Under sommaren har jag så gott som dagligen fått mail från personer som varit sjukskrivna under lång tid och som nu beskriver de negativa konsekvenserna av de nya sjukskrivningsreglerna. Många av mailen har standardformulering och tycks sända från samma källa. De ger en ensidig beskrivning av verkligheten.
Visst finns det personer som kommit i kläm och vi försöker successivt justera i det nya systemet så att svårt cancersjuka och andra som inte kan förväntas komma tillbaka i arbetslivet ska få sitt skydd, men det finns också andra som nu fått sina liv förändrade i positiv riktning. Om dem läser vi desto mindre om.
Via en handläggare på försäkringskassan någonstans i landet har jag fått ta del av olika anonyma fall som jag har fått tillstånd att använda mig av. En av slutsatserna som kan dras är att möjligheten att söka annat jobb med stöd av arbetsförmedlingen fram till dag 180 används mycket litet. De flesta tackar nej med motiveringen att de har jobb och tänker jobba när de blir friska. Det finns också de som blir stötta över erbjudandena. Men ett par av de cirka 100 tillfrågade har tackat ja och varit mycket nöjda.
Det som genomsyrar många av ärendena är att personerna varit sjukskrivna lång tid utifrån oklara diagnoser, har en besvärlig social situation och inte haft någon eller mycket begränsad medicinsk behandling under perioden. Många har tackat nej till olika insatser både från vårdens och försäkringskassans sida och varit mycket negativa till att delta i olika rehabiliteringsprojekt. Många av dem som har en anställning har inte haft någon kontakt med arbetsgivaren på flera år.
Den nya sjukförsäkringen är i grunden bra, även om det kan behövas litet finputs i kanterna. Det som är glädjande är att av de fallbeskrivningar jag har fått del av går i samma riktning, de berörda har kommit tillbaka till ett nytt och bättre liv.
Att känna sig behövd, bidra till samhällsutvecklingen och ha ett jobb att gå till är enligt Världshälsoorganisationen bland det viktigaste för att vi ska må bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänk att även du Barbro förnekar de konsekvenser de hårdare reglerna har för många sjuka människor. Du gör som många andra och försöker hitta de som har klarat det bra, och använder sedan dessa exempel för att trycka undan de människor som inte klarar det alls, eller som har det mycket svårare. Hur känner du Barbro när du läser om de människor varav många lider av psykisk sjukdom har tagit livet av sig. Anser du att lite puts i kanterna är en lösning där?
SvaraRadera"Försäkringsdirektören Svante Borg ser allvarligt på kritiken som riktas mot myndigheten, och medger att han känner till flera fall där personer begått självmord till följd av en utförsäkring."
Hur klarar man av att förneka den verklighet sjuka människor lever under?
Förbättra sjukförsäkringen så att den blir mera human och inte bidrar till fler program i uppdrag granskning
SvaraRaderahar ni censur??
SvaraRaderaInstämmer, tycker också att det är standardformuleringar. Sedan är det få som vågar skriva om de positiva förändringarna, utan det är ständig smutskastning, vilket jag tror handlar om människor blivit friska men att de ägnar sig mest åt att tycka synd om sig själva.
SvaraRaderaHar nu varit och läst dina "fallbeskrivningar". Intressant hur du/ni kan få använda er av sådant när vi som ÄR del av dessa fall inte betraktas som trovärdiga...
SvaraRaderaAtt det är fler som hör av sig med klagomål, beskrivningar av hur jävligt det har blivit kan ju rent proportionellt stå till hur verkligheten har blivit för oss, alla ni som gillar statistik och mätningar, vi hör av oss men räknas inte ens då...Hur gör vi för att ni ska lyssna??
Läs här, kanske kan visa er lite:
http://www.folkbladet.nu/?p=180546 , en arbetsförmedlare i min hemstad, som jag för övrig träffade i dag. Han ljuger inte.
Jag förstår inte hur debatten går numer, vi är INTE människor som sitter hemma och är fixerade vid att "leka sjuka", kom igen, Soilander! Tänk steget längre, tänk OM det varit du? Utan solidaritet inget Sverige, men ett mini-USA är ju ditåt ni styr, bara konstigt att ni inte ens har lärt er av deras misstag.. (på min och mina vänners bekostnad...)
Sjukskrivna blir vi oftast av stress i arbetet där sedan skador pga. detta både psykiskt som fysisk tillstöter. Gå till baks ett steg och dämpa stress och jäkt. Ord som flexibilitet och kavla upp ärmarna, utgå med 100% borde tas bort samt bättre hälsovård i arbetslivet skulle tillföras då skulle vi inte behöva ha den här diskussionen. Arbetsglädje istället för frustration är moroten. Sluta misstro de sjukskrivna och lägg större sattning på det förebyggande stadiet.
SvaraRaderaDu gör ett jättebra jobb, Barbro! Missade dig vid St. Erikplan igår men hoppas på nya möten! /Kristian
SvaraRaderaBarbro, jag läser i SvD idag att du och en partikamrat vill att reglerna i sjukförsäkringen skall ses över. Det är mycket glädjande. Det är däremot mycket oroande att ni ständigt drar upp dessa exempel på människor med diffusa symptom som "bevis" för att de regler vi har idag fungerar bra. Vi som har väldokumenterade och diagnosticerade kroniska sjukdomar som inte går att rehabilitera eller arbetsträna bort har de facto kommit i kläm! Ett erkännande av vår rätt till en anständig sjukförsäkring vore inte bara klädsamt utan i allra högsta grad på sin plats om er översyn ska tas på fullt allvar.
SvaraRaderaBra Barbro,
SvaraRaderaSom f.d.frustrerad husläkare är jag glad att du vågar ha ofinheten att tala om alla de sjukskrivna under "oklar diagnos" som inte verkar vilja återkomma till det arbetsliv de f.n. är sjukskrivna ifrån och dessutom inte har ngn motivation till att försöka ändra till annat arbetsområde. Min erfarenhet är att de flesta patienter jag sjukskrivit i stor utsträckning hör till den kategorin. Däremot har jag oxå träffat många med svåra medfödda handikapp och sjukdomar som inte vill ngt hellre än att hitta ett lämpligt arbete på hel- eller deltid.
Det är ju märkligt att vi inte kan ta hand om våra egna sjuka...Är man sjuk i Sverige så klassas man som pestsmittan och ska genast bekäpas för att inte vara sammhället till last. Men så fort vi talar om flycktingpolitik så får det kosta vad det kosta vill för att vi ska visa oss stora och starka för övriga världen.
SvaraRaderaGenomsnittskostnad per flykting/invandrare och år är ungefär 250.000 sek.
Om det tar 7 till 10 år innan en flykting/invandrare är självförsörjande!
Om Vi tar ett genomsnitt på inkommande 50.000 flyktingar/invandrare per år så erhåller Vi följande kostnad.
250.000 X 7 X 50.000 = 87.500 miljoner sek/år, eller 87,5 miljarder sek/år!
Dessa summor anses tydligen inte som en belastning. Hur vore det om vi istället kunde se till att våra sjuka får ta del av skattepengarna istället så att dom i lugn och ro får komma tillbaka utan att behöva bli ytterligare sönderstrasade av oro när man nu med Moderaternas nya mirakelkur blir friskförklarad när man blir utförsäkrad.
Hur Fa...kan man som politiker bara sitta och jamla med när våra egna sjuka far illa och trampas ner i rännstenen som smutts under sulorna. Nä fy Fa.... man skäms snart för att vara Svensk...Är Sosse men funderar snart på att gå över till SD...för det vekrkar ju vara det enda som politikerna fattar....
Generellt är människor nöjda med hälso- och sjukvården i Sverige. Den håller också hög kvalitet sett från ett internationellt perspektiv. Men naturligtvis finns det problem som vi arbetar vidare med. Det gäller t.ex. psykiatrin och äldresjukvården samt tillämpningen av vissa delar av den nya sjukförsäkringen. Jag tycker att det är fel att ställa grupper mot varandra, det är dessutom svårt att räkna ut alla positiva effekter av invandringen och hur mycket den har betytt för vår tillväxt och välfärd. Jag anser att vi ska ha en human flykting- och invandrarpolitik. Sverige kommer också att behöva dessa människor i arbetslivet framöver på grund av den demografiska förändring vi kommer att genomgå med en brist på yngre och medelålders människor, inte minst inom hälso- och sjukvården samt omsorgen.
SvaraRadera