Med önskar om en riktigt god jul!

Hej!

Äldrefrågorna har varit på tapeten under hela hösten. Besluten om trygghetsboendena är tagna, det har jag skrivit om tidigare. Jobbskattefrågan och den högre skattebördan för pensionärer fortsätter. Det är en fråga som vi måste ha bra svar på i valrörelsen.

Positivt och intressant är det policyprogram om ”Bästa möjliga vård för de multisjuka äldre” som Svensk förening för allmänmedicin (SFAM), Svensk geriatrisk förening (SGF) och Svensk Internmedicinsk förening (SIM) lagt fram. De definierar multisjuka äldre som äldre personer med komplexa behov av medicinsk vård och omsorg, där vården kräver nära samverkan mellan kommun, primärvård och slutenvård och skriver att:

”Först och främst behöver varje multisjuk äldre ett boende och en daglig omsorg som minskar risken för försämrat hälsotillstånd och möjliggör ett värdigt liv. Viktigast är trygghet i vardagen, möjlighet till social samvaro, vällagad och välserverad mat, en god personlig hygien och möjlighet till utevistelse. Till detta kommer sjukvårdsbehoven."För att leva upp till detta krävs en rad saker. De tre föreningarna lyfter bl.a. fram att varje multisjuk äldre ska ha en namngiven huvudansvarig vårdgivare såväl inom kommunens hemtjänst som inom primärvården samt tillgång till geriatrisk kompetens. Kring varje multisjuk äldre ska det finnas ett för individens behov anpassat multidisciplinärt och multiprofessionellt team. Om sjukhusvård behövs ska den äldre kunna komma direkt till en avdelning och inte tas in via akuten.

Liknande tankegångar har framförts av andra och då kommer man alltid in på huvudmannaskapsfrågan. Det delade ansvaret för äldres vård- och omsorgsbehov mellan landsting och kommun fungerar helt enkelt inte. Erfarenheterna från Norrtälje, där det sedan fyra år i projektform funnits en gemensam organisation för hälso-, sjukvård och omsorg är goda.

I en utvärdering av projektet har visats att insatserna för de äldre har blivit bättre samordnade, överlämningarna från slutenvården till öppenvården och omsorgen smidigare och förståelsen för varandras uppdrag bättre när kommun och landsting lägger alla pengarna i en påse.

För tjugo år sedan när Ädel-reformen var på väg att formuleras kunde partiernas företrädare på riks, landstings- och kommunnivå inte enas om vem som skulle ha ansvaret för de multisjuka äldre och så drog man gränsen så att säga mittpå i stället för att utgå från att den äldre är ”odelbar”. Ädel förde med sig att boendesituationen för människor med demens och multisjuklighet blev bättre, men samtidigt blev sjukvården sämre. Kommunerna insåg inte att det var svårt sjuka personer som tidigare legat på långvården som de skulle ta ansvar för. Nu krävs en förändring men vem vågar ge sig på huvudmannafrågan? Själv tycker jag att vi måste ha en huvudman för vården och omsorgen för äldre människor. Det är för dem insatserna ska vara till för.

Med detta vill jag önska er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.