EMA och avancerade läkemedel

I riksdagsgruppen gläds vi åt att Cecilia Malmström nu är föreslagen som kommissionär. Det är en stor framgång för henne, men också för Folkpartiet. Hon är en sann europé som ser stora möjligheter i det kommande EU-arbetet, inte minst nu när Lissabonfördraget är i hamn.

Själv har jag just varit på ett möte på europeiska läkemedelsmyndigheten, European Medicines Agency (EMA) för att diskutera hur EMA kan ta tillvara läkemedelskonsumenternas erfarenheter av och synpunkter på läkemedelsbehandling. Det gäller t.ex. hur informationen till konsumenterna om olika läkemedel bör utformas. Hur begripliga och läsbara är egentligen texterna i de bipacksedlar som ligger i läkemedelsförpackningarna. En annan fråga som inte minst patienter med kroniska sjukdomar vill ha svar på är på vilka grunder ett läkemedel godkänts för användning.

EMA har sedan några år på försök en rådgivande grupp bestående av företrädare för patient- och konsumentorganisationer till sitt förfogande där de nämnda frågorna har behandlats. Erfarenheterna är så positiva att nu vill EMA gå vidare med en mer permanent organisation.Vid mötet uttalade man sin tillfredsställelse över att EMA nu byter direktorat från att ligga under "DG Enterprise" till "DG Sanco". Det innebär att EMA liksom Läkemedelsverket i Sverige som ju sorterar under Socialdepartementet nu ses som en del av hälso- och sjukvården och inte primärt som en del av näringslivet.

Det var många andra frågor som behandlades under mötet, men jag begränsar mig till de nya läkemedel som är på väg och som kallas avancerade läkemedel på grund av den komplicerade teknik deras framtagande och användning bygger på. Hit hör antikroppar mot olika cancerformer, antikroppar som bromsar utvecklingen av Alzheimers sjukdom, läkemedel som kan byta ut defekta gener eller klippa bort defekta delar av en gen hos människor med ärftliga sjukdomar samt läkemedel som reparerar skadat brosk, skadad ryggmärg och skadade näthinnor. Det finns små partiklar av metaller - nanopartiklar upphöjda med så många minusnollor efter sig att jag inte har räknat dem - som kan fås att döda precis de celler de är riktade mot, t.ex. cancerceller. Mycken forskning återstår dock för att vi ska vara säkra på att de inte missar målet och för med sig oönskade reaktioner hos människa av allvarligt slag.

De nya läkemedlen kan komma att revolutionera livet för inte minst människor med sällsynta diagnoser eller med andra kroniska sjukdomar, men de kommer att kräva komplicerad och säker diagnostik och en mer individualiserad behandling än den vi ser idag. Den här morgondagen måste vi förbereda oss på. Ger läkarutbildningen de blivande läkarna de kunskaper som behövs för att de ska kunna använda de nya läkemedlen? Behövs "certifiering" av de läkare som får förskriva de nya läkemedlen? Är läkemedelskontrollen utformad så att vi kan ge rimliga garantier för de nya läkemedlens effektivitet och säkerhet?

Deltagarna i EMA:s möte var överens om att det här är frågor vi måste ta tag i redan nu, men som en av deltagarna i mötet sa: "Vi har så fullt upp med att lösa dagens problem att vi inte hinner ta tag i morgondagens". Naturligtvis får vi inte stanna vid det uttalandet. Nu ankommer det på oss politiker att lyfta blicken och ta tag i morgondagens frågor för patienternas skull. Det hägrar som jag ser det en ljusnande framtid för människor med kroniska och livshotande sjukdomar om vi gör något med det vi vet behövs redan idag.