Hej!
Skriver detta på tåget hem från Växjö. Det är nästan litet vemodigt att landsmötet är över. Det präglades av glädje, värme, gemenskap, debattlusta, att vi var på väg framåt i den socialliberala politik som är mitt skäl att finnas i politiken. Det var en seger för oss liberala seniorer.
Äldreprogrammet gick igenom liksom några motioner där flera av partistyrelsens beslut "besvarad" förvandlades till "bifall". Som exempel kan nämnas att beslut togs om att läkarutbildningen ska styras till geriatrik, psykiatri och allmänmedicin och om insatser för människor med sällsynta sjukdomar. Folkpartiet ska nu verka för etablering av specialistcentra för människor med sällsynta sjukdomar samt verka för att initiativ tas till stimulans av forskning om sällsynta sjukdomar, deras orsak, behandling och förebyggande.
Partistyrelsen fick bifall till följande fem tillägg till programmet där det första tog upp behovet av en nationell handlingsplan mot våld och övergrepp mot äldre. Våld och övergrepp mot äldre är ett utbrett problem. Äldre drabbas av våld i nära relationer, men också i vård och omsorg samt övergrepp i form av intrång och inbrott i det egna hemmet. En nationell handlingsplan bör tas fram för att förebygga våld och övergrepp mot äldre och ge stöd till dem som utsatts.
Det andra handlar om införandet av flexibel hemtjänst. Den äldres inflytanden över hemtjänsten måste öka. Socialstyrelsen bör ta fram nationella riktlinjer som slår fast att biståndsbeslut för hemtjänst ska ges i form av stödtid. Hur hemtjänsttimmarna används ska kunna variera från vecka till vecka och bestämmas av den äldre själv i dialog med personalen. Här gjordes ett tillägg om att basala behov måste tillgodoses.
Det tredje tillägget tog upp att nivåerna i bostadstillägget måste höjas. Utvecklingen av seniorbostäder och trygghetsboenden öppnar möjligheter för många äldre att hitta ett boende som passar deras behov. Även äldre med låga pensioner ska ha möjlighet att flytta till en bostad med god tillgänglighet och gemensam service. Därför bör nivåerna i bostadstillägget för pensionärer och det särskilda bostadstillägget för pensionärer höjas.
Och väldigt viktigt, det fjärde tillägget. Folkpartiet slår fast inför kommande statliga inkomstskattesänkningar är det pensionärernas tur att få del av utrymmet för skattelättnader.
Och så det femte som rönte stor uppmärksamhet i medierna nämligen om lagstiftning om äldres rätt att fortsätta bo med sin livskamrat. Det finns exempel på hur äldre par som levt tillsammans hela sitt liv nekas att fortsätta bo tillsammans när en av dem behöver flytta till ett äldreboende. Inga par ska behöva splittras mot deras vilja på äldre dagar. Det sistnämnda skrev Jan Björklund och jag om i den DN som kom ut på landsmötets första dag, en artikel som rönte stor uppmärksamhet också i andra medier. Kändes faktiskt som något av en "eget rum i långvården"-fråga.
Viktigt också, med tanke på den diskussion om människors självbestämmande i livets slut som pågått inom Liberala seniorer, är utformningen av äldreprogrammets punkt om God vård och behandling i livets slutskede. Den fick följande formulering som jag är mycket nöjd med:
"Alla döende oavsett ålder och oavsett bostadsort måste garanteras tillgång till kvalificerad palliativ vård. Många äldre har önskemål om hur de vill ha det under sin sista levnad. Den enskildes önskemål om vård och omsorg vid livets slut bör i större utsträckning beaktas av sjukvården. Samtal om den äldres önskemål om den sista levnadsperioden bör därför ingå som ett inslag i behandlarrollen. Den enskilde ska också ha rätt att skriftligen uttrycka sin vilja om vård och omsorg vid livets slut. Det kan handla om vem den äldre ser som sin företrädare om han eller hon inte längre kan bestämma själv eller att den äldre vill få sluta sina dagar hemma. Ett sådant vårddirektiv skapar trygghet för den enskilde och underlättar för närstående och personal att ta ställning till vilka insatser som är de bästa för den enskilde. Det får under inga omständigheter innebära aktiv dödshjälp, som fortsatt ska vara förbjudet i Sverige."
Det var många andra debatter som var viktiga, livliga och intressanta. T.ex. debatterna om miljö, kärnkraft, arbetsrätt och integration. Det kommer säkert att stå en hel del om dem i NU. I dem deltog jag inte utan lyssnade bara till. Däremot deltog jag i den två timmar långa debatten om gårdsförsäljning av vin. Den utgick från motioner med yrkanden om att vi i Sverige ska tillåta gårdsförsäljning av vin och andra alkoholhaltiga drycker. Eftersom man i Finland har gårdsförsäljning borde vi i Sverige också kunna ha det. Men den finska försäljningen kan vara ett hot mot det finska alkoholmonopolet. Det är inte avgjort än i Finland. Därför landade beslutet så småningom i att Landsmötet uttalar att Folkpartiet slår vakt om en restriktiv alkoholpolitik och att Folkpartiet ska avvakta utfallet av den rättliga prövningen av den finska gårdsförsäljningen. Om den prövningen visar att gårdsförsäljningen av vin är förenlig med ett bibehållande av Systembolagets nuvarande försäljningsmonopol, kan Folkpartiet liberalerna öppna för att gårdsförsäljning av vin ska tillåtas också i Sverige.
En annan hetsig debatt gällde om vi ska införa tredelning av föräldraledigheten i stället för som nu att öronmärka två av månaderna för pappan. Argumentet för att föräldrarna ska bestämma själva hur tiden fördelas stod mot målet att papporna ska ta ut mer än en femtedel av föräldraledigheten. Tredelningen av föräldraledigheten röstades ner och nu får vi följa vad jämställdhetsbonusen kan göra för ett mer jämlikt uttag.
Och till sist - beslut togs om att Folkpartiet ska verka för att införa barnkonventionen i sin helhet i svensk lag. Trots att beslutet togs mitt i natten så blev applåderna rungande för detta ställningstagande.
Det påstås att Folkpartiet går åt höger. Jag tycker inte att vi går varken åt höger eller vänster. Vi går framåt.Tack alla för de bidrag till äldreprogrammet som ni har kommit in med.
/Barbro
söndag 22 november 2009
måndag 2 november 2009
Tack för alla ettor och tvåor!
Hej!
Först av allt vill jag tacka för alla de ettor och tvåor jag fick i provvalet till riksdagen för Stockholms stad och Stockholms län. I staden kom jag sexa efter Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Carl B Hamilton och Erik Ullenhag. I länet kom jag på fjärde plats efter Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Carl B Hamilton. Nu återstår att se om jag placeras på länets lista, där jag står nu, eller på stadens och på vilken plats. Det bör bli klart inom de närmaste veckorna.
I morgon börjar arbetet med Alliansens äldreprogram inför det kommande valet. Vad som kommer att stå i oppositionens valprogram för äldre vet vi naturligtvis inte. Men för att ha något att utgå ifrån har jag gått igenom Socialdemokraternas äldrepolitiska handlingsprogram för perioden 2007 - 2010, vad de skriver i övrigt på sin hemsida och vad som sades på kongressen.
Socialdemokraterna vill att det ska finnas trygga former för eget boende för äldre, gemenskapslokaler på seniorboenden med värdinnor/värdar samt par-boendegaranti i särskilda boenden. Detta föreslås i utredningen Bo bra hela livet som jag ledde och som nu håller på att genomföras av Alliansregeringen. Här är vi alltså överens.
Men det finns en skillnad mellan Socialdemokraterna och oss i beräkning av hur mycket som ska byggas av olika typer av bostäder. De vill ange exakta tal, t.ex. 100 000 nya bostäder och gemenskapslokaler för äldre samt 100 nya boendeplatser för människor med demens och många sjukdomar. Hur de kommit fram till de siffrorna vet inte jag. I äldreboendedelegationen fann vi att det är kommunerna själva som måste räkna fram vad de behöver. Försöker man göra prognoser på riksplanet så slår de erfarenhetsmässigt fel.
Socialdemokraterna vill ha hemtjänst av högsta kvalitet och med kontinuitet. Det vill vi alla. De föreslår "Fixar-Malte" till rimliga priser. Det här är en positiv och kostnadseffektiv verksamhet som breder ut sig till allt fler kommuner. I en del är tjänsten gratis. Uppsökande verksamhet, fritidsaktiviteter för äldre och vidareutveckling av dagverksamhet, boende, omsorg och vård av personer med demens är något som vi alla vill ska finnas. Tillgång till kontaktperson för anhöriga och kompetensutveckling för personalen är vi också eniga om att det behövs. Båda sidor vill åtgärda den skillnad i beskattning som finns mellan pensionärer och yrkesarbetande äldre. Skillnaden här är på vilken nivå man ska lägga sig.
Och nu fastslog den socialdemokratiska kongressen att valfrihet ska vara en ledstjärna i politiken samt att vinst i vården kan accepteras om vården lever upp till höga kvalitetskrav. Det känner ni igen från vår egen politik. Valfrihet, självbestämmande och höga kvalitetskrav är något vi drivit mycket länge.
Så vad skiljer oss åt. Ja, det är hur det hela ska finansieras. Socialdemokraterna vill höja skatterna fast forskning säger att det är skadligt för jobben. Vi vill sänka skatterna för det ger fler jobb vilket i sin tur gör att vi får råd med välfärden. Vi vill dessutom få bukt med den felanvändning av våra välfärdsresurser som förekommer idag. Vi vill få bukt med den bristande samordningen av resurser för äldre med rehabiliteringsbehov samt för människor med demens och/eller multisjuklighet. Får vi en fungerande vårdkedja med en läkare och sjuksköterska som har ansvar för den äldre samt en fungerande läkemedelsbehandling så får vi loss miljardbelopp som kan användas till annat inom äldreomsorgen.
Har ni förslag på sådant som vi ska lägga till i vårt äldreprogram så hör av er. Alla idéer tas tacksamt emot.
Först av allt vill jag tacka för alla de ettor och tvåor jag fick i provvalet till riksdagen för Stockholms stad och Stockholms län. I staden kom jag sexa efter Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Carl B Hamilton och Erik Ullenhag. I länet kom jag på fjärde plats efter Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Carl B Hamilton. Nu återstår att se om jag placeras på länets lista, där jag står nu, eller på stadens och på vilken plats. Det bör bli klart inom de närmaste veckorna.
I morgon börjar arbetet med Alliansens äldreprogram inför det kommande valet. Vad som kommer att stå i oppositionens valprogram för äldre vet vi naturligtvis inte. Men för att ha något att utgå ifrån har jag gått igenom Socialdemokraternas äldrepolitiska handlingsprogram för perioden 2007 - 2010, vad de skriver i övrigt på sin hemsida och vad som sades på kongressen.
Socialdemokraterna vill att det ska finnas trygga former för eget boende för äldre, gemenskapslokaler på seniorboenden med värdinnor/värdar samt par-boendegaranti i särskilda boenden. Detta föreslås i utredningen Bo bra hela livet som jag ledde och som nu håller på att genomföras av Alliansregeringen. Här är vi alltså överens.
Men det finns en skillnad mellan Socialdemokraterna och oss i beräkning av hur mycket som ska byggas av olika typer av bostäder. De vill ange exakta tal, t.ex. 100 000 nya bostäder och gemenskapslokaler för äldre samt 100 nya boendeplatser för människor med demens och många sjukdomar. Hur de kommit fram till de siffrorna vet inte jag. I äldreboendedelegationen fann vi att det är kommunerna själva som måste räkna fram vad de behöver. Försöker man göra prognoser på riksplanet så slår de erfarenhetsmässigt fel.
Socialdemokraterna vill ha hemtjänst av högsta kvalitet och med kontinuitet. Det vill vi alla. De föreslår "Fixar-Malte" till rimliga priser. Det här är en positiv och kostnadseffektiv verksamhet som breder ut sig till allt fler kommuner. I en del är tjänsten gratis. Uppsökande verksamhet, fritidsaktiviteter för äldre och vidareutveckling av dagverksamhet, boende, omsorg och vård av personer med demens är något som vi alla vill ska finnas. Tillgång till kontaktperson för anhöriga och kompetensutveckling för personalen är vi också eniga om att det behövs. Båda sidor vill åtgärda den skillnad i beskattning som finns mellan pensionärer och yrkesarbetande äldre. Skillnaden här är på vilken nivå man ska lägga sig.
Och nu fastslog den socialdemokratiska kongressen att valfrihet ska vara en ledstjärna i politiken samt att vinst i vården kan accepteras om vården lever upp till höga kvalitetskrav. Det känner ni igen från vår egen politik. Valfrihet, självbestämmande och höga kvalitetskrav är något vi drivit mycket länge.
Så vad skiljer oss åt. Ja, det är hur det hela ska finansieras. Socialdemokraterna vill höja skatterna fast forskning säger att det är skadligt för jobben. Vi vill sänka skatterna för det ger fler jobb vilket i sin tur gör att vi får råd med välfärden. Vi vill dessutom få bukt med den felanvändning av våra välfärdsresurser som förekommer idag. Vi vill få bukt med den bristande samordningen av resurser för äldre med rehabiliteringsbehov samt för människor med demens och/eller multisjuklighet. Får vi en fungerande vårdkedja med en läkare och sjuksköterska som har ansvar för den äldre samt en fungerande läkemedelsbehandling så får vi loss miljardbelopp som kan användas till annat inom äldreomsorgen.
Har ni förslag på sådant som vi ska lägga till i vårt äldreprogram så hör av er. Alla idéer tas tacksamt emot.
fredag 30 oktober 2009
Den förtida sorgen svårast för många
Artikel publicerad i dagens upplaga av Göteborgsposten.
Den förtida sorgen svårast för många
Den kommande helgen hedrar vi nära och kära som lämnat oss i sorg och saknad. Sorgen efter en älskad livskamrat eller kär närstående är dokumenterat svår att bära. Tiden efter förlusten är full av ensamhet och kval kring framtiden. Vi lämnar kondoleanser och blommor, och de värmande orden och handlingarna gör givetvis gott för de sörjande.Men både ur ett humanitärt och vetenskapligt perspektiv har vi förbisett den sorg som föregår en älskad människas död.
Känslorna av sorg som förebådar död och förbereder de anhöriga på det svåra som obönhörligen skall komma kallas antecipatorisk sorg. Den är för många inte mindre kvalfylld än den sorg som kommer efter förlusten.Men den antecipatoriska sorgen uppmärksammar vi inte alls i lika stor utsträckning. Svår cancersjukdom är för många närstående en tung och utdragen period med svårt psykiskt lidande. Kanske blundar vi alltför ofta inför de människor som tvingas leva i förvissningen att slutet nalkas för den de älskar.
I en Göteborgsundersökning bland tusen änkor i Sverige ansåg hela fyrtio procent, dvs. fyra av tio efterlevande kvinnor att tiden före förlusten varit den svåraste i jämförelse med tiden efter. Det ställde gamla föreställningar om sorgebegreppet på ända och manade till både eftertanke och fortsatt undersökning.
En utvidgad sorgstudie som omfattade intervjuer med femtio nära anhöriga till svårt cancersjuka på palliativa vårdavdelningar och hospice gav oss ett tydligt besked om att den här fasen i sorgen kan vara mycket tärande.Anhöriga till patienter i livets slutskede lever - precis som den sjuka - på hoppet. Hopp om mirakel och/eller bot mot alla odds är nog nödvändigt när katastrofen står för dörren. Men när vi lämnar chockfasen efter diagnosbeskedet och startar vandringen mot insikt och förberedelse för det svåra, börjar vi samtidigt en mycket mödosam väg.
Vi vet från studien med de tusen änkorna, att fler änkor tog rogivande medicin och dessutom hade ökat sitt intag av lugnande mediciner under den antecipatoriska fasen jämfört med tiden efter dödsfallet. Var tredje änka dövade också sorgen med alkohol, och äldre änkor minskade sin fysiska aktivitet. Alarmerande resultat i sig!
I intervjuerna med de femtio närstående (maka, make, barn eller syskon) till svårt cancersjuka patienter erfor vi, hur nära gråten de allra flesta var. Många drömde sig tillbaks till tiden före sjukdomen, saknade den "gamla friska" personen och var ständigt upptagna av tankar på den döende. Mer än två av tre anhöriga kände stor ensamhet, hade koncentrationsproblem och upplevde orättvisa över att sjukdomen drabbat familjen. Fyra av tio var tveksamma om de över huvud taget kunde gå vidare med sina liv. Kanske är risken stor också i den antecipatoriska sorgefasen, att anhöriga överskrider gränsen till ett ohälsosamt intag av alkohol- och läkemedel.
Att få någon att tala med under den här ansträngande perioden för att lindra oro, ensamhetskänslor och nedstämdhet skulle kunna förebygga eller mildra antecipatorisk sorg. Få vårdinrättningar för döende har idag utvecklat stöd –eller tid över - för anhöriga till patienter i livets slut. Anhörigföreningar och Sjukhuskyrkan gör ett gott arbete, men många fångas ändå inte upp av en hjälpande hand.
Riktlinjer och stödprogram behöver tillskapas också för den här stora och utsatta kategorin anhöriga för att motverka fysisk, psykisk och social ohälsa. Låt därför alla goda intentioner till den viktiga vårdformen som kallas palliativ inte komma på skam efter så mycket utredande som redan är nedlagt. Och i medmänsklighetens namn, fråga efter vad just du kan bistå den förtida sörjande grannen med!
Agneta Grimby
med dr, leg psykolog, äldreforskare, forskningsledare för Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg
Åsa K Johansson
fil dr, alkoholforskare, forskarassistent i Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg
Barbro Westerholm (FP)
professor emerita, leg läkare och riksdagsledamot
Den förtida sorgen svårast för många
Den kommande helgen hedrar vi nära och kära som lämnat oss i sorg och saknad. Sorgen efter en älskad livskamrat eller kär närstående är dokumenterat svår att bära. Tiden efter förlusten är full av ensamhet och kval kring framtiden. Vi lämnar kondoleanser och blommor, och de värmande orden och handlingarna gör givetvis gott för de sörjande.Men både ur ett humanitärt och vetenskapligt perspektiv har vi förbisett den sorg som föregår en älskad människas död.
Känslorna av sorg som förebådar död och förbereder de anhöriga på det svåra som obönhörligen skall komma kallas antecipatorisk sorg. Den är för många inte mindre kvalfylld än den sorg som kommer efter förlusten.Men den antecipatoriska sorgen uppmärksammar vi inte alls i lika stor utsträckning. Svår cancersjukdom är för många närstående en tung och utdragen period med svårt psykiskt lidande. Kanske blundar vi alltför ofta inför de människor som tvingas leva i förvissningen att slutet nalkas för den de älskar.
I en Göteborgsundersökning bland tusen änkor i Sverige ansåg hela fyrtio procent, dvs. fyra av tio efterlevande kvinnor att tiden före förlusten varit den svåraste i jämförelse med tiden efter. Det ställde gamla föreställningar om sorgebegreppet på ända och manade till både eftertanke och fortsatt undersökning.
En utvidgad sorgstudie som omfattade intervjuer med femtio nära anhöriga till svårt cancersjuka på palliativa vårdavdelningar och hospice gav oss ett tydligt besked om att den här fasen i sorgen kan vara mycket tärande.Anhöriga till patienter i livets slutskede lever - precis som den sjuka - på hoppet. Hopp om mirakel och/eller bot mot alla odds är nog nödvändigt när katastrofen står för dörren. Men när vi lämnar chockfasen efter diagnosbeskedet och startar vandringen mot insikt och förberedelse för det svåra, börjar vi samtidigt en mycket mödosam väg.
Vi vet från studien med de tusen änkorna, att fler änkor tog rogivande medicin och dessutom hade ökat sitt intag av lugnande mediciner under den antecipatoriska fasen jämfört med tiden efter dödsfallet. Var tredje änka dövade också sorgen med alkohol, och äldre änkor minskade sin fysiska aktivitet. Alarmerande resultat i sig!
I intervjuerna med de femtio närstående (maka, make, barn eller syskon) till svårt cancersjuka patienter erfor vi, hur nära gråten de allra flesta var. Många drömde sig tillbaks till tiden före sjukdomen, saknade den "gamla friska" personen och var ständigt upptagna av tankar på den döende. Mer än två av tre anhöriga kände stor ensamhet, hade koncentrationsproblem och upplevde orättvisa över att sjukdomen drabbat familjen. Fyra av tio var tveksamma om de över huvud taget kunde gå vidare med sina liv. Kanske är risken stor också i den antecipatoriska sorgefasen, att anhöriga överskrider gränsen till ett ohälsosamt intag av alkohol- och läkemedel.
Att få någon att tala med under den här ansträngande perioden för att lindra oro, ensamhetskänslor och nedstämdhet skulle kunna förebygga eller mildra antecipatorisk sorg. Få vårdinrättningar för döende har idag utvecklat stöd –eller tid över - för anhöriga till patienter i livets slut. Anhörigföreningar och Sjukhuskyrkan gör ett gott arbete, men många fångas ändå inte upp av en hjälpande hand.
Riktlinjer och stödprogram behöver tillskapas också för den här stora och utsatta kategorin anhöriga för att motverka fysisk, psykisk och social ohälsa. Låt därför alla goda intentioner till den viktiga vårdformen som kallas palliativ inte komma på skam efter så mycket utredande som redan är nedlagt. Och i medmänsklighetens namn, fråga efter vad just du kan bistå den förtida sörjande grannen med!
Agneta Grimby
med dr, leg psykolog, äldreforskare, forskningsledare för Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg
Åsa K Johansson
fil dr, alkoholforskare, forskarassistent i Änkeprojektet, Geriatriken SU Göteborg
Barbro Westerholm (FP)
professor emerita, leg läkare och riksdagsledamot
tisdag 13 oktober 2009
Arbetsgrupper inför valet
Allians för Sverige inleder nu arbetet med ett gemensamt valmanifest som ska vara lika tydligt som i förra valet. Idag tillsattes tio reformarbetsgrupper som ska arbeta fram konkreta och väl underbyggda förslag inom olika områden.
Här de tio grupperna:
Alliansarbetsgrupp för utbildningspolitiken. Leds av Tobias Krantz.
Alliansarbetsgrupp för hälso- och sjukvården. Leds av Anders Andersson (KD). Jonas Andersson är vår man där.
Alliansarbetsgrupp för rättsväsendet. Leds av Beatrice Ask (M) och Johan Pehrson representerar oss i den gruppen.
Alliansgrupp för miljön och klimatet. Leds av Andreas Karlgren (C). Eva Flyborg är vår kvinna där.
Alliansgrupp för entreprenörskap och hållbar tillväxt. Leds av Jöran Hägglund (C). Karin Pilsäter representerar oss där.
Alliansgrupp för Jämställdheten. Leds av Nyamko Sabuni.
Alliansgrupp för familjepolitiken. Leds av Ulf Kristersson (M). Helene Odenjung representerar oss där.
Alliansgrupp för äldrepolitiken. Leds av Maria Larsson (KD) och här representerar jag FP.
Alliansgrupp för kultur- och idrottspolitiken. Leds av Lena Adelsohn Liljeroth (M). Christer Nylander representerar oss där.
Alliansgrupp för utrikes- och försvarspolitiken. Leds av Sten Tolgfors (M). Birgitta Ohlsson representerar oss i den gruppen.
Uppdragen bygger vidare på det vi åstadkommit under den här mandatperioden. Beträffande hälso- och sjukvården skriver man att arbetsgruppen särskilt ska fokusera på frågeställningar som rör patientens behov och önskemål, förbättrad tillgänglighet och kvalitet i vården.
Direktivet för äldrepolitiken lyder i korthet som följer: ”Arbetsgruppen ska ta sin utgångspunkt i att alla ska har rätt att åldras med värdighet – känna trygghet, gemenskap och delaktighet med samhället i övrigt. Gruppen ska fokusera på större valfrihet och mer självbestämmande, högre kvalitet i vård och omsorg, effektivare hälsofrämjande insatser till äldre, äldres delaktighet i samhälle och arbetsliv, äldres ekonomiska förutsättningar, ökad trygghet i vardagen för äldre, anhörigas och den ideella sektorns arbete för äldre samt äldre med invandrarbakgrund.” Här kommer det äldreprogram som vårt landsmöte ska ta ställning till i november väl till pass.
Igår möttes representanter för Liberala seniorer i våra länsförbund i Stockholm på ett heldagsseminarium där Erik Ullenhag diskuterade det politiska läget. Andreas Bergström från samordningskansliet presenterade vad vi åstadkommit i Alliansen inom områdena hälso- och sjukvård och äldreomsorg under de gångna tre åren. En imponerande lista. Han tog också upp vad som ligger framför oss, bl.a. en äldreproposition under våren 2010.
Till sist. Idag kom artikeln ”Äldre kvinnor med cancer ska inte behöva dö i onödan” in i Dagens Nyheter. Jag är en av elva undertecknare. Den kan ni läsa på vår hemsida: www.folkpartiet.se/liberalaseniorersartiklar. Den är ett led i Rosa Bandet-kampanjen som pågår just nu och för vilken jag är en av ambassadörerna. Om ni vill stödja så kan ni antingen köpa Rosa Bandet för 25 kronor på apotek, i ICA eller Lindex-affär eller SMS:a som följer: BESEGRA 1573 till 72988 för att skänka en 50-lapp.
Här de tio grupperna:
Alliansarbetsgrupp för utbildningspolitiken. Leds av Tobias Krantz.
Alliansarbetsgrupp för hälso- och sjukvården. Leds av Anders Andersson (KD). Jonas Andersson är vår man där.
Alliansarbetsgrupp för rättsväsendet. Leds av Beatrice Ask (M) och Johan Pehrson representerar oss i den gruppen.
Alliansgrupp för miljön och klimatet. Leds av Andreas Karlgren (C). Eva Flyborg är vår kvinna där.
Alliansgrupp för entreprenörskap och hållbar tillväxt. Leds av Jöran Hägglund (C). Karin Pilsäter representerar oss där.
Alliansgrupp för Jämställdheten. Leds av Nyamko Sabuni.
Alliansgrupp för familjepolitiken. Leds av Ulf Kristersson (M). Helene Odenjung representerar oss där.
Alliansgrupp för äldrepolitiken. Leds av Maria Larsson (KD) och här representerar jag FP.
Alliansgrupp för kultur- och idrottspolitiken. Leds av Lena Adelsohn Liljeroth (M). Christer Nylander representerar oss där.
Alliansgrupp för utrikes- och försvarspolitiken. Leds av Sten Tolgfors (M). Birgitta Ohlsson representerar oss i den gruppen.
Uppdragen bygger vidare på det vi åstadkommit under den här mandatperioden. Beträffande hälso- och sjukvården skriver man att arbetsgruppen särskilt ska fokusera på frågeställningar som rör patientens behov och önskemål, förbättrad tillgänglighet och kvalitet i vården.
Direktivet för äldrepolitiken lyder i korthet som följer: ”Arbetsgruppen ska ta sin utgångspunkt i att alla ska har rätt att åldras med värdighet – känna trygghet, gemenskap och delaktighet med samhället i övrigt. Gruppen ska fokusera på större valfrihet och mer självbestämmande, högre kvalitet i vård och omsorg, effektivare hälsofrämjande insatser till äldre, äldres delaktighet i samhälle och arbetsliv, äldres ekonomiska förutsättningar, ökad trygghet i vardagen för äldre, anhörigas och den ideella sektorns arbete för äldre samt äldre med invandrarbakgrund.” Här kommer det äldreprogram som vårt landsmöte ska ta ställning till i november väl till pass.
Igår möttes representanter för Liberala seniorer i våra länsförbund i Stockholm på ett heldagsseminarium där Erik Ullenhag diskuterade det politiska läget. Andreas Bergström från samordningskansliet presenterade vad vi åstadkommit i Alliansen inom områdena hälso- och sjukvård och äldreomsorg under de gångna tre åren. En imponerande lista. Han tog också upp vad som ligger framför oss, bl.a. en äldreproposition under våren 2010.
Till sist. Idag kom artikeln ”Äldre kvinnor med cancer ska inte behöva dö i onödan” in i Dagens Nyheter. Jag är en av elva undertecknare. Den kan ni läsa på vår hemsida: www.folkpartiet.se/liberalaseniorersartiklar. Den är ett led i Rosa Bandet-kampanjen som pågår just nu och för vilken jag är en av ambassadörerna. Om ni vill stödja så kan ni antingen köpa Rosa Bandet för 25 kronor på apotek, i ICA eller Lindex-affär eller SMS:a som följer: BESEGRA 1573 till 72988 för att skänka en 50-lapp.
fredag 2 oktober 2009
Svar på skriftlig fråga
Jag har nu fått svar på den skriftliga fråga som jag ställde till Eva Björling. Jag frågade följande:
TRIPS-avtalet
I de pågående förhandlingarna om associeringsavtal respektive handelsavtal mellan EU och Centralamerika och ett par av de andinska länderna handlar en av de största tvistefrågorna om patent på läkemedel.
Det råder oklarhet om huruvida de patentregler som EU-kommissionen förordar är ett så kallat TRIPS plus-avtal vilket innebär att patenttiden på mediciner utökas från 20 till 25 år eller om det är den kortare tiden, 20 år, som ska gälla. Till detta är kopplat frågan om huruvida Doha-undantaget, vilket innebär att länder vid nödsituationer får göra undantag från TRIPS-reglerna för att skydda folkhälsan, också ska tas bort och om skyddet av data från läkemedelstester ska förlängas från fem till elva år. Dessa förändringar kan, om de genomförs, leda till att man under tiden inte kan tillverka generiska läkemedel, vilka i dag utgör 70 procent av de använda medicinerna i de berörda länderna. Det i sin tur skulle kunna leda till betydande negativa effekter på fattiga människors rätt till hälsa.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra för riksdagens ledamöter vilka avtalsvillkor som EU-kommissionen förordar i förhandlingarna?
Här kan ni läsa Eva Björlings svar
TRIPS-avtalet
I de pågående förhandlingarna om associeringsavtal respektive handelsavtal mellan EU och Centralamerika och ett par av de andinska länderna handlar en av de största tvistefrågorna om patent på läkemedel.
Det råder oklarhet om huruvida de patentregler som EU-kommissionen förordar är ett så kallat TRIPS plus-avtal vilket innebär att patenttiden på mediciner utökas från 20 till 25 år eller om det är den kortare tiden, 20 år, som ska gälla. Till detta är kopplat frågan om huruvida Doha-undantaget, vilket innebär att länder vid nödsituationer får göra undantag från TRIPS-reglerna för att skydda folkhälsan, också ska tas bort och om skyddet av data från läkemedelstester ska förlängas från fem till elva år. Dessa förändringar kan, om de genomförs, leda till att man under tiden inte kan tillverka generiska läkemedel, vilka i dag utgör 70 procent av de använda medicinerna i de berörda länderna. Det i sin tur skulle kunna leda till betydande negativa effekter på fattiga människors rätt till hälsa.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra för riksdagens ledamöter vilka avtalsvillkor som EU-kommissionen förordar i förhandlingarna?
Här kan ni läsa Eva Björlings svar
Efterlängtat besked!
Efter att i många år har arbetat för transpersoners rätt att byta namn är jag nu mycket glad för Regeringsrättens dom som gav Jan-Olov Madeleine Ågren rätt att lägga namnet Madeleine till sitt folkbokförda namn Jan-Olov.
Om ni vill veta mer om hur jag ser på detta, läs gärna:
Artikel Ge transpersoner rätt att byta namn
Motion Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation
Skriftlig fråga till Beatrice Ask
Om ni vill veta mer om hur jag ser på detta, läs gärna:
Artikel Ge transpersoner rätt att byta namn
Motion Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation
Skriftlig fråga till Beatrice Ask
tisdag 29 september 2009
Artikel i Norran
Publicerad i Norran den 25 september 2009
Bygg trygghetsboenden nu
I december 2008 överlämnade Äldreboendedelegationen sitt betänkande ”Bo bra hela livet” till regeringen. Delegationen konstaterade att behovet av bostäder anpassade till den åldrande människans behov kommer att bli mycket stort under överskådlig tid.
Det saknas möjligheter att möta äldres efterfrågan på små och medelstora hyreslägenheter i det ordinarie bostadsbeståndet. Många bostäder saknar hiss och är dåligt anpassade till funktionshinder. Här kan man med enkla insatser – som breddning av dörrar, insättning av dörröppnare, borttagande av trösklar och byggande av ramper – underlätta för äldre att bo kvar i det gamla hemmet.
Seniorbostäder är en boendeform som ökat kraftigt – från cirka 11 400 år 2000 till cirka 32 400 år 2008. Mer än hälften av dessa ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag. De är avsedda för människor över en viss ålder och har ofta gemensamhetslokaler och viss anpassning till funktionshinder. Enligt nätverket Aktiv senior kommer 1 633 seniorbostäder att bli klara under 2009 och 2 660 under 2010. Här bör kommunerna underlätta också för enskilda aktörer att skapa sådana bostäder.
Delegationen konstaterade att det behövs fler platser i särskilt boende. Uppskattningsvis handlar det om 50 000 till 70 000 nya platser fram till 2040. Termen särskilt boende bör också bytas till vård- och omsorgsboende för att tydliggöra att här bor mycket sjuka personer i behov av sjukvård och omsorg dygnet runt och inte minst viktigt socialt innehåll i vardagen.
Delegationen föreslog också en ny boendeform, trygghetsboende. Trygghetsboende är hyresrätter avsedda för mycket gamla personer som upplever att hemmets borg förvandlats till ett fängelse där de blir sittande i sin ensamhet i väntan på hemtjänsten och matlådan. Otryggheten känns tung. När man inte längre orkar öppna ytterdörren till sin bostad, när man inte längre kan ta sig upp och nerför trapporna, och det inte finns hiss i huset, när make eller maka gått bort, ja då vill många flytta till ett boende som är anpassat till funktionshinder. Ett tryggt boende där man kan äta och ha trevligt tillsammans med andra, där det finns trygghetslarm och personal som ordnar aktiviteter i huset.
Trygghetsbostäder finns på några få ställen i Sverige. De har visat sig minska behovet av platser i särskilda boenden, sannolikt beroende på att människor som bor i trygghetsboenden håller igång. De blir inte sittande passiva med den risk för ohälsa som passivitet för med sig.
Redan innan riksdagen tagit beslut i frågan har det börjat skapas trygghetsboenden på en hel del håll. Enligt nätverket Aktiv senior blir 556 lägenheter i 23 boenden klara i år och 787 lägenheter i 33 boenden nästa år. I årets budgetproposition föreslår regeringen att investeringsstödet som i dag används för byggande av särskilda boenden ska vidgas till att omfatta också trygghetsboenden. Det är välkommet.
Jag hoppas att kommunerna sätter igång och skapar trygghetsboenden nu. Det är i tider av arbetslöshet och ekonomisk nedgång som man ska passa på att bygga. Byggprocessen kan också vara lång beroende på problem med detaljplanering med mera.
Det är bara tio år kvar till år 2020 då 40-talisterna, som är många, kan förutses knacka på dörren för att få tillgång till trygghetsboenden. Så därför, börja bygga trygghetsboenden nu.
Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson samt tidigare ordförande i Äldreboendedelegationen
Bygg trygghetsboenden nu
I december 2008 överlämnade Äldreboendedelegationen sitt betänkande ”Bo bra hela livet” till regeringen. Delegationen konstaterade att behovet av bostäder anpassade till den åldrande människans behov kommer att bli mycket stort under överskådlig tid.
Det saknas möjligheter att möta äldres efterfrågan på små och medelstora hyreslägenheter i det ordinarie bostadsbeståndet. Många bostäder saknar hiss och är dåligt anpassade till funktionshinder. Här kan man med enkla insatser – som breddning av dörrar, insättning av dörröppnare, borttagande av trösklar och byggande av ramper – underlätta för äldre att bo kvar i det gamla hemmet.
Seniorbostäder är en boendeform som ökat kraftigt – från cirka 11 400 år 2000 till cirka 32 400 år 2008. Mer än hälften av dessa ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag. De är avsedda för människor över en viss ålder och har ofta gemensamhetslokaler och viss anpassning till funktionshinder. Enligt nätverket Aktiv senior kommer 1 633 seniorbostäder att bli klara under 2009 och 2 660 under 2010. Här bör kommunerna underlätta också för enskilda aktörer att skapa sådana bostäder.
Delegationen konstaterade att det behövs fler platser i särskilt boende. Uppskattningsvis handlar det om 50 000 till 70 000 nya platser fram till 2040. Termen särskilt boende bör också bytas till vård- och omsorgsboende för att tydliggöra att här bor mycket sjuka personer i behov av sjukvård och omsorg dygnet runt och inte minst viktigt socialt innehåll i vardagen.
Delegationen föreslog också en ny boendeform, trygghetsboende. Trygghetsboende är hyresrätter avsedda för mycket gamla personer som upplever att hemmets borg förvandlats till ett fängelse där de blir sittande i sin ensamhet i väntan på hemtjänsten och matlådan. Otryggheten känns tung. När man inte längre orkar öppna ytterdörren till sin bostad, när man inte längre kan ta sig upp och nerför trapporna, och det inte finns hiss i huset, när make eller maka gått bort, ja då vill många flytta till ett boende som är anpassat till funktionshinder. Ett tryggt boende där man kan äta och ha trevligt tillsammans med andra, där det finns trygghetslarm och personal som ordnar aktiviteter i huset.
Trygghetsbostäder finns på några få ställen i Sverige. De har visat sig minska behovet av platser i särskilda boenden, sannolikt beroende på att människor som bor i trygghetsboenden håller igång. De blir inte sittande passiva med den risk för ohälsa som passivitet för med sig.
Redan innan riksdagen tagit beslut i frågan har det börjat skapas trygghetsboenden på en hel del håll. Enligt nätverket Aktiv senior blir 556 lägenheter i 23 boenden klara i år och 787 lägenheter i 33 boenden nästa år. I årets budgetproposition föreslår regeringen att investeringsstödet som i dag används för byggande av särskilda boenden ska vidgas till att omfatta också trygghetsboenden. Det är välkommet.
Jag hoppas att kommunerna sätter igång och skapar trygghetsboenden nu. Det är i tider av arbetslöshet och ekonomisk nedgång som man ska passa på att bygga. Byggprocessen kan också vara lång beroende på problem med detaljplanering med mera.
Det är bara tio år kvar till år 2020 då 40-talisterna, som är många, kan förutses knacka på dörren för att få tillgång till trygghetsboenden. Så därför, börja bygga trygghetsboenden nu.
Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson samt tidigare ordförande i Äldreboendedelegationen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
