Den förtida sorgen svårast för många

Artikel publicerad i dagens upplaga av Göteborgsposten.


Den förtida sorgen svårast för många

Den kommande helgen hedrar vi nära och kära som lämnat oss i sorg och saknad. Sorgen efter en älskad livskamrat eller kär närstående är dokumenterat svår att bära. Tiden efter förlusten är full av ensamhet och kval kring framtiden. Vi lämnar kondoleanser och blommor, och de värmande orden och handlingarna gör givetvis gott för de sörjande.Men både ur ett humanitärt och vetenskapligt perspektiv har vi förbisett den sorg som föregår en älskad människas död.

Känslorna av sorg som förebådar död och förbereder de anhöriga på det svåra som obönhörligen skall komma kallas antecipatorisk sorg. Den är för många inte mindre kvalfylld än den sorg som kommer efter förlusten.Men den antecipatoriska sorgen uppmärksammar vi inte alls i lika stor utsträckning. Svår cancersjukdom är för många närstående en tung och utdragen period med svårt psykiskt lidande. Kanske blundar vi alltför ofta inför de människor som tvingas leva i förvissningen att slutet nalkas för den de älskar.

I en Göteborgsundersökning bland tusen änkor i Sverige ansåg hela fyrtio procent, dvs. fyra av tio efterlevande kvinnor att tiden före förlusten varit den svåraste i jämförelse med tiden efter. Det ställde gamla föreställningar om sorgebegreppet på ända och manade till både eftertanke och fortsatt undersökning.

En utvidgad sorgstudie som omfattade intervjuer med femtio nära anhöriga till svårt cancersjuka på palliativa vårdavdelningar och hospice gav oss ett tydligt besked om att den här fasen i sorgen kan vara mycket tärande.Anhöriga till patienter i livets slutskede lever - precis som den sjuka - på hoppet. Hopp om mirakel och/eller bot mot alla odds är nog nödvändigt när katastrofen står för dörren. Men när vi lämnar chockfasen efter diagnosbeskedet och startar vandringen mot insikt och förberedelse för det svåra, börjar vi samtidigt en mycket mödosam väg.

Vi vet från studien med de tusen änkorna, att fler änkor tog rogivande medicin och dessutom hade ökat sitt intag av lugnande mediciner under den antecipatoriska fasen jämfört med tiden efter dödsfallet. Var tredje änka dövade också sorgen med alkohol, och äldre änkor minskade sin fysiska aktivitet. Alarmerande resultat i sig!

I intervjuerna med de femtio närstående (maka, make, barn eller syskon) till svårt cancersjuka patienter erfor vi, hur nära gråten de allra flesta var. Många drömde sig tillbaks till tiden före sjukdomen, saknade den "gamla friska" personen och var ständigt upptagna av tankar på den döende. Mer än två av tre anhöriga kände stor ensamhet, hade koncentrationsproblem och upplevde orättvisa över att sjukdomen drabbat familjen. Fyra av tio var tveksamma om de över huvud taget kunde gå vidare med sina liv. Kanske är risken stor också i den antecipatoriska sorgefasen, att anhöriga överskrider gränsen till ett ohälsosamt intag av alkohol- och läkemedel.

Att få någon att tala med under den här ansträngande perioden för att lindra oro, ensamhetskänslor och nedstämdhet skulle kunna förebygga eller mildra antecipatorisk sorg. Få vårdinrättningar för döende har idag utvecklat stöd –eller tid över - för anhöriga till patienter i livets slut. Anhörigföreningar och Sjukhuskyrkan gör ett gott arbete, men många fångas ändå inte upp av en hjälpande hand.

Riktlinjer och stödprogram behöver tillskapas också för den här stora och utsatta kategorin anhöriga för att motverka fysisk, psykisk och social ohälsa. Låt därför alla goda intentioner till den viktiga vårdformen som kallas palliativ inte komma på skam efter så mycket utredande som redan är nedlagt. Och i medmänsklighetens namn, fråga efter vad just du kan bistå den förtida sörjande grannen med!

Agneta Grimby
med dr, leg psykolog, äldreforskare, forskningsledare för Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg

Åsa K Johansson
fil dr, alkoholforskare, forskarassistent i Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg

Barbro Westerholm (FP)
professor emerita, leg läkare och riksdagsledamot

Arbetsgrupper inför valet

Allians för Sverige inleder nu arbetet med ett gemensamt valmanifest som ska vara lika tydligt som i förra valet. Idag tillsattes tio reformarbetsgrupper som ska arbeta fram konkreta och väl underbyggda förslag inom olika områden.

Här de tio grupperna:
Alliansarbetsgrupp för utbildningspolitiken. Leds av Tobias Krantz.

Alliansarbetsgrupp för hälso- och sjukvården. Leds av Anders Andersson (KD). Jonas Andersson är vår man där.

Alliansarbetsgrupp för rättsväsendet. Leds av Beatrice Ask (M) och Johan Pehrson representerar oss i den gruppen.

Alliansgrupp för miljön och klimatet. Leds av Andreas Karlgren (C). Eva Flyborg är vår kvinna där.

Alliansgrupp för entreprenörskap och hållbar tillväxt. Leds av Jöran Hägglund (C). Karin Pilsäter representerar oss där.

Alliansgrupp för Jämställdheten. Leds av Nyamko Sabuni.

Alliansgrupp för familjepolitiken. Leds av Ulf Kristersson (M). Helene Odenjung representerar oss där.

Alliansgrupp för äldrepolitiken. Leds av Maria Larsson (KD) och här representerar jag FP.

Alliansgrupp för kultur- och idrottspolitiken. Leds av Lena Adelsohn Liljeroth (M). Christer Nylander representerar oss där.

Alliansgrupp för utrikes- och försvarspolitiken. Leds av Sten Tolgfors (M). Birgitta Ohlsson representerar oss i den gruppen.

Uppdragen bygger vidare på det vi åstadkommit under den här mandatperioden. Beträffande hälso- och sjukvården skriver man att arbetsgruppen särskilt ska fokusera på frågeställningar som rör patientens behov och önskemål, förbättrad tillgänglighet och kvalitet i vården.

Direktivet för äldrepolitiken lyder i korthet som följer: ”Arbetsgruppen ska ta sin utgångspunkt i att alla ska har rätt att åldras med värdighet – känna trygghet, gemenskap och delaktighet med samhället i övrigt. Gruppen ska fokusera på större valfrihet och mer självbestämmande, högre kvalitet i vård och omsorg, effektivare hälsofrämjande insatser till äldre, äldres delaktighet i samhälle och arbetsliv, äldres ekonomiska förutsättningar, ökad trygghet i vardagen för äldre, anhörigas och den ideella sektorns arbete för äldre samt äldre med invandrarbakgrund.” Här kommer det äldreprogram som vårt landsmöte ska ta ställning till i november väl till pass.

Igår möttes representanter för Liberala seniorer i våra länsförbund i Stockholm på ett heldagsseminarium där Erik Ullenhag diskuterade det politiska läget. Andreas Bergström från samordningskansliet presenterade vad vi åstadkommit i Alliansen inom områdena hälso- och sjukvård och äldreomsorg under de gångna tre åren. En imponerande lista. Han tog också upp vad som ligger framför oss, bl.a. en äldreproposition under våren 2010.

Till sist. Idag kom artikeln ”Äldre kvinnor med cancer ska inte behöva dö i onödan” in i Dagens Nyheter. Jag är en av elva undertecknare. Den kan ni läsa på vår hemsida: www.folkpartiet.se/liberalaseniorersartiklar. Den är ett led i Rosa Bandet-kampanjen som pågår just nu och för vilken jag är en av ambassadörerna. Om ni vill stödja så kan ni antingen köpa Rosa Bandet för 25 kronor på apotek, i ICA eller Lindex-affär eller SMS:a som följer: BESEGRA 1573 till 72988 för att skänka en 50-lapp.

Svar på skriftlig fråga

Jag har nu fått svar på den skriftliga fråga som jag ställde till Eva Björling. Jag frågade följande:

TRIPS-avtalet

I de pågående förhandlingarna om associeringsavtal respektive handelsavtal mellan EU och Centralamerika och ett par av de andinska länderna handlar en av de största tvistefrågorna om patent på läkemedel.

Det råder oklarhet om huruvida de patentregler som EU-kommissionen förordar är ett så kallat TRIPS plus-avtal vilket innebär att patenttiden på mediciner utökas från 20 till 25 år eller om det är den kortare tiden, 20 år, som ska gälla. Till detta är kopplat frågan om huruvida Doha-undantaget, vilket innebär att länder vid nödsituationer får göra undantag från TRIPS-reglerna för att skydda folkhälsan, också ska tas bort och om skyddet av data från läkemedelstester ska förlängas från fem till elva år. Dessa förändringar kan, om de genomförs, leda till att man under tiden inte kan tillverka generiska läkemedel, vilka i dag utgör 70 procent av de använda medicinerna i de berörda länderna. Det i sin tur skulle kunna leda till betydande negativa effekter på fattiga människors rätt till hälsa.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra för riksdagens ledamöter vilka avtalsvillkor som EU-kommissionen förordar i förhandlingarna?

Här kan ni läsa Eva Björlings svar

Efterlängtat besked!

Efter att i många år har arbetat för transpersoners rätt att byta namn är jag nu mycket glad för Regeringsrättens dom som gav Jan-Olov Madeleine Ågren rätt att lägga namnet Madeleine till sitt folkbokförda namn Jan-Olov.

Om ni vill veta mer om hur jag ser på detta, läs gärna:
Artikel Ge transpersoner rätt att byta namn
Motion Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation
Skriftlig fråga till Beatrice Ask