Det åldrande samhället

Andelen äldre ökar kraftigt i Europa, vilket föranledde ett möte i Bryssel anordnat av ELDR (European Liberal Democrats). Inbjudna var såväl medelålders och äldre liberaler som företrädare för ungdomsförbunden. Ungdomarna är ju de som kommer att få stå för notan för pensioner, sjukvård och omsorg för den växande gruppen äldre. Det är med andra ord en fråga som angår dem i allra högsta grad. Vi bör göra likadant här hemma i fortsättningen – ta med ungdomsförbundet och studentförbundet när vi diskuterar dessa frågor.

De ekonomiska följderna av en åldrande befolkning är dock inte bara en fråga om utgifter för olika slags välfärdsinsatser; pensioner som går att leva på, tillgång till hälso- och sjukvård och omsorg samt fysisk tillgänglighet i miljön. Det handlar också om äldre människors bidrag till ekonomin i form av yrkesarbete, konsumtion, anhöriginsatser etcetera.

Att möjliggöra för äldre att stanna kvar längre i arbetskraften sågs som ett absolut måste. Det är inte fråga om att ta jobb från yngre. Det handlar om att ta vara på äldres kunskaper och livserfarenhet för att utveckla samhället, något som kan skapa nya jobb. Det går inte att fortsätta med de låga pensionsåldrar som infördes under 1990-talet.

Det blev även en del diskussion kring det ingen vill ha, nämligen ett ”generationskrig”. Solidaritet mellan generationerna måste på alla sätt understödjas. Dagens äldre har bidragit till uppbyggnaden av dagens samhälle. Samtidigt luckras familjebanden mellan generationerna upp. I många EU-länder har barnen och även andra släktingar, som jag skrev om i en artikel i NU för en tid sedan, ett ekonomiskt ansvar för sina äldre i den mån de äldre inte kan försörja sig själva. Det här bäddar för konflikter mellan generationerna. Men det är en fråga som varje land bestämmer om själv. Det vi kan göra är att beskriva hur det är i Sverige, där vi inte har ett sådant krav på barnen och vilka fördelar det innebär.

Ungdomarna deltog livligt i debatten och det kan inte förnekas att den ibland präglades av ålderism, dvs. myter om äldre. Jag tjatade om att äldre är individer som blir mer och mer olika varandra med årens lopp. De får inte ses som ett kollektiv. Vi måste skapa ett samhälle som ger äldre frihet att välja hur de vill leva resten av sitt liv.

I oktober ska ELDR anta ett politiskt åtgärdsprogram "Liberals in an Ageing Society".