogivande medicin och dessutom hade ökat sitt intag av lugnande mediciner under den antecipatoriska fasen jämfört med tiden efter dödsfallet. Var tredje änka dövade också sorgen med alkohol, och äldre änkor minskade sin fysiska aktivitet. Alarmerande resultat i sig!

I intervjuerna med de femtio närstående (maka, make, barn eller syskon) till svårt cancersjuka patienter erfor vi, hur nära gråten de allra flesta var. Många drömde sig tillbaks till tiden före sjukdomen, saknade den "gamla friska" personen och var ständigt upptagna av tankar på den döende. Mer än två av tre anhöriga kände stor ensamhet, hade koncentrationsproblem och upplevde orättvisa över att sjukdomen drabbat familjen. Fyra av tio var tveksamma om de över huvud taget kunde gå vidare med sina liv. Kanske är risken stor också i den antecipatoriska sorgefasen, att anhöriga överskrider gränsen till ett ohälsosamt intag av alkohol- och läkemedel.

Att få någon att tala med under den här ansträngande perioden för att lindra oro, ensamhetskänslor och nedstämdhet skulle kunna förebygga eller mildra antecipatorisk sorg. Få vårdinrättningar för döende har idag utvecklat stöd –eller tid över - för anhöriga till patienter i livets slut. Anhörigföreningar och Sjukhuskyrkan gör ett gott arbete, men många fångas ändå inte upp av en hjälpande hand.

Riktlinjer och stödprogram behöver tillskapas också för den här stora och utsatta kategorin anhöriga för att motverka fysisk, psykisk och social ohälsa. Låt därför alla goda intentioner till den viktiga vårdformen som kallas palliativ inte komma på skam efter så mycket utredande som redan är nedlagt. Och i medmänsklighetens namn, fråga efter vad just du kan bistå den förtida sörjande grannen med!

Agneta Grimby
med dr, leg psykolog, äldreforskare, forskningsledare för Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg

Åsa K Johansson
fil dr, alkoholforskare, forskarassistent i Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg

Barbro Westerholm (FP)
professor emerita, leg läkare och riksdagsledamot

Arbetsgrupper inför valet

Allians för Sverige inleder nu arbetet med ett gemensamt valmanifest som ska vara lika tydligt som i förra valet. Idag tillsattes tio reformarbetsgrupper som ska arbeta fram konkreta och väl underbyggda förslag inom olika områden.

Här de tio grupperna:
Alliansarbetsgrupp för utbildningspolitiken. Leds av Tobias Krantz.

Alliansarbetsgrupp för hälso- och sjukvården. Leds av Anders Andersson (KD). Jonas Andersson är vår man där.

Alliansarbetsgrupp för rättsväsendet. Leds av Beatrice Ask (M) och Johan Pehrson representerar oss i den gruppen.

Alliansgrupp för miljön och klimatet. Leds av Andreas Karlgren (C). Eva Flyborg är vår kvinna där.

Alliansgrupp för entreprenörskap och hållbar tillväxt. Leds av Jöran Hägglund (C). Karin Pilsäter representerar oss där.

Alliansgrupp för Jämställdheten. Leds av Nyamko Sabuni.

Alliansgrupp för familjepolitiken. Leds av Ulf Kristersson (M). Helene Odenjung representerar oss där.

Alliansgrupp för äldrepolitiken. Leds av Maria Larsson (KD) och här representerar jag FP.

Alliansgrupp för kultur- och idrottspolitiken. Leds av Lena Adelsohn Liljeroth (M). Christer Nylander representerar oss där.

Alliansgrupp för utrikes- och försvarspolitiken. Leds av Sten Tolgfors (M). Birgitta Ohlsson representerar oss i den gruppen.

Uppdragen bygger vidare på det vi åstadkommit under den här mandatperioden. Beträffande hälso- och sjukvården skriver man att arbetsgruppen särskilt ska fokusera på frågeställningar som rör patientens behov och önskemål, förbättrad tillgänglighet och kvalitet i vården.

Direktivet för äldrepolitiken lyder i korthet som följer: ”Arbetsgruppen ska ta sin utgångspunkt i att alla ska har rätt att åldras med värdighet – känna trygghet, gemenskap och delaktighet med samhället i övrigt. Gruppen ska fokusera på större valfrihet och mer självbestämmande, högre kvalitet i vård och omsorg, effektivare hälsofrämjande insatser till äldre, äldres delaktighet i samhälle och arbetsliv, äldres ekonomiska förutsättningar, ökad trygghet i vardagen för äldre, anhörigas och den ideella sektorns arbete för äldre samt äldre med invandrarbakgrund.” Här kommer det äldreprogram som vårt landsmöte ska ta ställning till i november väl till pass.

Igår möttes representanter för Liberala seniorer i våra länsförbund i Stockholm på ett heldagsseminarium där Erik Ullenhag diskuterade det politiska läget. Andreas Bergström från samordningskansliet presenterade vad vi åstadkommit i Alliansen inom områdena hälso- och sjukvård och äldreomsorg under de gångna tre åren. En imponerande lista. Han tog också upp vad som ligger framför oss, bl.a. en äldreproposition under våren 2010.

Till sist. Idag kom artikeln ”Äldre kvinnor med cancer ska inte behöva dö i onödan” in i Dagens Nyheter. Jag är en av elva undertecknare. Den kan ni läsa på vår hemsida: www.folkpartiet.se/liberalaseniorersartiklar. Den är ett led i Rosa Bandet-kampanjen som pågår just nu och för vilken jag är en av ambassadörerna. Om ni vill stödja så kan ni antingen köpa Rosa Bandet för 25 kronor på apotek, i ICA eller Lindex-affär eller SMS:a som följer: BESEGRA 1573 till 72988 för att skänka en 50-lapp.

Svar på skriftlig fråga

Jag har nu fått svar på den skriftliga fråga som jag ställde till Eva Björling. Jag frågade följande:

TRIPS-avtalet

I de pågående förhandlingarna om associeringsavtal respektive handelsavtal mellan EU och Centralamerika och ett par av de andinska länderna handlar en av de största tvistefrågorna om patent på läkemedel.

Det råder oklarhet om huruvida de patentregler som EU-kommissionen förordar är ett så kallat TRIPS plus-avtal vilket innebär att patenttiden på mediciner utökas från 20 till 25 år eller om det är den kortare tiden, 20 år, som ska gälla. Till detta är kopplat frågan om huruvida Doha-undantaget, vilket innebär att länder vid nödsituationer får göra undantag från TRIPS-reglerna för att skydda folkhälsan, också ska tas bort och om skyddet av data från läkemedelstester ska förlängas från fem till elva år. Dessa förändringar kan, om de genomförs, leda till att man under tiden inte kan tillverka generiska läkemedel, vilka i dag utgör 70 procent av de använda medicinerna i de berörda länderna. Det i sin tur skulle kunna leda till betydande negativa effekter på fattiga människors rätt till hälsa.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra för riksdagens ledamöter vilka avtalsvillkor som EU-kommissionen förordar i förhandlingarna?

Här kan ni läsa Eva Björlings svar

Efterlängtat besked!

Efter att i många år har arbetat för transpersoners rätt att byta namn är jag nu mycket glad för Regeringsrättens dom som gav Jan-Olov Madeleine Ågren rätt att lägga namnet Madeleine till sitt folkbokförda namn Jan-Olov.

Om ni vill veta mer om hur jag ser på detta, läs gärna:
Artikel Ge transpersoner rätt att byta namn
Motion Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation
Skriftlig fråga till Beatrice Ask

Artikel i Norran

Publicerad i Norran den 25 september 2009


Bygg trygghetsboenden nu

I december 2008 överlämnade Äldreboendedelegationen sitt betänkande ”Bo bra hela livet” till regeringen. Delegationen konstaterade att behovet av bostäder anpassade till den åldrande människans behov kommer att bli mycket stort under överskådlig tid.

Det saknas möjligheter att möta äldres efterfrågan på små och medelstora hyreslägenheter i det ordinarie bostadsbeståndet. Många bostäder saknar hiss och är dåligt anpassade till funktionshinder. Här kan man med enkla insatser – som breddning av dörrar, insättning av dörröppnare, borttagande av trösklar och byggande av ramper – underlätta för äldre att bo kvar i det gamla hemmet.

Seniorbostäder är en boendeform som ökat kraftigt – från cirka 11 400 år 2000 till cirka 32 400 år 2008. Mer än hälften av dessa ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag. De är avsedda för människor över en viss ålder och har ofta gemensamhetslokaler och viss anpassning till funktionshinder. Enligt nätverket Aktiv senior kommer 1 633 seniorbostäder att bli klara under 2009 och 2 660 under 2010. Här bör kommunerna underlätta också för enskilda aktörer att skapa sådana bostäder.

Delegationen konstaterade att det behövs fler platser i särskilt boende. Uppskattningsvis handlar det om 50 000 till 70 000 nya platser fram till 2040. Termen särskilt boende bör också bytas till vård- och omsorgsboende för att tydliggöra att här bor mycket sjuka personer i behov av sjukvård och omsorg dygnet runt och inte minst viktigt socialt innehåll i vardagen.

Delegationen föreslog också en ny boendeform, trygghetsboende. Trygghetsboende är hyresrätter avsedda för mycket gamla personer som upplever att hemmets borg förvandlats till ett fängelse där de blir sittande i sin ensamhet i väntan på hemtjänsten och matlådan. Otryggheten känns tung. När man inte längre orkar öppna ytterdörren till sin bostad, när man inte längre kan ta sig upp och nerför trapporna, och det inte finns hiss i huset, när make eller maka gått bort, ja då vill många flytta till ett boende som är anpassat till funktionshinder. Ett tryggt boende där man kan äta och ha trevligt tillsammans med andra, där det finns trygghetslarm och personal som ordnar aktiviteter i huset.

Trygghetsbostäder finns på några få ställen i Sverige. De har visat sig minska behovet av platser i särskilda boenden, sannolikt beroende på att människor som bor i trygghetsboenden håller igång. De blir inte sittande passiva med den risk för ohälsa som passivitet för med sig.

Redan innan riksdagen tagit beslut i frågan har det börjat skapas trygghetsboenden på en hel del håll. Enligt nätverket Aktiv senior blir 556 lägenheter i 23 boenden klara i år och 787 lägenheter i 33 boenden nästa år. I årets budgetproposition föreslår regeringen att investeringsstödet som i dag används för byggande av särskilda boenden ska vidgas till att omfatta också trygghetsboenden. Det är välkommet.

Jag hoppas att kommunerna sätter igång och skapar trygghetsboenden nu. Det är i tider av arbetslöshet och ekonomisk nedgång som man ska passa på att bygga. Byggprocessen kan också vara lång beroende på problem med detaljplanering med mera.

Det är bara tio år kvar till år 2020 då 40-talisterna, som är många, kan förutses knacka på dörren för att få tillgång till trygghetsboenden. Så därför, börja bygga trygghetsboenden nu.

Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson samt tidigare ordförande i Äldreboendedelegationen

Äldresatsningar i budgeten

Efter det att budgetpropositionen presenterats har reaktionerna om de föreslagna skattelättnaderna för pensionärer om 3,5 miljarder inte låtit vänta på sig. Förödmjukande, nålpengar, smulor åt en grupp som byggt upp Sveriges välstånd är några av de uttryck man använder. Men dessa miljarder är ändå steg i rätt riktning och visar en vilja hos regeringen att göra något åt äldres ekonomi. Mer kommer när ekonomin så tillåter. Just nu gör den inte det för vi måste satsa på att arbetslösheten minskar och tillgodose andra behov som vården och omsorgen om äldre.

Här är regeringens satsning på kommunerna med 16 miljarder en viktig post. Den är avsedd för områdena barnomsorg, skola och äldreomsorg.

Andra poster i budgeten som är viktiga att känna till när regeringens satsningar på äldre diskuteras är följande:

Anslaget till garantipensionerna minskar något från 19 miljarder i år till 18,1 miljarder beroende på att antalet garantipensionärer minskar men också på grund av utvecklingen av prisbasbeloppet. Det sjunker den 1 januari 2010 på grund av den ekonomiska krisen och de prissänkningar den fört med sig. Garantipensionen är ju värdeskyddad.

Utgiftsposten Bostadstillägg till pensionärer ökas med 200 miljoner till 7,3 miljarder. Här sker en ändring så att personer med sjuk- och aktivitetsersättning och som är under 65 år får samma bostadstillägg som personer 65 år och äldre. Det här är en framgång för pensionärsorganisationerna som länge drivit denna fråga.

För äldrepolitiken i övrigt anslås 2, 5 miljarder. Här de områden pengarna går till:

- Stimulansbidrag till kommuner och landsting för att utveckla vården och omsorgen om äldre (981 243 000 kronor).

- Investeringsstöd för nybyggnad av och ombyggnad till särskilt boende eller trygghetsboende för äldre (55 000 000 kronor). Här en framgång att stödet vidgas till att också omfatta trygghetsboende.

- Vidareutveckling av stödet till dem som hjälper och vårdar närstående (299 850 000 kronor). Här en framgång att ordet bör ändrats till ska, d.v.s. att närstående ska få stöd.

- Stöd till införandet av förslagen om en nationell värdegrund och värdegrundsmärkning (90 000 000 kronor). Hjärtefråga för KD. Vi gick till val på införande av omsorgsgaranti som hade litet annan utformning än KD:s värdegrund, men som sannolikt kommer att inrymmas här.

- Samordning av satsning Teknik för äldre (22 000 000 kronor). Här har satsats detta belopp under tre år och det var viktigt att det blev en fortsättning för många projekt är inte avslutade ännu.

- Forskning om äldre, fördelas av Forskningsrådet för Socialvetenskap och arbetsliv (FAS) (35 000 000 kronor).

- Nationellt kompetenscentrum för anhörig- respektive demensfrågor (10 000 000 kronor).

- Årliga nationella brukarundersökningar inom vård och omsorg om äldre (5 000 000 kronor).

- Utveckling av longitudinella områdesdatabaser (13 940 000 kronor).

- Stimulansbidrag till FoU-centra inom äldreområdet (9 940 000 kronor).

- Statsbidrag till pensionärsorganisationer (7 916 000 kronor).

- Stöd till anhörigorganisationer (3 491 000 kronor).

- Statistiska centralbyrån för uppdrag att utöka antalet äldre personer i undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) (2 000 000 kronor). En länge önskad utvidgning efter det att vi i en EU-studie där Sveriges Pensionärsförbund deltog, kunde visa att äldre inte fanns med i statistik väsentlig som underlag till politiska ställningstaganden.

- Program för en god äldreomsorg, överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och landsting (50 000 000 kronor).

- Insatser för utveckling av ledarskapet i äldreomsorgen (5 000 000 kronor).

- Uppdrag att utveckla det psykiatriska stödet för äldre (5 000 000 kronor). Glädjande för vi i FP har länge uppmärksammat behovet av satsning på äldrepsykiatri.

- Särskild satsning på äldreomsorgen (55 000 000 + 60 000 0000 kronor).

Under andra anslagsposter återfinns satsningar, t.ex. hälso- och sjukvården och utbildningsväsendet, som kommer alla generationer till del men där äldre får en större andel av insatserna eftersom sjukvårdsbehoven ökar med åldern.

Naturligtvis arbetar vi för att utjämna skatteskillnaderna mellan förvärvsarbetande äldre och pensionärer men det får inte bli på bekostnad av insatser som vård och omsorg, stimulans av arbetsmarknaden, skolan och annat som krävs för att vår välfärd ska kunna bibehållas och utvecklas.

Socialpolitik under ordförandeskapet

I tisdags öppnade Riksmötet med statsministerns regeringsförklaring, mottagning i sammanbindningsbanan och operationsföreställning. Nu är vi inne i riksdagens vardag med det slit det innebär och som inte syns utåt.

Själv skriver jag motioner för fullt men dessa får andra väcka. Orsak, jag har blivit socialpolitisk talesperson för Folkpartiet och då kan jag inte motionera om de frågor jag brinner för i eget utskott. Men det gör ingenting för nu har jag fått en helt annan access till regeringskansliet.

Varje torsdagsmorgon träffar jag någon av statssekreterarna och kan framföra vad som behöver göras den vägen. Vägen via riksdagsmotion är ju som regel avslag antingen beroende på att regeringen arbetar med frågan eller avslag bara rakt upp och ner.

Budgetpropositionen innehåller utöver vidgning av investeringsstödet till särskilda boenden till att även omfatta trygghetsboenden, också skattesänkning för de sämst ställda pensionärerna. Det är ett steg i rätt riktning, men att döma av e-mail jag har fått finns kritiska röster. Det skulle ha varit mycket mer och för fler.

Vänsterpartiet lyfts fram som de som har bäst förslag. Men var tar de pengarna ifrån? Samtidigt möter jag reaktioner bland andra äldre att kritiken mot pensionssystemet och jobbskatteavdraget fått för stort utrymme, hälso- och sjukvården och omsorgen för äldre måste få större utrymme. Min egen prioritering är vården och omsorgen samt ekonomin för de allra sämst ställda.

Igår var jag på konferens för våra kommunalpolitiker ute på Wijk, Lidingö. Här fick Jan Björklund frågan om vad vi egentligen gör under vårt ordförandeskap. Det är svårt med kommunikation. Vi gör väldigt, väldigt mycket.

Inom det sociala området arbetar regeringen med följande frågor:

Patientrörligheten - Karin Johansson, statssekreterare KD, åker runt till alla EU:s medlemsländer för att få dem att ställa upp på förslaget till Patientrörlighetsdirektiv som skulle göra det möjligt för människor att söka vård överallt i EU. Det finns motstånd framför allt från öststaterna.

e-Hälsa och Telemedicin - Här är målsättningen att man ska kunna överföra den viktigaste journalinformationen och recept via elektronisk informationsöverföring. Det finns en hel del resultat som kan användas, men det behövs mycket mer forskning för att vi ska veta vad som bör användas i vårdens och omsorgens vardag.

Rörlighet för hälso – och sjukvårdspersonal - Idag är Sverige helt beroende av att läkaren från andra EU-länder kommer hit och vill arbeta här, men det handlar också om andra personalkategorier. Hur göra med kompetensbedömning och språkkunskaper?

Patientsäkerhet samt Vårdrelaterade infektioner - Här kommer rekommendationer från EU baserade på den kunskap och den forskning som finns i dagsläget.

Antibiotikaresistens - Ett stort problem i många av EU-länderna. Sverige har än så länge ett begränsat problem. Men det EU nu lyfter fram är dels återhållsam användning av antibiotika, dels utveckling av nya antibiotika som kan användas när gängse antibiotika inte längre har effekt.

Alzheimers sjukdom - Frankrike har satsat stora pengar på forskning om Alzheimers sjukdom och vård- och behandlingsinsatser. Det här bör vi bejaka med stort utropstecken.

Cancer - Här sker en kraftsamling på forskning och på bättre behandling och rehabilitering av människor med tumörsjukdom. Sverige är drivande här.

Sällsynta sjukdomar - Här är jag extra glad. EU satsar nu på att ge patienter bättre möjligheter att få lämplig vård och information om sällsynta sjukdomar och ändra på den nuvarande situationen som präglas av osäkerhet och osynlighet för patienter med sällsynta sjukdomar. Kommissionen vill införa en övergripande strategi för sällsynta sjukdomar och det här stöder vi naturligtvis från svensk sida. Denna fråga står på den svenska dagordningen med positiva förtecken.

Organdonation och transplantation - Här kommer ett direktivförslag som syftar till att få till ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna.

Läkemedel - Här vill EU få till ett direktiv om läkemedelsinformation där gränsdragningen mellan information och reklam samt producentobunden information blir tydlig. Man vill också öka säkerheten vid läkemedelsanvändning och skydda patienter mot förfalskade läkemedel. Sverige backar naturligtvis upp detta.

Bland övrigt som står på dagordningen som gäller socialpolitiken finns arbetet med full sysselsättning som i sin förlängning ger förutsättning för en god hälsa. Och till min glädje ser jag i dagordningen rubriken Ett mer hälsosamt och värdigt åldrande samt ett förbättrat skydd mot diskriminering.

Rosa bandet och trygghetsboenden

I fredags kom det glädjande beskedet att regeringen säger ja till att vidga användningen av investeringsstödet för särskilda boenden (vård och omsorgsboenden) till att också omfatta trygghetsboendena. Det här är en viktig signal. Regeringen tycker idén om trygghetsboenden är bra och man vill satsa på den.

Under den gångna veckan genomförde Sveriges Pensionärsförbund (SPF) en kampanjvecka om äldres boenden. Det innebar att jag åkte till Växjö, Östersund och Uddevalla för att berätta om utredningen Bo bra hela livet och remissutfallet. Också i Stockholm hade SPF ett seminarium om äldreboenden under mässan Ett bra liv. Där deltog Maria Larsson liksom jag själv. Båda hade vi oberoende av varandra fastnat för Ragnar Thoursies dikt om att äldre ska vara föremål för omsorg, inte föremål i omsorgen.

Överallt kom det mycket frågor framför allt om trygghetsboendet. Trygghetsboende börjar nu i ökande utsträckning planeras och byggas på olika håll i landet. Det är ju till för främst mycket gamla personer som upplever att hemmets borg blivit till ett fängelse. De vill flytta till något där det känns tryggt, där man får äta tillsammans med andra och ha en innehållsrik tillvaro. Det är deras egen bedömning av behovet, inte en biståndhandläggares, som ska gälla när det handlar om tillgång till ett sådant här boende. Det här är en vinnarfråga i stil med Eget rum i långvården.

Första oktober börjar Cancerfondens Rosa bandet-insamling till förmån för forskning om bröstcancer. I år med fokus inställt på äldre kvinnor. Ett skäl till att man lyfter fram äldre kvinnor är att många landsting inte följer Socialstyrelsens rekommendation att erbjuda mammografi till alla kvinnor 40 – 74 år. Landstingen upphör, på grund av resursbrist, att kalla kvinnor i åldersgruppen 70 – 74 år. Jag vill kalla det åldersdiskriminering. Ett annat skäl är att de behandlingar som erbjuds inte är utprövade på äldre kvinnor. Här behövs forskning för att vi ska kunna veta hur bröstcancer hos äldre kvinnor bäst ska behandlas.

Jag har blivit ombedd att vara ambassadör för den här insamlingen tillsammans med ett tiotal andra personer. Det är jag mer än gärna, inte minst för att jag i drygt 20 år har drivit frågan om hälsoundersökning med mammografi för kvinnor 40 – 74 år, men nu också för dem som är 75 år och äldre. Det har kommit forskning som visar att kvinnor högt upp i åldrarna har nytta av mammografi. Jag återkommer i nästa nyhetsbrev kring vad ni kan göra för att pengar ska flyta in till den forskning vi behöver inom det här området. Jag vill samtidigt säga att Cancerfonden satsar på liknande insamlingsaktiviteter när det gäller den vanligaste cancern bland män, nämligen prostatacancer. Ingen könsdiskriminering här.

Om stafettläkare och åldersdiskriminering

Hej!

I tisdags valde riksdagsgruppen mig till ordinarie ledamot i socialutskottet efter Tobias Krantz och samtidigt till talesperson i socialpolitiska frågor. Det är ett stort förtroende och en utmaning.

Fp:s ersättare i utskottet är Maria Lundqvist-Brömster och Solveig Hellqvist. Maria kommer att ansvara för områdena funktionsnedsättningar och psykiatri, Solveig för barn och missbruk. Jag tar övriga områden, men naturligtvis kommer vi att kunna gå in för varandra. Som jag ser det är vi genom tidigare yrkeserfarenhet och politisk erfarenhet en stark trio inom det socialpolitiska området och kommer att göra allt för att föra socialliberalismen framåt.

Uppdrag Granskning tog i onsdags upp frågan om hyrläkare/stafettläkare och ytterligare ett program sänds onsdagen den 2 september. Birgitta Rydberg, Maria Lundqvist-Brömster och jag har tagit upp den frågan på DN-debatt lördagen den 29 augusti. Artikeln ligger på min hemsida.

Vi konstaterar mot bakgrund av våra erfarenheter från äldreomsorgen samt sjukvården att hyrläkarsystemet inte bara leder till extra kostnader för landstingen utan också till bristande kontinuitet och en försämrad vårdkvalitet. Framför allt är det äldre och barn samt patienter med psykiska sjukdomar som drabbas. Det är patienter som är i behov av att möta en fast läkare som över tid kan följa sjukdomsförloppet och anpassa behandlingen till hur patienten reagerar på givna läkemedel och andra vårdinsatser. Landstingen har historiskt kontinuerligt misslyckats att uppfylla hälso- och sjukvårdslagens paragraf 2A, moment 4, att tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården, och paragraf 5, att organisera primärvården så att alla får tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. Vår slutsats är att om hyrläkarsystemet fortsätter att vara ett utbrett fenomen så kan de bli aktuellt med hyrläkarstopp/stafettläkarförbud införas i särskilt känsliga vårdgrenar.

Sen en verklig framgång. Regeringen tog den 13 augusti beslut om tillsättning av en utredning om stärkt skydd mot diskriminering på grund av ålder. I direktiven skriver regeringen bl.a. att utredaren ska
"föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas i fråga om varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd och offentlig anställning,
följa i relevanta delar, den fortsatta beredningen av Europeiska kommissionens förslag den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning samt i berörda delar ta del av betänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22)
ta till vara erfarenheter från vissa andra länder där ett förbud mot diskriminering på grund av ålder inom aktuella samhällsområden regleras, t.ex. Irland."

Utredaren ska också kartlägga vilka åldersgränser som tillämpas inom de olika samhällsområdena och analysera om och i vilka avseenden som undantag från ett förbud behövs. Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 27 augusti 2010.

Höststart

Hej!

Nästan två månader har gått sedan förra nyhetsbrevet. Jag hoppas ni haft en bra sommar även om det regnat mycket på en del håll. För min del har sommaren bl.a. inneburit byggande av lekstuga, utomhusmålning, enstaka dagar för att vittja posten på riksdagen, ett par dagars deltagande i seminarier i Almedalen, Prideveckan och ett kort besök på Island. Islands ekonomiska kris blev påtaglig vid åsynen av alla byggarbetsplatser där byggandet upphört och tillbommade affärslokaler. Mängden osålda bilar utanför bilförsäljarna var en annan bild som fastnade på näthinnan. De flesta islänningar har berörts på ett eller annat sätt. För inte minst äldre som förlorat sina tillgångar ter sig framtiden oroande och osäker.

Riksdagen har varit ganska så folktom under sommaren, men nu har kanslipersonalen återvänt och en och annan riksdagsledamot börjar dyka upp i korridorerna.

Om ordförandeskapet och åldersdiskriminering

Hej!

Här sista före sommaruppehållet skrivet på gamla midsommardagen. Igår redovisade Fredrik Reinfeldt arbetsprogrammet för det svenska ordförandeskapet i EU för en nästan tom kammare. Att förlägga en sådan redovisning i kammaren sedan talmannen förra veckan önskat oss en skön sommar kan inte resultera i annat än tomma stolar. Men det hänger ihop med att ordförandeskapet inleds 1 juli och att EU:s sommarlov kommer först i augusti.

I tidningarna återges det i programmet som gäller ekonomi och arbete samt klimat och miljö. Förhoppningsvis kommer andra frågor att dyka upp i medierna i samband med de 28 ministerrådsmöten som ska hållas i Bryssel och Luxemburg samt de 12 informella ministerrådsmöten som kommer att äga rum i Sverige under hösten.

I Programmet finns ett avsnitt med titeln Ett mer hälsosamt och värdigt åldrande som kan vara av intresse. Texten lyder som följer:"En ökande andel äldre är en utmaning och en möjlighet för alla EU-länder. Ordförandeskapets mål är att öka möjligheterna till ett värdigt och hälsosamt åldrande för äldre i EU. För att uppnå det är det viktigt att bl.a. få de som professionellt arbetar med hälso- och sociala frågor att samarbeta bättre och sätta den äldre personen i centrum.

Ordförandeskapet vill hitta samordnings- och samarbetslösningar och visa goda exempel i olika EU-länder. Genom initiativet vill ordförandeskapet långsiktigt placera äldrefrågorna på EU:s dagordning." Till detta kommer en konferens om hälsosamt och värdigt åldrande som planeras den 15 - 16 september i Solna/Stockholm. Det är samtidigt som riksmötets öppnande. Och så har vi det där med åldersdiskrimineringen. Det droppar in exempel. Det senaste jag fått är att diskrimineringsombudsmannen nu utreder ett fall med en lärare som vägrar gå i pension vid 67 års ålder. Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Sirén, säger att det inom lärarkåren finns en liten grupp som vill trappa ner efter 67 års ålder i stället för att sluta tvärt. Hon anser att det är viktigt med kunskapsöverföring. 19 000 lärare ska gå i pension fram till 2012. När så många går samtidigt finns risken för att kunskap går förlorad. Lärarförbundet anser att man ska kunna välja hur länge efter 65 man vill arbeta.

Om ni dyker på fall som kan betraktas som åldersdiskriminering, hör av er till mig om det. Jag ingår i DO:s referensgrupp om åldersdiskriminering och alla exempel jag kan få är till god hjälp för att vi ska kunna åtgärda den negativa syn som finns på äldre arbetkraft.

Nu vill jag önska er alla en riktigt skön sommar. Nästa inlägg kommer om inget oförutsett inträffar i augusti.

Tack!

Hej!

Först, TACK!!! Till alla er som hjälpt mig i denna spännande valrörelse. Marit Paulsen fick över hälften av rösterna 51,46 % (221 489), Cecilia Wikström 4,12 % (17 746) Olle Schmidt 2,72 % (11 708) och sedan kom jag fyra med 2,41 % (10 386). Därmed "puttade" jag enligt några tidningar med mina snart 76 år ner ungdomsförbundets kandidat Fredrik Malm till femteplatsen 1,27 % (6 248). Tala om negativ syn hos medierna på äldre personer. Men väljarna såg annorlunda på det. Marit är ju 70 och Alf Svensson också 70+.

Det här visar hur viktigt det är att äldre syns och hörs i politiken för alla andra äldre i vårt samhälle. Vi måste vända synen på äldre människor till något positivt och då behövs positiva förebilder, som visar att äldre är en resurs och en viktig del av samhället.

Cecilia Wikström och jag har diskuterat hur hon kan ta ansvar för de frågor jag gick till val på: att vara äldres röst i EU, satsning på specialistcentra för människor med sällsynta sjukdomar och kamp mot den diskriminering, det våld och de övergrepp homo-, bi- och transsexuella människor utsätts för. Hon är positiv till det och jag kommer att backa upp henne allt vad jag kan.

På valvakan här i Stockholm i riksdagens restaurang sprängde jublet nästan taket när vi tog det tredje mandatet. Och nu ska vi njuta av segern. MEN, hälften av rösterna var Marit-röster. Många av rösterna måste ha kommit från människor som annars röstar på andra partier och kan mycket väl gå tillbaka till sitt "gamla" parti nästa år då vi går till val igen. Därför måste vi under det kommande året visa vad vi i Folkpartiet vill göra under den kommande fyraårsperioden. Och då räcker det inte med de sista veckorna före valet. Vi måste börja direkt efter sommaren.

Vårdkedjor får inte brytas när personer utvisas

Eftersom den unge nigerian med svår Parkinsons sjukdom nu har skickats tillbaka till Sverige, har vi fått ytterligare belägg för att han bort fått stanna från början. Ska man utvisa en så svårt sjuk person ska man ha kontakt med den läkare och övrig sjukvårdspersonal som ska fortsätta behandlingen av personen. Och man ska veta vilket sjukhus eller sjukhem personen ska vistas på. Vårdkedjan får inte brytas för patienter, i synnerhet inte om de är så svårt sjuka som denne man.

Valturné i Södermanland

Började dagen med ett föredrag om Äldreboendedelegationens förslag på Humlegården i Vingåker. De ordnade en heldag om Värdigt åldrande i Vingåker och ett hundratal personer kom. Så här skrev Katrineholmskuriren om dagen.

Sedan åkte vi vidare till Katrineholm för att delta vid en sopplunch. Talade om äldres situation i Sverige och EU. Frågor som diskuterades var pensionsålder, djur i vården, anhörigvårdare och våld och övergrepp mot äldre.

Under eftermiddagen höll folkpartisterna i Strängnäs torgmöte på Gyllenhielmstorget. På grund av en miss i polisens tillståndsgivning hade Miljöpartiet torgmöte samtidigt. Det slutade med att vi möttes på mitten av torget i en kort debatt, som snabbt utmynnade i en gemensam uppmaning till Strängnäsborna att rösta in fler kvinnor i Europaparlamentet.

Innan det bar av till Stockholm igen, hann vi även träffa Strängnäs pensionärsföreningar på Pensionärernas hus.

Läs mer om mina och andras folkpartisters besök och kampanjaktiviteter här.

Färre läkemedelskomplikationer framöver?

Dagens viktigaste information är att nu tar sjukvården och äldreomsorgen äldres läkemedelsbehandling på allvar. I kommuner och landsting lägger man nu upp program som inbegriper olika yrkesgrupper som alla har ett delansvar i äldres behandling att bidra med sin del att det blir rätt, men framför allt, att det nu finns en insikt om att det behövs en läkare som samordnar den läkemedelsbehandling som ordinerats av olika läkare.

Nu hoppas jag att resultaten visar sig i färre akutintagningar av äldre på grund av läkemedelskomplikationer.

Barbro Westerholm

Fler djur i vården

Idag hade Folkpartiet, som sagt, seminarium om djur i vården. Manimalis hade hjälpt oss med programmet. Det finns en omfattande interntionell forskning som visar att djur i vården betyder mycket för de barn, de vuxna och de äldre som behöver hälso- och sjukvård och omsorg. Dock har djuren inte gjort de insteg i vården och omsorgen som vi skulle önska. Här finns mycket att bita i och också många myter att slå hål på. Djur i vården skapar inte de problem med astma och allergier, infektioner och olycksfall som en del målar upp. Dessa problem finns förvisso, men går att lösa. Ytterligare en politisk utmaning.

Djur i vården

Vid dagens seminarium på riksdagen om djuren i vården tydliggjordes värdet av djur i äldreomsorgen, ssk demensvården. Det finns kommuner som inte längre anser sig ha råd med djur i demensboendena, vilket är till klar nackdel för de boende som blir så mycket lugnare av djuren och för personalen som nu har att möta mer utåtagerande dementa människor.

Pensioner och vårdplanering

Från mina besök och föreläsningar senaste veckan så har jag fått med mig följande frågor att arbeta vidare med:

Pensionerna, pensionerna, pensionerna. Den sänkning av pensionerna som kommer att ske nästa år oroar många. Samtidigt retar jobbskatteavdraget för äldre, de äldre som står utanför arbetsmarknaden.

De korta vårdtiderna leder till att vårdplaneringen för äldre inte fungerar. Ansvaret beträffande vem som ska göra vad i vårdplaneringen är oklart. Det är svårt att få resurser för fullgod rehabilitering av äldre.

Rehabiliteringen av äldre prioriteras inte

Återigen en dag där jag fått del av frågor som vi politiker måste ta tag i.

Vårdplaneringen för äldre som legat på sjukhus och är utskrivningsklara fungerar inte vilket leder till snabb återkomst till akuten. Läkarna klarar inte av att vidarebefordra information om en äldres läkemedelsbehandling till nästa vårdgivare. Rehabiliteringen av äldre för att de ska kunna klara sig själva prioriteras inte med ökade kostnader för hemtjänst som följd och naturligtvis sämre livskvalitet för den äldre. Pengar rinner ut till ingen nytta.

De läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och biståndshandläggare jag mötte vid ett seminarium och de näringsföreträdare jag mötte på ett annat förde fram det olyckliga i att pengarna inte följer den äldre och att gränsdragningen mellan landstings och kommuners ansvar är ett otyg. Landstingen borde egentligen avskaffas var det samfällda budskapet från dessa båda grupper. Frågan var när vi politiker vågar ta steget. Jag inser att vi måste ta det om våra skattepengar ska kunna användas på ett effektivt sätt i framtiden när vi kommer att få så många äldre med behov som vi inte kan förebygga.

Barbro Westerholm

Antagen deklaration till skydd för äldre medborgare

EU:s äldrekonferens i Prag fortsatte på tisdagen med att konferensen antog en deklaration till skydd för äldre medborgare. Deklarationen riktade sig till EU-kommissionen, de nationella regeringarna, kommuner, landsting eler motsvarande, forsknings- och utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt äldreorganisationerna och deras medlemmar.

Huvudbudskapet var: Se äldre som individer. Inse att de utgör en ovärderlig samhällelig resurs, inte en belastning. Deras självbestämmande och värdighet måste bevaras också när ohälsa drabbar dem. När behov av vård och omsorg uppstår så bör den bygga på teamarbete där olika professioner samarbetar kring den äldre. Att förebygga ohälsa hos äldre och att utan dröjsmål ge rehabilitering är nödvändiga insatser.

Under det franska ordförandeskapet sattes fokus på Alzheimers sjukdom och andra former av demens. Under det tjeckiska ordförandeskapet lyftes våld och övergrepp mot äldre utövat i nära relationer och i vården och omsorgen fram särskilt, liksom behovet av en vidgning av åldersdiskrimineringsdirektivet i arbetslivet till att omfatta också varor, tjänster, hälso- och sjukvård och omsorg.

En fråga som diskuterades var varför inte kvinnoorganisationerna intresserar sig för äldre kvinnor. Äldre kvinnor har som regel låga pensioner och arbetar oavlönat som anhörigvårdare. Deras situation borde kvinnoorganisationerna också ta sig an, inte bara yngre kvinnors.

Rapport från första dagen på EU-mötet om äldrefrågor

Röd tråd: Äldre måste ses som individer och deras självbestämmande och värdighet måste respekteras intill livets sista dag.

Äldrediskriminering är ett allvarligt problem som arbetsgivare, näringsliv och även många politiker inte vill ta sig an.

Våld och övergrepp mot äldre får inte längre gömmas i garderober. EU måste engagera länderna att ta fram nationella och lokala program för att förebygga våld och övergrepp mot äldre samt hjälpa brottsoffren.

Och sen måste länderna ta itu med att bättre förebygga ohälsa bland äldre. År 2012 ska ju vara EU-mötet för bättre hälsa, då senast måste länderna få ”ändan ur vagnen”.

EU-möte i Prag

Just nu gör jag ett tvådagars avbrott i valrörelsen för att delta i ett EU-möte i Prag om äldrefrågor. Det är initierat av det tjeckiska ordförandeskapet.

Vid ankomsten till hotellet mötte jag medlemmar i paraplyorganisationen AGE i vilken cirka 150 äldreorganisationer i EU är medlemmar. Då fick jag veta att beslutet om vidgning av direktivet mot diskriminering på grund av ålder och funktionshinder är i fara.

Inom näringslivet arbetar man nu för att det inte ska gå igenom i ministerrådet. Det har mycket, mycket allvarliga konsekvenser för äldre och människor med funktionshinder. Den diskriminering som båda grupperna möter i vardagslivet i form av sämre tillgång till en rad tjänster och varor samt tillgänglighet till offentliga lokaler är oacceptabel.

Det är en utmaning för mig att ta itu med om jag blir invald i Europaparlamentet.

Alla frågor som borde tacklas

Veckan som gick var så fylld av möten med människor ansikte mot ansikte att bloggandet fick läggas åt sidan.

De jag möter har alla frågor som borde tacklas inrikespolitiskt eller EU-politiskt. Här exempel. Längs Östersjökusten har bedrivits både småskaligt och storskaligt torskfiske. De småskaliga torskfiskarna har avstått från fiske under mer än tre år och nu får de inte komma tillbaka medan de storskaliga får. På Öland gräver turister, både svenska och utländska, upp sällsynta växter som inte har en chans att ta sig i någon annan jordmån utan går en säker död till mötes.

Och alla sälar som fastnar i fisknäten och drunknar. Hur kan man förebygga säldöd utan att hindra fiske. Vad göra med kostnaderna för de sönderrivna fisknäten. Frågorna är många och när valrörelsen är över får jag sätta mig och fundera över vad jag har en rimlig chans att ta mig an. För de här frågorna ligger utanför det jag har tänkt att satsa på om jag blir vald till Europaparlamentariker - äldrefrågor, specialistcentra för människor med sällsynta sjukdomar och åtgärder mot diskriminering, våld och övergrepp mot homo-, bi- och transsexuella personer.
Barbro Westerholm

Besök i Västerås

Min kampanjledare Sofia Könberg och jag gjorde i dag nerslag i Västerås. Vi besökte två äldreboenden, ett nytt, Änglamarken, och ett äldre, Flodinsgården. De hade helt olika karaktär, men båda var hemtrevliga och låg vackert med blommande fruktträd inom synhåll. På Änglamarken hade man just invigt Sinnenas trädgård med både spännande växter, kaniner och höns. Boende kunde även ha med sig egna djur. En studentska lämnade in sin hund dagtid på boendet till allmän trevnad för de äldre och till hjälp för henne under undervisningstimmarna. Till min glädje ser jag hur djur i äldreboenden blir allt vanligare och vilken positiv effekt det har på äldres livskvalitet.
På Flodinsgården har man ett omfattande socialt program som utgår från att människor är olika och har olika intressen. Vi träffade bland annat bridgespelande äldre.

Mitt på dagen föreläste jag om äldreboendedelegationens utredning Bo bra hela livet för moderata seniorer. Trygghetsboende rönte stort intresse. Så är det på alla de ställen där jag föreläser om delegationens förslag.
Vi fick också del av Västerås läkemedelsprogram som syftar till att förbättra läkemedelsbehandlingen av äldre. Det är utformat så att förskrivande läkare har en aktiv del i den uppföljning av läkemedelsbehandlingen som görs till skillnad från en del andra uppföljningsprogram jag tagit del av.

På kvällen var det valupptaktsmöte med lokala folkpartister.

Om välviljans hyckleri

Har idag ägnat mig åt att besvara mängder av e-post och ringa samtal till dem som sökt mig under veckan. Vi får många enkäter från olika intresseorganisationer, en del med så detaljerade frågor att det bara inte går att lova bort sig till sådana ståndpunkter. När frågorna kommer upp i parlamentet så måste jag, om jag blir vald, analysera vad som går att göra för att föra fram frågan i liberal riktning. Och då kan det bli fråga om kompromisser om de går åt rätt håll. Som regel kan man inte komma i mål på en gång. Och då att lova intresseorganisationerna mer än vad som går att hålla, det vore välviljans hyckleri.

EU-pussel och etik i politiken

I dag startade valrörelsen på riktigt i Stockholm. Jag invigde valstugan på Odenplan. Där hade man lagt ut ett stort EU-pussel utanför valsstugan. Inte helt lätt att lägga för hur många av oss kommer ihåg precis hur ett land ser ut på kartan.

Bland de frågor jag fick när jag var där var vilket inflytande vi har i Europaparlamentet. Och jag kunde svara med att en enskild parlamentsledamot har större inflytande i EU-parlamentet än en enskild riksdagsledamot har i Sveriges riksdag. Man är med i beredningen av direktiv och andra parlamentsbeslut och kan påverka utformningen.

Jag har också föreläst för Folkpartiets tjänstemän och en del förtroendevalda om etik i politiken. Det är tredje året vi har sådan utbildning. Det blev en livlig debatt om vad en politiker får och inte får göra. Man måste inte bara följa lagen utan lägga ribban ännu högre utan att samtidigt bli moralistisk. En enkel tumregel är - vill jag att det jag gör ska synas på kvällstidningarnas löpsedlar eller inte. Om inte - ja då ska man inte göra det.

Intressant föredrag om reproduktion, etik och lagstiftning

Ägnade även denna dag åt symposiet "Assisting fertility"människor som önskar barn. Ett föredrag om reproduktion, etik och lagstiftning var extra intressant och viktigt. Här presenterade Niklas Juth, filosof, de invändningar som man brukar ta fram mot införandet av ny teknologi i syfte att tillgodose barnönskan hos par som är infertila av olika skäl. Skälen är att infertilitet inte skulle vara en sjukdom, att ny teknologi som IVF är onaturlig, att införande av sådan teknologi medför risk att man etiskt sett beträder det sluttande planet, att riskerna är oacceptabla och att den nya teknologin skulle kunna ta resurser från andra satsningar inom hälso- och sjukvården. Erfarenheten visar att ingen av dessa invändningar håller i längden.

Samma mönster har gällt inför införandet av hjärttransplantationer, fosterdiagnostik mm. Därför är det så viktigt att man inte sticker huvudet i sanden utan ser till att följande frågor besvaras när ny teknologi ser dagens ljus: Vad ska tillåtas, vad ska samhället stå för och varför.

Den andra frågan av intresse var att det behövs en utredning om värdmödraskap (surrogatmödraskap). Det finns kvinnor som inte har någon livmoder och där värdmödraskap skulle vara lösningen för ett par att få biologiska barn. Under en tid fick det genomföras i Finland, men sedan kom starkt motstånd mot detta från religiösa rörelser. Nu är dessa kvinnor hänvisade till livmodertransplantation och det är ett svårt ingrepp.

Provrörsbefruktning och andra fertilitetsbefrämjande metoder

I dag ägnade jag hela dagen åt ett seminarium om provrörsbefruktning, äggdonation, insemination, värdmödraskap (surrogatmödraskap) och andra fertilitetsbefrämjande metoder. Höll föredrag om vad som gjorts i politiken och vilka hinder som legat i vägen under resans gång.
Det som var mest intressant för mig som motionerat till förmån för ensamståendeinseminationer och för en utredning om värdmödraskap var ett föredrag av en engelsk psykologiprofessor som undersökt hur barn som fötts med hjälp av olika fertilitetsmetoder har det. Sammanfattningsvis - de har det bättre än andra barn, har mer kärleksfulla, omtänksamma, stödjande föräldrar. Gäller också barn som fötts av värdmamma.

När det gäller barn tillkomna efter ensamståendeinsemination så har det de bättre än barn till andra ensamstående föräldrar. Det som också visades var vikten av att inseminationsbarnen tidigt får veta hur de kommit till. Det är dåligt med den informationen i Sverige idag. Jag har trott att det står till så, men nu finns vetenskapliga fakta som stöder detta.

Med ledning av de forskningsresultat som nu finns borde det vara fritt fram för införande av ensamståendeinsemination i Sverige och en utredning om värdmödraskap med tanke på att det redan finns barn i Sverige som är tillkomna den vägen och att det är en rad frågor rörande försäkringar och annat som måste lösas.

Anhörigriksdagen i Varberg och Alla Hjärtans Hus i Halmstad

Klockan kvart över åtta stod jag på scen på Anhörigriksdagen i Varberg och berättade om Äldreboendedelegationens utredning Bo bra hela livet. 900 åhörare satt i salen. Jag hade tre kvart till mitt förfogande och sedan en kvart för frågor. Frågestunden räckte långtifrån till. Efteråt var det ett 20-tal som stod i kö för att diskutera ytterligare. Mest handlade det om tillgång på platser, kompetens hos personalen och möjlighet till avlastning för anhöriga samt !!! någon att vända sig till med problem och klagomål.

Sedan bar det av till Alla Hjärtans Hus i Halmstad. Det är en nyligen öppnad lokal dit äldre kan gå och delta i olika aktiviteter. Här finns möjlighet att hitta andra med samma intressen. Speciellt intressant var ett rum inrett så att man kunde tro att man var på en solig medelhavsstrand. Ett antal äldre åhörare hade kommit för att höra om vad Europaparlamentet, ministerrådet, EU-kommissionen och paraplyorganisationen för äldreorganisationer i EU - AGE, Older People`s Platform- arbetar med inom äldrepolitiken. AGE har 22 miljoner medlemmar!!! så det är ingen liten organisation. De exempel jag tog upp var vidgning av direktivet mot åldersdiskriminering i arbetslivet till att omfatta också varor, tjänster, hälso- och sjukvård samt omsorg samt program mot det våld, de övergrepp som äldre i det fördolda utsätts för.

Därefter flög jag till Stockholm för att i flygtaxi ta mig till ett möte som Föreningen för Sällsynta Sjukdomar ordnat. Vi hamnade i en enorm bilkö oc h därmed fick jag en ingående beskrivning av situationen i Turkiet och synpunkter på Turkiet som potentiell medlem i EU. Chauffören var född i Turkiet men hade tillbringat sin mesta tid i Sverige. Han har svenskt medborgarskap men måste betala 100.000 kronor till Turkiet för att bli av med sitt turkiska medborgarskap och det måste han också betala för sina barn. Det här visste jag inte om, men viktigt att gå vidare på. Det är ju orimligt att man ska betala för detta.

På Föreningen för Sällsynta sjukdomar diskuterade vi hur diagnostiken, vården och andra insatser för människor med sällsynta sjukdomar bör utformas i framtiden. Socialstyrelsen var väl representerad vid mötet och det är en stor framgång att myndigheten nu satsar på dessa patientgrupper. Helt klart är att det behöver skapas specialistcentra där också forskning kan bedrivas. Och dessa centra måste ha nära kontakt med de allmänläkare patienterna är listade hos. Återigen kom olämpligheten av att ha stafettläkare i primärvården upp. Eftersom sällsynta sjukdomar är en av mina valfrågor var detta en viktig kväll för mig.

Och nu är klockan över midnatt så nu säger jag god natt.

Ett torskfritt EU är målet

Debattartikel som publicerades i Corren i dag

Sexköpslagens införande i Sverige var ett utmärkt exempel på hur politiker som vill slå mot själva grundorsaken till sexslavhandeln - efterfrågan - lyckades att minska också människohandeln. Även om vi i Liberala Kvinnor inte tror på en gemensam sexköpslag för alla länder i EU så hoppas vi att Sveriges regering under ordförandetiden sprider kunskap om den svenska sexköpslagen till andra medlemsländer inom unionen.

Vi önskar att fler länder i Europa självmant ska införa sexköpslagar som den vi har här. För i en tid där kraftiga legaliseringsvindar för prostitution blåser i EU behövs Sveriges röst mer än någonsin. Målet är att EU ska bli en torskfri zon.

Men redan nu kan vi som svenska Europaengagerade politiker göra mycket för att stoppa sexhandeln. Här är det viktigt att prioritera det polisiära och rättsliga samarbetet mot den organiserade sexslavhandeln. Folkpartiet Liberalerna väljer därför att stödja Lissabonfördraget, som ökar möjligheterna för polisiärt samarbete i EU. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger sig vilja bekämpa slavhandeln röstade i praktiken emot Lissabonfördraget och Vänsterpartiet vill till och med att vi ska lämna EU.

Lissabonfördraget räcker dock inte. Vi vill som enda parti ha ett europeiskt FBI. Vi kan inte blunda för att människohandeln är en växande inkomstkälla för organiserad brottslighet i Europa och övriga världen. Inget enskilt land inom EU kan genom enbart nationella åtgärder ensamt komma till rätta med problemet. I stället krävs internationell samverkan.

I Europols rapport Trafficking of women and children for sexual exploitation in the EU: The involvement of western Balkans organised crime 2006 framgår att människohandlare fokuserar på destinationsländer med redan etablerad sexhandel och efterfrågan på prostitution. Enkelt kan man uttrycka det så att svensk polis ska bekämpa svensk brottslighet och europeisk polis ska bekämpa europeisk brottslighet. Det handlar alltså inte om någon ordningspolis eller trafikpolis - utan om en specialtränad styrka, som på begäran från ett medlemslands regering, snabbt ska kunna sättas in vid fall av mycket grov och internationell brottslighet.

Prostitution exploaterar individer, kränker mänskliga rättigheter och göder organiserad brottslighet. Vi anser att människokroppen inte kan betraktas som en handelsvara bland andra. Efterfrågan på prostitution i EU måste motverkas om vi vill bekämpa sexslavhandeln. Sverige bör prioritera frågan under ordförandeskapet i EU 2009.

Birgitta Ohlsson

Barbro Westerholm

Sårbehandling och resistenta bakterier

Under en valrörelse har man som kandidat också andra åtaganden. Idag har jag ersatt Maria Larsson som inledningstalare vid ett seminarium om sårbehandling och samhällsekonomi. Jag var sedan också moderator för seminariet. Har några punkter som är viktiga att gå vidare med i politiken.

1. Inom EU ska nu patienter kunna välja vård i annat EU-land. Då är det viktigt som patient att veta att resistensutvecklingen mot antibiotika hos bakterier är ett allvarligt problem i många av medlemsländerna. I Sverige har vi i stort förskonats och har låg förekomst av dessa bakterier, men med den fria patientrörligheten ökar risken för att dessa bakterier också sprids i Sverige.

2. Sårbehandlingen i Sverige har sina brister bland annat beroende på okunskap i i hälso- och sjukvården, brutna vårdkedjor och upphandlingen av förbandsmaterial, där lågt pris går före bästa produkt.

Jag anser att vi behöver en nationell rådgivande panel som tar sig an frågor som utbildning av vård- och omsorgspersonal i sårbehandling, hur vårdkedjor skapas och hur produktkontroll, inklusive hälsoekonomisk bedömning, av förband som används inom sårvården kan utformas.

Dagbok från resande i samband med valrörelsen

Kiruna 11 maj

Först besök hos kommunalrådet Lars Törnman, där jag fick veta att man nu har upphandlat byggnationen av 30 särskilda boenden.

I dagsläget tvingas man betala sanktionsavgift på grund av att äldre får vänta för länge på ett sådant boende.

Information om äldres situation i Kiruna
Stafettläkare i äldreomsorgen är ett stort problem, eftersom de boende inte får möta samma läkare fler gånger. Bra utbildningsnivå på övrig äldreomsorgspersonal och liten personalomsättning på grund av brist på jobb i Kiruna - speciellt för kvinnor.

Man har behov av personal som kan minoritetsspråken och man satsar på att lära ut vardagssamiska. Minoritetspengarna gör skillnad.

Besök på Kiruna sjukhus
Det har fått fram en väl fungerande intensivvårdsorganisation och ambulanssjukvård, som borde stå som modell för andra mindre sjukhus.

Bristen på platser i särskilt boende leder till att patienter blir kvar i akutsjukvården samt i korttidsvården. Hemmaboendeprincipen har gått för långt. Man behöver trygghetsboenden.

Möte dels med sångkören ”Pigga åldringar”, dels allmänt möte
Här informerade jag om arbetet i kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet, hur beslut fattas samt vilket inflytande Europaparlamentariker har i den här processen.

Jag exemplifierade med frågor som breddningen av åldersdiskrimineringsdirektivet och arbetet med att förebygga våld och övergrepp mot äldre samt med hjälp till brottsoffren.

Under diskussionen blev det uppenbart att man måste beskriva hur beslutsprocessen i EU skiljer sig från beslutprocessen i kommuner, landsting och riksdag och att understryka att enskilda parlamentariker kan göra stor skillnad genom sin påverkan i utskotten i parlamentet. Det är en påverkan som är mycket mer avgörande än de diskussioner vi har i utskottsarbetet i den svenska riksdagen.

Vid sidan om kom det fram en fråga från ungdomar som försöker intressera Sveriges Television för deras tecknade filmer. De har funnit att det är väldigt många tjänstemän som är inblandade i handläggningen av en sådan fråga och att man får vänta mycket länge på beslut om filmerna kommer att användas eller inte. Det är något som jag vill vidarebefordra till Cecilia Wikström som sitter i riksdagens kulturutskott.

Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm

Om besöket i NSD

Jag vill bli äldres röst i EU- men också andras

Här en presentation av mig på min första blogg. Jag är socialliberal och riksdagsledamot (fp) som både i politiken och från andra plattformar arbetat för att förbättra situationen för diskriminerade grupper i samhället. I EU har jag gjort det genom äldreorganisationen AGE- en paraplyorganisation med 22 miljoner medlemmar. Jag vill fortsätta göra det, men som parlamentariker. Jag hoppas bli invald i EU-parlamentet den 7 juni i år.

Äldre är en resurs som måste tas tillvara både i arbetslivet och i den ideella sektorn. Satsningar måste göras för att äldre ska kunna bevara sin hälsa så länge som möjligt. Kunskap behöver spridas om äldres behov av olika boenden. Åtgärder måste vidtas för att förebygga den åldersdiskriminering som äldre utsätts för, liksom det våld och ävergrepp äldre kan möta i sin vardag. Äldre måste ses som individer och deras självbestämmande inte ifrågasättas.

Men jag vill också utäver detta driva ett par andra frågor, nämligen insatser för människor med sällsynta sjukdomar och för HBT-personers mänskliga rättigheter.

På bloggen kommer jag tiden fram till EU-valet att skriva mest om vad jag upplever under denna valrörelse.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (fp) som kandiderar i EU-valet.