I torsdags presenterades utredningen om gårdsvinsförsäljning. Folkpartiets landsmöte 2009 uttalade sig positivt till sådan försäljning om den var förenlig med bevarande av monopolet.
Lottie Nordling, som utrett detta kommer till samma slutsats som den förra utredningen, nämligen att gårdsförsäljning inte är EU-rättsligt möjlig. Införs den hotas monopolet. Därför föreslår hon i stället att Sverige ska öppna nya försäljningskanaler för alla tillverkare i hela världen. Försäljningen ska vara begränsad till volym och kopplad till betalda upplevelsetjänster. Det är osäkert om förslaget verkligen är förenligt med EU-rätten. Om det genomförs avskaffas Systembolagets monopol. Med förslaget vinner så att säga vinstintressen över folkhälsosträvanden. I skrivande stund vet vi inte om förslaget går ut på remiss eller inte. Det är i sammanhanget värt att notera att Riksdagen antog en ny alkohollag den 1 december i år och då, i total enighet – åtta partier, skrev ”Detaljhandelsmonopolet är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och det bör därför försvaras och inte upphävas”.
tisdag 21 december 2010
torsdag 16 december 2010
Senaste från riksdagen: barnkonvention och alkohollag
Det senaste stora beslutet på det sociala området i riksdagen är att vi tagit beslut om Alliansregeringens strategi för att stärka barns rättigheter. Beslutet innebär att riksdagen antagit uppföljningsbara mål på nio olika områden som alla syftar till att förverkliga Barnkonventionen. Det innebär också att regeringen ska göra en kartläggning av hur svensk lagstiftningen överensstämmer med bestämmelserna i Barnkonventionen och hur myndigheterna tillämpar dem. I samband med kartläggningen ska regeringen behandla ett förslag från Delegationen för mänskliga rättigheter om att utreda om det vore lämpligt att föra in Barnkonventionen och andra konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt. Det finns många exempel på att Barnkonventionen inte har fått tillräckligt genomslag i svensk lag och praktik. Den kartläggning som regeringen nu ska göra är därför av stor betydelse. Genom riksdagsbeslutet har vi tagit ett första steg på vägen att förverkliga folkpartiets landsmötesbeslut om att Barnkonventionen bör blir svensk lag.
Vi har också tagit beslut om en ny alkohollag där det viktigaste var att en enig riksdags uttalade följande: ”Detaljhandelsmonopolet är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och det bör därför försvaras och inte upphävas.” Det här var ett viktigt ställningstagande av alla åtta partierna inför den utredning om gårdsförsäljning som presenteras på torsdag och som, om utredningens förslag genomförs, innebär att monopolet måste avvecklas.
Vi har också tagit beslut om en ny alkohollag där det viktigaste var att en enig riksdags uttalade följande: ”Detaljhandelsmonopolet är ett av de enskilt viktigaste inslagen i den svenska alkoholpolitiken och det bör därför försvaras och inte upphävas.” Det här var ett viktigt ställningstagande av alla åtta partierna inför den utredning om gårdsförsäljning som presenteras på torsdag och som, om utredningens förslag genomförs, innebär att monopolet måste avvecklas.
onsdag 24 november 2010
tisdag 23 november 2010
Från Partirådet i fredags
Jan Björklund tog i sitt inledande anförande bl.a. upp risken att vi blir förvaltande. Vi måste kunna möta globaliseringen och bli vinnare i den. Vi behöver ett nytt partiprogram, det gamla är från 1996. Vi måste skapa ett attraktivt företagsklimat, bli en forskningsnation i världsklass, få fler invandrare i jobb och utveckla de sociala försäkringssystemen. Utbildning måste löna sig bättre inte minst för kvinnor, vi måste få en värdigare äldreomsorg, komma åt den grova organiserade brottsligheten och kunna övervaka utan att övervaka de oskyldiga och så ska vi vara ett öppet land präglat av tolerans och medmänsklighet. I Sverige finns idag 600,000 människor som är födda i ett annat land. Sverige skulle stanna utan deras arbetsinsatser. (Själv är jag gift med en invandrare som fortfarande arbetar vid 75 års ålder!)
tisdag 9 november 2010
Äldre är en resurs!
Förra veckan var det allmänpolitisk debatt i riksdagen. Då fick vi i sedvanlig ordning ta upp vad vi ville för diskussion. Själv valde jag ämnet äldre som resurs. Det var tydligen okontroversiellt så det blev inga repliker men jag har fått mail efteråt från personer som såg inslaget i TV och som uppskattade att vi inte bara ser äldre som vård- och omsorgskonsumenter.
fredag 29 oktober 2010
Ohälsan sprider sig i Europa
Jag kommer att ingå i en internationell expertpanel vars uppdrag är att ta fram råd på hur vi kan minska hälsoklyftorna i Europa. Läs mer här.
måndag 18 oktober 2010
Äldre den nya boomen
I förra veckan var jag på ELDR:s (Europena Liberal Democrats) kongress i Helsingfors. Att jag var inbjuden berodde på att huvudtemat för mötet var de demografiska förändringarna i Europa och världen och vilka konsekvenser de har för Europas länder och att jag varit med och utarbetat underlaget till det temaförslag som presenterades för kongressen.
Att andelen äldre ökar i världen har vi vetat länge men det tydliggjordes extra mycket i Professor Jack Goldstones inledande föredrag med rubriken: "The New Population Bomb". Han visade hur det blir i framtiden i Europa samt i USA, i Kina med dess enbarnssystem och i utvecklingsländerna. Det är i de sistnämnda den stora andelen unga människor kommer att finnas varav många inte fått någon utbildning att tala om.
Min egen reflektion är att många av dessa unga människor kommer att söka sig till Europa där de hoppas att jobben finns. Vi kan komma att se en invandring som vi inte riktigt har föreställt oss. Vi kommer att behöva alla dessa människor inte minst inom vården och omsorgen. Länderna måste ha program för hur vi rustar dem med den utbildning i språk, samhällslära och yrkeskunskap som de kommer att behöva för att vara en tillgång i våra länder.
Att andelen äldre ökar i världen har vi vetat länge men det tydliggjordes extra mycket i Professor Jack Goldstones inledande föredrag med rubriken: "The New Population Bomb". Han visade hur det blir i framtiden i Europa samt i USA, i Kina med dess enbarnssystem och i utvecklingsländerna. Det är i de sistnämnda den stora andelen unga människor kommer att finnas varav många inte fått någon utbildning att tala om.
Min egen reflektion är att många av dessa unga människor kommer att söka sig till Europa där de hoppas att jobben finns. Vi kan komma att se en invandring som vi inte riktigt har föreställt oss. Vi kommer att behöva alla dessa människor inte minst inom vården och omsorgen. Länderna måste ha program för hur vi rustar dem med den utbildning i språk, samhällslära och yrkeskunskap som de kommer att behöva för att vara en tillgång i våra länder.
tisdag 12 oktober 2010
Läkemedelsanvändning budgeteras
Idag kom budgetpropositionen. I de inledande kapitlen till varje budgetavsnitt finns en redovisning av vad regeringen gjort under förra mandatperioden. Det är en imponerande läsning. Vi har varit bra på att få mycket gjort men varit dåliga på att berätta om det. Det måste vi bli mycket bättre på om vi ska kunna bli återvalda om fyra år.
I hälso- och sjukvårdsavsnittet återfinns bl.a. fortsatt satsning på förbättrad tillgänglighet, valfrihet, kvalitet och säkerhet för patienten, där satsning på förbättrad läkemedelsanvändning intar en tydlig plats. Tillgänglig statistik visar att år 2008 började förskrivningen av psykofarmaka till människor 80 år och äldre att minska liksom förekomsten av läkemedelsrelaterade problem. Äntligen säger jag som arbetat med dessa frågor sedan mitten av 1960-talet.
I hälso- och sjukvårdsavsnittet återfinns bl.a. fortsatt satsning på förbättrad tillgänglighet, valfrihet, kvalitet och säkerhet för patienten, där satsning på förbättrad läkemedelsanvändning intar en tydlig plats. Tillgänglig statistik visar att år 2008 började förskrivningen av psykofarmaka till människor 80 år och äldre att minska liksom förekomsten av läkemedelsrelaterade problem. Äntligen säger jag som arbetat med dessa frågor sedan mitten av 1960-talet.
fredag 8 oktober 2010
Uppropade och uppmanade!
Nu är vi uppropade i riksdagen. Det började med Gudstjänsten i Storkyrkan. Den inleddes som brukligt med procession, körsång, textläsning och sedan kom predikan av Stockholms biskop Eva Brunne som innehöll såväl gratulationer, reflektioner som uppmaningar. Under talet reste sig Sverigedemokraterna och marscherade ut demonstrativt.
Eva Brunnes predikan följdes av en lång, lång applåd. Jag fick ”ståpäls” och gråten i halsen och mindes min barndom med ransoneringskort, mörkläggningsfönster, sökarljus på himlen, skyddsrumsövningar, evakuerade barn från Finland och norrmän på väg till England jag av olika skäl fick möta. Jag minns hur man behandlade en av mina klasskamrater som var judinna. I hennes familjs hall stod packade resväskor. När jag frågade varför blev svaret att vi måste gömma oss om tyskarna kommer.
Sverigedemokraternas högljudda uttåg kommer att diskuteras mycket och länge, mycket mer än det som blev följden av att Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan på valnatten 1991 när Ny Demokrati valts in i riksdagen.
Vi i riksdagen har att leva med valresultatet. I utskott och kammare ska vi arbeta för att komma fram till bra lösningar, diskutera, debattera och möta varandra, och möta våra politiska motståndare på ett respektfullt sätt. Så ska det vara i en demokrati. Men för den skull behöver vi inte gilla varandra och definitivt inte tvingas att bli vänner med alla.
Eva Brunnes predikan följdes av en lång, lång applåd. Jag fick ”ståpäls” och gråten i halsen och mindes min barndom med ransoneringskort, mörkläggningsfönster, sökarljus på himlen, skyddsrumsövningar, evakuerade barn från Finland och norrmän på väg till England jag av olika skäl fick möta. Jag minns hur man behandlade en av mina klasskamrater som var judinna. I hennes familjs hall stod packade resväskor. När jag frågade varför blev svaret att vi måste gömma oss om tyskarna kommer.
Sverigedemokraternas högljudda uttåg kommer att diskuteras mycket och länge, mycket mer än det som blev följden av att Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan på valnatten 1991 när Ny Demokrati valts in i riksdagen.
Vi i riksdagen har att leva med valresultatet. I utskott och kammare ska vi arbeta för att komma fram till bra lösningar, diskutera, debattera och möta varandra, och möta våra politiska motståndare på ett respektfullt sätt. Så ska det vara i en demokrati. Men för den skull behöver vi inte gilla varandra och definitivt inte tvingas att bli vänner med alla.
torsdag 16 september 2010
Nu gäller det
I skrivande stund är det tre dagar kvar av valrörelsen. Sedan är det väljarnas dag, söndag.
Opinionssiffrorna är lovande men jag är bränd från tidigare valrörelser och tar inte ut något i förväg, det är bara att jobba på för att vinna ännu fler röster för Folkpartiet och för Alliansen. Jag har i valrörelsen rest runt framför allt i norra och mellersta Sverige. Jag har mött främst äldre väljare och de har varit många.
Även om jobbskatteavdraget varit en av de frågor man tagit upp så är det ändå sjukvården och omsorgen som tilldragit störst intresse: hur vi får råd med den när det blir allt fler äldre. Svaret är ja, om vi satsar kraftfullt på att förebygga ohälsa hos äldre, att använda läkemedel rätt, att stimulera forskning om vilka behandlingsmetoder äldre har nytta av och att se till att insatserna för människor med demens och/eller många ohälsoproblem samordnas effektivt, då finns miljardbelopp att vinna, miljarder som kan användas för att stärka vården och omsorgen för äldre.
Det här är något vi måste arbeta vidare med under den kommande mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras, nu handlar det om att göra det.
Opinionssiffrorna är lovande men jag är bränd från tidigare valrörelser och tar inte ut något i förväg, det är bara att jobba på för att vinna ännu fler röster för Folkpartiet och för Alliansen. Jag har i valrörelsen rest runt framför allt i norra och mellersta Sverige. Jag har mött främst äldre väljare och de har varit många.
Även om jobbskatteavdraget varit en av de frågor man tagit upp så är det ändå sjukvården och omsorgen som tilldragit störst intresse: hur vi får råd med den när det blir allt fler äldre. Svaret är ja, om vi satsar kraftfullt på att förebygga ohälsa hos äldre, att använda läkemedel rätt, att stimulera forskning om vilka behandlingsmetoder äldre har nytta av och att se till att insatserna för människor med demens och/eller många ohälsoproblem samordnas effektivt, då finns miljardbelopp att vinna, miljarder som kan användas för att stärka vården och omsorgen för äldre.
Det här är något vi måste arbeta vidare med under den kommande mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras, nu handlar det om att göra det.
torsdag 12 augusti 2010
Nya sjukförsäkringen gynnar långtidssjukskrivna
Under sommaren har jag så gott som dagligen fått mail från personer som varit sjukskrivna under lång tid och som nu beskriver de negativa konsekvenserna av de nya sjukskrivningsreglerna. Många av mailen har standardformulering och tycks sända från samma källa. De ger en ensidig beskrivning av verkligheten.
Visst finns det personer som kommit i kläm och vi försöker successivt justera i det nya systemet så att svårt cancersjuka och andra som inte kan förväntas komma tillbaka i arbetslivet ska få sitt skydd, men det finns också andra som nu fått sina liv förändrade i positiv riktning. Om dem läser vi desto mindre om.
Via en handläggare på försäkringskassan någonstans i landet har jag fått ta del av olika anonyma fall som jag har fått tillstånd att använda mig av. En av slutsatserna som kan dras är att möjligheten att söka annat jobb med stöd av arbetsförmedlingen fram till dag 180 används mycket litet. De flesta tackar nej med motiveringen att de har jobb och tänker jobba när de blir friska. Det finns också de som blir stötta över erbjudandena. Men ett par av de cirka 100 tillfrågade har tackat ja och varit mycket nöjda.
Det som genomsyrar många av ärendena är att personerna varit sjukskrivna lång tid utifrån oklara diagnoser, har en besvärlig social situation och inte haft någon eller mycket begränsad medicinsk behandling under perioden. Många har tackat nej till olika insatser både från vårdens och försäkringskassans sida och varit mycket negativa till att delta i olika rehabiliteringsprojekt. Många av dem som har en anställning har inte haft någon kontakt med arbetsgivaren på flera år.
Den nya sjukförsäkringen är i grunden bra, även om det kan behövas litet finputs i kanterna. Det som är glädjande är att av de fallbeskrivningar jag har fått del av går i samma riktning, de berörda har kommit tillbaka till ett nytt och bättre liv.
Att känna sig behövd, bidra till samhällsutvecklingen och ha ett jobb att gå till är enligt Världshälsoorganisationen bland det viktigaste för att vi ska må bra.
Visst finns det personer som kommit i kläm och vi försöker successivt justera i det nya systemet så att svårt cancersjuka och andra som inte kan förväntas komma tillbaka i arbetslivet ska få sitt skydd, men det finns också andra som nu fått sina liv förändrade i positiv riktning. Om dem läser vi desto mindre om.
Via en handläggare på försäkringskassan någonstans i landet har jag fått ta del av olika anonyma fall som jag har fått tillstånd att använda mig av. En av slutsatserna som kan dras är att möjligheten att söka annat jobb med stöd av arbetsförmedlingen fram till dag 180 används mycket litet. De flesta tackar nej med motiveringen att de har jobb och tänker jobba när de blir friska. Det finns också de som blir stötta över erbjudandena. Men ett par av de cirka 100 tillfrågade har tackat ja och varit mycket nöjda.
Det som genomsyrar många av ärendena är att personerna varit sjukskrivna lång tid utifrån oklara diagnoser, har en besvärlig social situation och inte haft någon eller mycket begränsad medicinsk behandling under perioden. Många har tackat nej till olika insatser både från vårdens och försäkringskassans sida och varit mycket negativa till att delta i olika rehabiliteringsprojekt. Många av dem som har en anställning har inte haft någon kontakt med arbetsgivaren på flera år.
Den nya sjukförsäkringen är i grunden bra, även om det kan behövas litet finputs i kanterna. Det som är glädjande är att av de fallbeskrivningar jag har fått del av går i samma riktning, de berörda har kommit tillbaka till ett nytt och bättre liv.
Att känna sig behövd, bidra till samhällsutvecklingen och ha ett jobb att gå till är enligt Världshälsoorganisationen bland det viktigaste för att vi ska må bra.
tisdag 6 juli 2010
Vårdförbundet frågade ut mig
Idag var det Folkpartiets och min tur att frågas ut i vårdfrågor. Läs mer om utfrågningen i ett repotage på Vårdförbundets hemsida.
måndag 21 juni 2010
Vi bryr oss om både skärgårdar och skolgårdar
Folkpartiet i Stockholms län slår ett slag för vår vackra skärgård. Läs mer här.
Äldre och läkemedel
Onsdagen den 16 juni var jag på Europeiska läkemedelskontrollmyndigheten och diskuterade bl.a. läkemedel och äldre samt hur patienter kan delta i rapporteringen av läkemedelsbiverkningar. I Sverige infördes 2008 möjlighet för patienter att via en webbsida rapportera in sådant som de upplever som komplikationer till läkemedelsbehandlingen. I de länder där rapportering från patienter införts visar det sig att man den vägen får fram biverkningsinformation som man missar genom att bara lita till inrapportering från läkare och tandläkare. Samtidigt vet många läkemedelsanvändare inte om sin möjlighet att rapportera sina erfarenheter direkt till läkemedelsverket. Hur vi får fler att rapportera är en fråga jag satt upp på min ”att göra lista”. Det är viktigt att få information om vilken nytta läkemedel gör och vilka risker de är förenade med sedan de kommit ut på marknaden. Den bild man får från de kliniska prövningar läkemedel genomgått före godkännande är nämligen otillräcklig eftersom prövningarna sker under förhållanden som skiljer sig från verklighetens.
måndag 14 juni 2010
Även äldre får stryk
Är i Jönköping idag för att diskutera ett tabubelagt ämne; våld och övergrepp mot äldre, dit även vanvård räknas. På kommunnivå är det viktigt att det finns väl fungerande hjälpinsatser för brottsutsatta äldre och att information sprids till äldre om hur man förebygger brott. Det kan handla om en make som misshandlar sin fru, en son som trakasserar sin mamma eller en dotter som slår sin far.
måndag 7 juni 2010
Äldre utsätts också för våld
Våld och övergrepp mot äldre, dit även vanvård räknas, är ett dolt och försummat samhällsproblem. Vi i Folkpartiet har bett Riksdagens utredningstjänst, RUT, att kartlägga vilka kommuner som har särskilda resurser avsatta för att hjälpa våldsutsatta äldre. Av 188 (64,8 procent) svarande kommuner uppger knappt 30 procent att de har riktlinjer eller dylikt för arbetet med övergrepp som skett inom den kommunala omsorgen, medan cirka 10 procent anger att de har riktlinjer för övergrepp som skett utanför den kommunala omsorgen.
De studier som gjorts över våld och övergrepp mot äldre är få men visar att andelen som utsatts för våld och övergrepp i nära relationer är betydligt högre än vad statistiken visar och att de utsatta inte rapporterat övergreppet eller sökt hjälp. Vi har alltså att göra med ett dolt problem. Man vill inte tala om det. Det är tabubelagt.
Den 15 juni inträffar ”World Elder Abuse Awareness Day”, den internationella dagen mot våld och övergrepp mot äldre. Folkpartiet i Jönköping kommer att ha en heldag om problematiken. SPF har deltagit i ett EU-projekt European Charter of the Rights and Responsibilities of Older People in Need of Long-term Care and Assistance. Här ingår ett avsnitt om våld och övergrepp mot äldre och om jag inte är felunderrättad kommer SPF att offentliggöra innehållet i en svensk översättning denna dag.
I ett liberalt samhälle måste individens självbestämmande, trygghet och livskvalitet gå hand i hand. Man ska inte behöva möta våld och övergrepp inom hemmets väggar eller i vården och omsorgen, inte heller på gator och torg.
De studier som gjorts över våld och övergrepp mot äldre är få men visar att andelen som utsatts för våld och övergrepp i nära relationer är betydligt högre än vad statistiken visar och att de utsatta inte rapporterat övergreppet eller sökt hjälp. Vi har alltså att göra med ett dolt problem. Man vill inte tala om det. Det är tabubelagt.
Den 15 juni inträffar ”World Elder Abuse Awareness Day”, den internationella dagen mot våld och övergrepp mot äldre. Folkpartiet i Jönköping kommer att ha en heldag om problematiken. SPF har deltagit i ett EU-projekt European Charter of the Rights and Responsibilities of Older People in Need of Long-term Care and Assistance. Här ingår ett avsnitt om våld och övergrepp mot äldre och om jag inte är felunderrättad kommer SPF att offentliggöra innehållet i en svensk översättning denna dag.
I ett liberalt samhälle måste individens självbestämmande, trygghet och livskvalitet gå hand i hand. Man ska inte behöva möta våld och övergrepp inom hemmets väggar eller i vården och omsorgen, inte heller på gator och torg.
måndag 31 maj 2010
Äldremässa i Nynäshamn 29 maj
PRO och SKTF hade inbjudit till paneldebatt om pensionsskatt, vård och omsorg samt boende och andra frågor som kunde bli aktuella att debattera i samband med en äldremässa i Nynäshamn. Alla fyra från Alliansen fanns på plats tillsammans med de tre rödgröna som leddes av Tomas Bodström. Debattid 90 minuter men på grund av regn så tappade vi några minuter i början. Cirka 70 minuter ägnades åt pensionärernas beskattning och ekonomi. Vi på allianssidan fick motta burop, de rödgröna applåder. På vår sida framförde vi att vi vill minska gapet i beskattning mellan pensionärer och yrkesarbetande men att vi gör det stegvis i den takt ekonomin klarar och sett mot andra behov som också finns i samhället. De rödgröna vill avskaffa skillnaden i beskattning bums och vad jag förstår måste det ske höjda skatter.
Tomas Bodström använde i debatten de påståenden som Mona Sahlin levererat i andra debatter den senaste tiden. Här följer några exempel:
"Ni i Alliansen har inte skapat fler jobb - bara ökade klyftor, Sverige har förlorat 100 000 jobb och utanförskapet har vuxit." Svar: de siffror jag har är att sysselsättningen ökat med 50 000 personer och utanförskapet minskat med 20 000 personer sedan 2006 - trots krisen.
"Ni i alliansen har sett till att den rikaste hundradelen har fått lika stora skattesänkningar som 25 procent av resten av befolkningen och det har inte gett ett enda jobb." Svar: de uppgifter jag har är att inkomstskatten procentuellt sett har sänkts mest för dem med låga inkomster. Samstämmiga externa bedömare anser att jobbskatteavdraget på sikt leder till cirka 80 000 fler jobb.
"Ni tog över ett Sverige med ett budgetöverskott på 70 miljarder. Det är lika mycket som vi sänkt skatterna för de rikaste." Svar: vår politik har stimulerat till fler i arbete vilket ger mer i skatteintäkter och mer pengar till pensionssystemet. Vi har idag det minsta budgetunderskottet bland alla EU-länder och det är något som andra EU-länder avundas oss. Det fick jag veta när jag vid ett möte med företrädare för pensionärsorganisationer inom EU som jag mötte i fredags i Bryssel. I en rad länder försämras nu situationen för pensionärer drastiskt med inkomstsänkningar som är många gånger större än de som äldre i Sverige drabbas av.
Tomas Bodström använde i debatten de påståenden som Mona Sahlin levererat i andra debatter den senaste tiden. Här följer några exempel:
"Ni i Alliansen har inte skapat fler jobb - bara ökade klyftor, Sverige har förlorat 100 000 jobb och utanförskapet har vuxit." Svar: de siffror jag har är att sysselsättningen ökat med 50 000 personer och utanförskapet minskat med 20 000 personer sedan 2006 - trots krisen.
"Ni i alliansen har sett till att den rikaste hundradelen har fått lika stora skattesänkningar som 25 procent av resten av befolkningen och det har inte gett ett enda jobb." Svar: de uppgifter jag har är att inkomstskatten procentuellt sett har sänkts mest för dem med låga inkomster. Samstämmiga externa bedömare anser att jobbskatteavdraget på sikt leder till cirka 80 000 fler jobb.
"Ni tog över ett Sverige med ett budgetöverskott på 70 miljarder. Det är lika mycket som vi sänkt skatterna för de rikaste." Svar: vår politik har stimulerat till fler i arbete vilket ger mer i skatteintäkter och mer pengar till pensionssystemet. Vi har idag det minsta budgetunderskottet bland alla EU-länder och det är något som andra EU-länder avundas oss. Det fick jag veta när jag vid ett möte med företrädare för pensionärsorganisationer inom EU som jag mötte i fredags i Bryssel. I en rad länder försämras nu situationen för pensionärer drastiskt med inkomstsänkningar som är många gånger större än de som äldre i Sverige drabbas av.
torsdag 27 maj 2010
Dags att skicka ut nya signaler om äldre
Igår presenterade Alliansens Arbetsgrupp för äldrepolitik sin slutrapport, som fick ett ordentligt genomslag på landets nyhetsredaktioner igår, bland annat i Svenska Dagbladet där jag poänterade vikten av att även se äldre som individer. Idag får rapporten gehör på flera ledarspalter, bland annat på GöteborgsPosten. Det är givetvis glädjande att det pratas mycket äldrepolitik just nu.
På Folkpartiets hemsida finns en youtubeklipp där jag kommenterar äldrerapporten. Här följer de delar som jag brinner extra mycket för:
• Ta till vara äldres kompetens och erfarenhet genom stärkt skydd mot åldersdiskriminering, bättre förutsättningar för ett längre arbetsliv också för äldre med funktionsnedsättningar, översyn av åldersgränser i systemen och inrättande av ett äldrekompetenscentrum.
• Lägg fler friska år till livet. Erbjud förebyggande hembesök till alla över 75 år. Jämför det förebyggande arbetet i kommuner och landsting. Satsa på medicinskt ansvariga för rehabilitering.
• Skapa tillit och trygghet i vardagen. Här ingår förslag om lokala värdighetsgarantier i alla kommuner och lokala brottsförebyggande program för äldre.
• Äldre ska ha inflytande och valfrihet. Vi föreslår valfrihet i äldreomsorgen i alla kommuner och att äldres inflytande inom äldreomsorgen ska öka. Fritt val av hjälpmedel ska införas.
• En mångfald av boenden för äldre. Vi för fram förslag om en långsiktig satsning på anpassade äldreboenden samt att äldre par ska ges möjlighet att fortsätta bo tillsammans. Särskilt boende ska benämnas vård- och omsorgsboende.
• Håll samman vården och omsorgen om äldre. Förslag lämnas om ett preciserat äldreuppdrag för primärvården. Ersättningssystem för de mest sjuka äldre behöver utvecklas. Sjuksköterskans roll som lots i hemsjukvården bör utvecklas. Regelverket bör öppnas för sammanhållna enheter för vård och omsorg om äldre.
• Höj kompetensen och kvaliteten. Ett omvårdnadslyft för äldreomsorgens medarbetare genom utbildningssatsning och uppsättande av kompetensmål. Utvecklingen av geriatriska och gerontologiska kunskaper inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen måste stärkas. En nationell demenshandlingsplan ska genomföras.
Om de här förslagen förverkligas kan man åldras med större trygghet. Jag är dessutom övertygad om att vi får ut mer av skattepengarna om de genomförs.
På Folkpartiets hemsida finns en youtubeklipp där jag kommenterar äldrerapporten. Här följer de delar som jag brinner extra mycket för:
• Ta till vara äldres kompetens och erfarenhet genom stärkt skydd mot åldersdiskriminering, bättre förutsättningar för ett längre arbetsliv också för äldre med funktionsnedsättningar, översyn av åldersgränser i systemen och inrättande av ett äldrekompetenscentrum.
• Lägg fler friska år till livet. Erbjud förebyggande hembesök till alla över 75 år. Jämför det förebyggande arbetet i kommuner och landsting. Satsa på medicinskt ansvariga för rehabilitering.
• Skapa tillit och trygghet i vardagen. Här ingår förslag om lokala värdighetsgarantier i alla kommuner och lokala brottsförebyggande program för äldre.
• Äldre ska ha inflytande och valfrihet. Vi föreslår valfrihet i äldreomsorgen i alla kommuner och att äldres inflytande inom äldreomsorgen ska öka. Fritt val av hjälpmedel ska införas.
• En mångfald av boenden för äldre. Vi för fram förslag om en långsiktig satsning på anpassade äldreboenden samt att äldre par ska ges möjlighet att fortsätta bo tillsammans. Särskilt boende ska benämnas vård- och omsorgsboende.
• Håll samman vården och omsorgen om äldre. Förslag lämnas om ett preciserat äldreuppdrag för primärvården. Ersättningssystem för de mest sjuka äldre behöver utvecklas. Sjuksköterskans roll som lots i hemsjukvården bör utvecklas. Regelverket bör öppnas för sammanhållna enheter för vård och omsorg om äldre.
• Höj kompetensen och kvaliteten. Ett omvårdnadslyft för äldreomsorgens medarbetare genom utbildningssatsning och uppsättande av kompetensmål. Utvecklingen av geriatriska och gerontologiska kunskaper inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen måste stärkas. En nationell demenshandlingsplan ska genomföras.
Om de här förslagen förverkligas kan man åldras med större trygghet. Jag är dessutom övertygad om att vi får ut mer av skattepengarna om de genomförs.
måndag 24 maj 2010
Stärkt skydd mot åldersdiskriminering
Idag presenterar jag ett av förslagen ur Alliansens arbetsgrupp om äldrefrågor - Stärkt skydd mot åldersdiskriminering. Förbudet mot diskriminering av äldre i arbetslivet infördes den 1 januari 2009 och är starten på en omvärdering av synen på äldre. Lagen behöver breddas till andra områden som varor, tjänster, sjukvård, forskning, samt sociala tjänster och socialförsäkringar. Det här är en grundläggande liberal fråga som jag fått chansen att arbeta med i SPF och paraplyorganisationen AGE - Older People`s Platform - sedan 2001 och nu i riksdagen. I AGE tog vi under ledning av juridisk expertis från Storbritannien fram ett förslag till EU-direktiv som kommissionen tog till sig och som nu är föremål för behandling i parlamentet och i medlemsstaterna. Går det igenom så ger det en tydlig signal att äldre är individer och en resurs som ska ha rätt att arbeta om de vill och kan. Äldres rätt till självbestämmande och respektfullt bemötande får inte åsidosättas. Åldersgränser för att flytta in till seniorboenden får inte förekomma. Vård och omsorg ska vara av hög kvalitet och ges på lika villkor under hela livsresan oavsett hur gammal man är. Ett stärkt skydd om åldersdiskriminering styr med andra ord äldres rätt inom samtliga samhällsområden. Det känns jättebra att presentera detta förslag som bär liberalismens adelsmärke.
fredag 7 maj 2010
Det åldrande samhället
Andelen äldre ökar kraftigt i Europa, vilket föranledde ett möte i Bryssel anordnat av ELDR (European Liberal Democrats). Inbjudna var såväl medelålders och äldre liberaler som företrädare för ungdomsförbunden. Ungdomarna är ju de som kommer att få stå för notan för pensioner, sjukvård och omsorg för den växande gruppen äldre. Det är med andra ord en fråga som angår dem i allra högsta grad. Vi bör göra likadant här hemma i fortsättningen – ta med ungdomsförbundet och studentförbundet när vi diskuterar dessa frågor.
De ekonomiska följderna av en åldrande befolkning är dock inte bara en fråga om utgifter för olika slags välfärdsinsatser; pensioner som går att leva på, tillgång till hälso- och sjukvård och omsorg samt fysisk tillgänglighet i miljön. Det handlar också om äldre människors bidrag till ekonomin i form av yrkesarbete, konsumtion, anhöriginsatser etcetera.
Att möjliggöra för äldre att stanna kvar längre i arbetskraften sågs som ett absolut måste. Det är inte fråga om att ta jobb från yngre. Det handlar om att ta vara på äldres kunskaper och livserfarenhet för att utveckla samhället, något som kan skapa nya jobb. Det går inte att fortsätta med de låga pensionsåldrar som infördes under 1990-talet.
Det blev även en del diskussion kring det ingen vill ha, nämligen ett ”generationskrig”. Solidaritet mellan generationerna måste på alla sätt understödjas. Dagens äldre har bidragit till uppbyggnaden av dagens samhälle. Samtidigt luckras familjebanden mellan generationerna upp. I många EU-länder har barnen och även andra släktingar, som jag skrev om i en artikel i NU för en tid sedan, ett ekonomiskt ansvar för sina äldre i den mån de äldre inte kan försörja sig själva. Det här bäddar för konflikter mellan generationerna. Men det är en fråga som varje land bestämmer om själv. Det vi kan göra är att beskriva hur det är i Sverige, där vi inte har ett sådant krav på barnen och vilka fördelar det innebär.
Ungdomarna deltog livligt i debatten och det kan inte förnekas att den ibland präglades av ålderism, dvs. myter om äldre. Jag tjatade om att äldre är individer som blir mer och mer olika varandra med årens lopp. De får inte ses som ett kollektiv. Vi måste skapa ett samhälle som ger äldre frihet att välja hur de vill leva resten av sitt liv.
I oktober ska ELDR anta ett politiskt åtgärdsprogram "Liberals in an Ageing Society".
De ekonomiska följderna av en åldrande befolkning är dock inte bara en fråga om utgifter för olika slags välfärdsinsatser; pensioner som går att leva på, tillgång till hälso- och sjukvård och omsorg samt fysisk tillgänglighet i miljön. Det handlar också om äldre människors bidrag till ekonomin i form av yrkesarbete, konsumtion, anhöriginsatser etcetera.
Att möjliggöra för äldre att stanna kvar längre i arbetskraften sågs som ett absolut måste. Det är inte fråga om att ta jobb från yngre. Det handlar om att ta vara på äldres kunskaper och livserfarenhet för att utveckla samhället, något som kan skapa nya jobb. Det går inte att fortsätta med de låga pensionsåldrar som infördes under 1990-talet.
Det blev även en del diskussion kring det ingen vill ha, nämligen ett ”generationskrig”. Solidaritet mellan generationerna måste på alla sätt understödjas. Dagens äldre har bidragit till uppbyggnaden av dagens samhälle. Samtidigt luckras familjebanden mellan generationerna upp. I många EU-länder har barnen och även andra släktingar, som jag skrev om i en artikel i NU för en tid sedan, ett ekonomiskt ansvar för sina äldre i den mån de äldre inte kan försörja sig själva. Det här bäddar för konflikter mellan generationerna. Men det är en fråga som varje land bestämmer om själv. Det vi kan göra är att beskriva hur det är i Sverige, där vi inte har ett sådant krav på barnen och vilka fördelar det innebär.
Ungdomarna deltog livligt i debatten och det kan inte förnekas att den ibland präglades av ålderism, dvs. myter om äldre. Jag tjatade om att äldre är individer som blir mer och mer olika varandra med årens lopp. De får inte ses som ett kollektiv. Vi måste skapa ett samhälle som ger äldre frihet att välja hur de vill leva resten av sitt liv.
I oktober ska ELDR anta ett politiskt åtgärdsprogram "Liberals in an Ageing Society".
onsdag 28 april 2010
Folkpartiet och professionen överens om äldres behov och utmaningar
I veckan har Svenska Läkaresällskapet haft en konferens om multisjuklighet och multimedicinering hos äldre i Örebro. Bakgrunden är insikten om behovet av att ge enskilda äldre multisjuka personer en kvalificerad och individualiserad handläggning och uppföljning av deras hälsoproblem. Därför krävs det bred medicinsk/geriatrisk kompetens och gott samarbete inom personalteam, vårdcentraler, klinker och sjukhus, men också mellan olika kliniker och mellan primärvård, sjukhus och kommuner.
Här något av det som presenterades under de två dagar som konferensen pågick.
Prof. Mats Thorslund, Karolinska institutet, konstaterade att det blivit alltmer ovanligt att man dör snabbt och oväntat. De flesta av oss kommer sannolikt att möta en ”långsam död” i hög ålder. Vi kommer att få uppleva att flera av kroppens organsystem fallerar och att funktionsförmågan i olika avseenden försvagas. Man blir ”multisjuklig”, ”skröplig”, ”multiskröplig”, ”multisviktande” etc.
Prof. Gunnar Akner, Universitetssjukhuset i Örebro, konstaterade att den multisjuka patienten kräver att läkare och övriga yrkesgrupper har hög geriatrisk kompetens. De bör arbeta i team som har en ändamålsenlig sammansättning.
Prof. Sten Landahl, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg, tog upp läkemedelsbehandlingen av äldre. Han sammanfattade med att vi vet att många äldre patienter behandlas med olämpliga läkemedel, att biverkningsförekomsten är hög, att patienterna inte tar sina läkemedel som ordinerat och att vårdprogram sällan tar hänsyn till äldre patienters funktionella förmåga. Men vi vet också att det finns många patienter som har nytta av sin läkemedelsbehandling och att man uppnår bäst resultat om behandlingen bygger på en samsyn mellan patient och behandlande läkare.
Prof. Yngve Gustafson, Universitetet i Umeå, tog upp frågan om hur sjukvården bör utvecklas för att möta förändrade vårdbehov på grund av en åldrande befolkning. Här följer några av de slutsatser som han landar i; alla yrkesgrupper i vården som möter gamla människor måste ha goda kunskaper om åldrandet och åldrandets sjukdomar; vården måste organiseras så att den kan möta behoven hos multisjuka äldre människor; teamarbete är en förutsättning för utredning, vård, rehabilitering, prevention och omsorg om äldre människor; symtom hos äldre måste utredas och orsaken behandlas i samma utsträckning som hos yngre människor.
Som ni ser stämmer Folkpartiets äldreprogram med det som professionen framförde i Örebro. Hur vi ska nå målen – det är en formidabel utmaning – men får Alliansen behålla makten efter valet och vi i Folkpartiet större andel av rösterna så ska vi nog kunna åstadkomma en hel del.
tisdag 13 april 2010
Den palliativ vården måste bli bättre
Debatten om läkarassisterat självmord går varm. Igår deltog jag i en paneldebatt med rubriken dödshjälpsdebatten och den palliativa vården. Läs mer i dagens nyhetsartikel på Dagens Medicin.
fredag 9 april 2010
Tills döden skiljer oss åt
Igår presenterade jag folkpartirapporten "Tills döden skiljer oss åt", som visar att bara 44 kommuner garanterar att äldre par kan fortsätta leva tillsammans då ene maken är i behov av ett äldreboende. Det vill vi i Folkpartiet givetvis ändra på. Därför känns det så skönt att det liberala budskapet om parboendegaranti finns på många lokaltidningars nyhetsplats idag. Jag kommer att fortsätta strida för den här frågan. Det ska inte längre vara upp till kommunerna att avgöra när äldre par ska skiljas åt.
onsdag 7 april 2010
Ett perspektiv på jobbskatteavdraget för äldre
Det jobbskatteavdrag som infördes för pensionärer i arbetslivet byggde på tankar som fördes fram i utredningen Senior 2005 och av Pensionsforum samt Forum 50 + under åren 2003 – 2005. Det fanns en insikt om att pensionsåldern behövde höjas på grund av den demografiska utvecklingen. Samtidigt skulle äldre som ville och kunde stanna kvar i arbetslivet inte hindras från att göra det. Då väcktes idén om införande av ett jobbskatteavdrag för äldre. Det var tänkt som en signal till arbetsgivarna om att samhället behöver ha kvar äldre i arbetslivet och till äldre att ni behövs i arbetslivet. När sedan ett jobbskatteavdrag infördes för både äldre och yngre kom det att ses som en diskriminering av pensionärerna som därmed inte fick en skattesänkning utan fick betala skatt som tidigare. Det finns i regeringen en förståelse för denna uppfattning. Därför har skatten genom höjt grundavdrag sänkts två gånger för pensionärer och nu kommer således en tredje sänkning som motsvarar fem miljarder kronor.
Det ska i det här sammanhanget nämnas att andra länder också arbetar med frågan om hur människor kan stimuleras till att arbeta längre. I Nederländerna infördes 2001 skattelättnader för äldre som fortsätter i arbetslivet och 2009 gick man vidare på den linjen. Här tycks det dock inte ha lett till samma starka motreaktioner som i Sverige. Sannolikt därför att det handlar om skattelättnader för äldre som yrkesarbetar och äldre som är pensionärer, inte om yngre yrkesarbetande.
Det ska i det här sammanhanget nämnas att andra länder också arbetar med frågan om hur människor kan stimuleras till att arbeta längre. I Nederländerna infördes 2001 skattelättnader för äldre som fortsätter i arbetslivet och 2009 gick man vidare på den linjen. Här tycks det dock inte ha lett till samma starka motreaktioner som i Sverige. Sannolikt därför att det handlar om skattelättnader för äldre som yrkesarbetar och äldre som är pensionärer, inte om yngre yrkesarbetande.
torsdag 25 mars 2010
Människors rätt till ett värdigt livsslut
Jag har varit väldigt upptagen på senare tid och har därför missat att blogga om viktiga händelser och initiativ. Men från och med nu ämnar jag delta oftare och mer regelbundet i den sociala mediedebatten.
Först några ord om Liberala riksmötet i Västerås, helgen 13-14 mars, som samlade tusentalet folkpartister. Alla högt motiverade att göra en bra valrörelse. Örebros kommunstyrelseordförande Staffan Werme (FP) och jag hade ett välbesökt seminarium om Folkpartiets äldrepolitik. Det stora intresset från folkpartisterna bådar gott. Äldrefrågorna står högt upp på dagordningen och Folkpartiet har ett bra och trovärdigt program. Parboendegarantin är ett förslag som vinner allt större gehör ute i kommunerna. Nu gäller det bara att kommunicera det på ett bra sätt till väljarna.
Värdigt livsslut
I riksdagen antogs förra veckan propositionen ”Stärkt ställning för patienten – vårdgaranti, fast vårdkontakt och förnyad medicinsk bedömning". Den är ett exempel på en rad viktiga beslut som vi har tagit och kommer att fortsätta ta för att öka individens rätt till självbestämmande i hälso- och sjukvården. Givetvis ska den vara av hög kvalitet och lättillgänglighet. I propositionen skriver regeringen ett viktigt stycke som jag citerar här:
”All hälso- och sjukvård är, med några få undantag, frivillig för patienten. Det är den enskilde som avgör om och när han eller hon vill söka vård för en åkomma. Det är också den enskilde som avgör om han eller hon vill ta emot någon behandling eller inte. Varje medborgare har enligt 2 kap 6 § regeringsformen ett grundlagsskydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Denna rättighet får under vissa villkor begränsas i lag. Sådana begränsningar finns i t.ex. smittskyddslagen (2004:168) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.”
Det här stycket har relevans för den återigen uppblossade livsslutsdebatten där en 31-årig kvinna skrivit till Socialstyrelsen om att hon vill få slippa fortsätta sin mångåriga respiratorbehandling och därmed avsluta sitt liv. Och nu har en man med ALS, som också skrivit till Socialstyrelsen därför att han inte kunnat få kontinuerlig palliativ sedering. Han har i stället begärt att få kunna begå läkarassisterat självmord. Nu, idag, kom beskedet att han begått självmord men det sägs inte hur. Medierna skriver att Socialstyrelsen avsett att ge honom ett preliminärt svar nästa vecka, men han förmådde inte vänta på det.
Dessa båda fall visar hur angeläget det är att Socialstyrelsen kommer ut med tydliga råd om hur man bör förfara i fall som dessa. När vi i hälso- och sjukvården inte kan bota ett tillstånd är det vår uppgift att ge lindring och tröst. Med tillgång till god palliativ vård och palliativ sedering kan vi gå dessa patienters önskemål till mötes. Men det måste vara solklart hur vi kan och får förfara.
Först några ord om Liberala riksmötet i Västerås, helgen 13-14 mars, som samlade tusentalet folkpartister. Alla högt motiverade att göra en bra valrörelse. Örebros kommunstyrelseordförande Staffan Werme (FP) och jag hade ett välbesökt seminarium om Folkpartiets äldrepolitik. Det stora intresset från folkpartisterna bådar gott. Äldrefrågorna står högt upp på dagordningen och Folkpartiet har ett bra och trovärdigt program. Parboendegarantin är ett förslag som vinner allt större gehör ute i kommunerna. Nu gäller det bara att kommunicera det på ett bra sätt till väljarna.
Värdigt livsslut
I riksdagen antogs förra veckan propositionen ”Stärkt ställning för patienten – vårdgaranti, fast vårdkontakt och förnyad medicinsk bedömning". Den är ett exempel på en rad viktiga beslut som vi har tagit och kommer att fortsätta ta för att öka individens rätt till självbestämmande i hälso- och sjukvården. Givetvis ska den vara av hög kvalitet och lättillgänglighet. I propositionen skriver regeringen ett viktigt stycke som jag citerar här:
”All hälso- och sjukvård är, med några få undantag, frivillig för patienten. Det är den enskilde som avgör om och när han eller hon vill söka vård för en åkomma. Det är också den enskilde som avgör om han eller hon vill ta emot någon behandling eller inte. Varje medborgare har enligt 2 kap 6 § regeringsformen ett grundlagsskydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Denna rättighet får under vissa villkor begränsas i lag. Sådana begränsningar finns i t.ex. smittskyddslagen (2004:168) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.”
Det här stycket har relevans för den återigen uppblossade livsslutsdebatten där en 31-årig kvinna skrivit till Socialstyrelsen om att hon vill få slippa fortsätta sin mångåriga respiratorbehandling och därmed avsluta sitt liv. Och nu har en man med ALS, som också skrivit till Socialstyrelsen därför att han inte kunnat få kontinuerlig palliativ sedering. Han har i stället begärt att få kunna begå läkarassisterat självmord. Nu, idag, kom beskedet att han begått självmord men det sägs inte hur. Medierna skriver att Socialstyrelsen avsett att ge honom ett preliminärt svar nästa vecka, men han förmådde inte vänta på det.
Dessa båda fall visar hur angeläget det är att Socialstyrelsen kommer ut med tydliga råd om hur man bör förfara i fall som dessa. När vi i hälso- och sjukvården inte kan bota ett tillstånd är det vår uppgift att ge lindring och tröst. Med tillgång till god palliativ vård och palliativ sedering kan vi gå dessa patienters önskemål till mötes. Men det måste vara solklart hur vi kan och får förfara.
tisdag 26 januari 2010
Värdighet och valfrihet vid livets slut
I debatten i söndags mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i SVT:s Agenda stod det klart att Fredrik Reinfeldt är beredd att sänka skatten för pensionärer under nästa mandatperiod om statsfinanserna så tillåter. Jan Björklund har fört fram det beslut vi tog vid Folkpartiets landsmöte i höstas nämligen att kommande inkomstskattesänkningar också ska omfatta pensionärer.
Sedan till en annan het fråga, nämligen värdighet och valfrihet vid livets slut. Igår var jag inbjuden till Sveriges Kristna Råds konferens om Avgörande frågor vid livets slutskede. Hur skall vi dö? Daniel Tarschys, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet och nu ordförande i Statens Medicinsk Etiska Råd (SMER) var en av inledarna. Vi tre som har stått för en promemoria om frågeställningar vid livets slut, nämligen sjukhusprästen Daniel Brattgård, professorn i allmänmedicin och tidigare ordföranden i Svenska Läkaresällskapets etiska delegation Niels Lynöe och jag själv fick presentera våra ställningstaganden och synpunkter på den debatt som förts efter det att SMERs promemoria överlämnats till socialminister Göran Hägglund för åtgärd. Så här är läget som jag ser det idag.
Svenska Läkaresällskapets etiska delegation som 2007 lade fram etiska riktlinjer vid ställningstagande till att avstå från och avbryta livsuppehållande behandling har nu kommit ut med kompletteringar och förtydliganden av sina tidigare riktlinjer om palliativ sedering, dvs. att patienten får sova under sin sista tid om smärtor, ångest, andningssvårigheter och andra symtom blir för svåra. Återigen står patientens självbestämmande i fokus.
Läkarförbundet tog i december 2009 beslut om ändringar i sina etiska regler. Texten ”Läkaren får aldrig medverka till att aktivt påskynda döden” ersattes med ”Läkaren ska besinna vikten av att skydda och bevara människoliv och får aldrig medverka i åtgärder som syftar till att påskynda döden”. Genom att införa ordet ”syftar” har man löst problemet med att palliativ sedering de facto kan leda till en förkortning av livet. Härmed föreligger en överensstämmelse mellan Läkaresällskapets och Läkarförbundets etiska principer i fråga om livsslut.
Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) konstaterade i sin promemoria hösten 2008 att inledande eller avbrytande av livsuppehållande behandling ryms inom gällande lagstiftning. Däremot var det juridiska läget för palliativ sedering mer oklart. Beträffande läkarassisterat självmord fordrades fortsatt utredningsarbete. SMER hade funnit att läkare i sällsynta fall skrivit ut läkemedel till patienter att användas vid självvalt livsslut, vilket inte ryms inom gällande lagstiftning. Aktiv dödshjälp stöddes inte av SMERs majoritet, men borde bli föremål för offentlig diskussion. SMER tog också upp behovet av förstärkning av den palliativa medicinen, att en vilande utredning om livstestamente borde väckas till liv och att Socialstyrelsens allmänna råd om livsslut borde moderniseras.
Socialministern var inte beredd att vidta några åtgärder med anledning av promemorian. SMERs förhoppning om offentlig debatt blev däremot över hövan bönhörd. Men! den saknade den reflekterande hållning den borde haft. Den syftade till att måla in olika debattörer i ett hörn. Efter offentliggörandet av Astrid Lindgren-fallet där en läkare i mars 2009 häktades misstänkt för dråp av en baby för vilken man beslutat avsluta livsuppehållande behandling ändrade debatten inriktning. Nu började det komma artiklar på temat att politiker inte får smita från sitt ansvar. Läkarna måste få tydligare riktlinjer hur de ska agera i livets slutskede, annars riskerar döende patienter att behöva utstå utdraget lidande för att vårdpersonalen fruktar polisen. Intensivvårdsläkare och barnläkare skrev artiklar om att, oavsett vad domen mot läkaren vid Astrid Lindgren blir, kommer de att fortsätta att lindra ångest och smärta under livets slutskede. Det är läkarens skyldighet mot patient och anhöriga. Det är ingen sak för åklagare och polis.
Vid Sveriges Kristna Råds konferens tog jag upp den slutsats jag drar efter den förda debatten att palliativ sedering nu i princip är godtagen. Vidare måste den palliativa vården byggas ut och palliativ medicin bli en tilläggsspecialitet. Om människor med plågsamma, obotligt förlöpande dödliga sjukdomar kan garanteras palliativ sedering bortfaller behovet av aktiv dödshjälp och att skriva ut läkemedel som en patient kan avsluta sitt liv med. Då kan människor i livets slutskede själva bestämma vad som är livskvalitet för dem och vården kan ge den lindring mot smärta och ångest som de behöver.
De två mest intressanta inlägg som i mitt tycke gjordes vid Sveriges Kristna Råds konferens var sjukhusprästen Daniel Brattgårds om att vi nu måste ta tag i frågeställningen: När blir medicinska ingrepp övergrepp? Det andra var ärkebiskop Anders Wejryds om att livsslutsfrågorna måste bli föremål för utredning. Socialminister Göran Hägglund kom i slutet av november 2009 med beskedet att regeringen kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med SKL utforma ett nationellt kunskapsstöd för God palliativ vård, men det är inte tillräckligt. Det är bra, men ärkebiskopen vill gå längre än så som jag uppfattade honom – frågan gäller hur vi ska dö den goda döden.
Sedan till en annan het fråga, nämligen värdighet och valfrihet vid livets slut. Igår var jag inbjuden till Sveriges Kristna Råds konferens om Avgörande frågor vid livets slutskede. Hur skall vi dö? Daniel Tarschys, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet och nu ordförande i Statens Medicinsk Etiska Råd (SMER) var en av inledarna. Vi tre som har stått för en promemoria om frågeställningar vid livets slut, nämligen sjukhusprästen Daniel Brattgård, professorn i allmänmedicin och tidigare ordföranden i Svenska Läkaresällskapets etiska delegation Niels Lynöe och jag själv fick presentera våra ställningstaganden och synpunkter på den debatt som förts efter det att SMERs promemoria överlämnats till socialminister Göran Hägglund för åtgärd. Så här är läget som jag ser det idag.
Svenska Läkaresällskapets etiska delegation som 2007 lade fram etiska riktlinjer vid ställningstagande till att avstå från och avbryta livsuppehållande behandling har nu kommit ut med kompletteringar och förtydliganden av sina tidigare riktlinjer om palliativ sedering, dvs. att patienten får sova under sin sista tid om smärtor, ångest, andningssvårigheter och andra symtom blir för svåra. Återigen står patientens självbestämmande i fokus.
Läkarförbundet tog i december 2009 beslut om ändringar i sina etiska regler. Texten ”Läkaren får aldrig medverka till att aktivt påskynda döden” ersattes med ”Läkaren ska besinna vikten av att skydda och bevara människoliv och får aldrig medverka i åtgärder som syftar till att påskynda döden”. Genom att införa ordet ”syftar” har man löst problemet med att palliativ sedering de facto kan leda till en förkortning av livet. Härmed föreligger en överensstämmelse mellan Läkaresällskapets och Läkarförbundets etiska principer i fråga om livsslut.
Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) konstaterade i sin promemoria hösten 2008 att inledande eller avbrytande av livsuppehållande behandling ryms inom gällande lagstiftning. Däremot var det juridiska läget för palliativ sedering mer oklart. Beträffande läkarassisterat självmord fordrades fortsatt utredningsarbete. SMER hade funnit att läkare i sällsynta fall skrivit ut läkemedel till patienter att användas vid självvalt livsslut, vilket inte ryms inom gällande lagstiftning. Aktiv dödshjälp stöddes inte av SMERs majoritet, men borde bli föremål för offentlig diskussion. SMER tog också upp behovet av förstärkning av den palliativa medicinen, att en vilande utredning om livstestamente borde väckas till liv och att Socialstyrelsens allmänna råd om livsslut borde moderniseras.
Socialministern var inte beredd att vidta några åtgärder med anledning av promemorian. SMERs förhoppning om offentlig debatt blev däremot över hövan bönhörd. Men! den saknade den reflekterande hållning den borde haft. Den syftade till att måla in olika debattörer i ett hörn. Efter offentliggörandet av Astrid Lindgren-fallet där en läkare i mars 2009 häktades misstänkt för dråp av en baby för vilken man beslutat avsluta livsuppehållande behandling ändrade debatten inriktning. Nu började det komma artiklar på temat att politiker inte får smita från sitt ansvar. Läkarna måste få tydligare riktlinjer hur de ska agera i livets slutskede, annars riskerar döende patienter att behöva utstå utdraget lidande för att vårdpersonalen fruktar polisen. Intensivvårdsläkare och barnläkare skrev artiklar om att, oavsett vad domen mot läkaren vid Astrid Lindgren blir, kommer de att fortsätta att lindra ångest och smärta under livets slutskede. Det är läkarens skyldighet mot patient och anhöriga. Det är ingen sak för åklagare och polis.
Vid Sveriges Kristna Råds konferens tog jag upp den slutsats jag drar efter den förda debatten att palliativ sedering nu i princip är godtagen. Vidare måste den palliativa vården byggas ut och palliativ medicin bli en tilläggsspecialitet. Om människor med plågsamma, obotligt förlöpande dödliga sjukdomar kan garanteras palliativ sedering bortfaller behovet av aktiv dödshjälp och att skriva ut läkemedel som en patient kan avsluta sitt liv med. Då kan människor i livets slutskede själva bestämma vad som är livskvalitet för dem och vården kan ge den lindring mot smärta och ångest som de behöver.
De två mest intressanta inlägg som i mitt tycke gjordes vid Sveriges Kristna Råds konferens var sjukhusprästen Daniel Brattgårds om att vi nu måste ta tag i frågeställningen: När blir medicinska ingrepp övergrepp? Det andra var ärkebiskop Anders Wejryds om att livsslutsfrågorna måste bli föremål för utredning. Socialminister Göran Hägglund kom i slutet av november 2009 med beskedet att regeringen kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med SKL utforma ett nationellt kunskapsstöd för God palliativ vård, men det är inte tillräckligt. Det är bra, men ärkebiskopen vill gå längre än så som jag uppfattade honom – frågan gäller hur vi ska dö den goda döden.
tisdag 12 januari 2010
Pensionärers ekonomi
Pensionärernas ekonomi har debatterats i olika medier de senaste dagarna. Här litet fakta och synpunkter.
För det första har jag den största förståelse för att det kan vara svårt för äldre att få ekonomin att gå ihop, särskilt om man inte har någon kompletterande pensionsförsäkring. Det är också stötande att gapet mellan förvärvsarbetandes och pensionärers inkomster ökar. Samtidigt ska man ha klart för sig att i det nya pensionssystemet har pensionerna stigit med 21,2 % de senaste åren. Hade vi haft kvar det gamla hade höjningen stannat vid 16 % och de yrkesarbetandes avgifter till systemet successivt rakat i höjden. Det finns en beräkning på att yrkesarbetande år 2025 skulle betala en tredjedel av sin inkomst till pensionssystemet om vi haft kvar det gamla ATP-systemet. Lägger man sedan på statlig och kommunal skatt så blir det mindre än en tredjedel av inkomsten kvar att leva på. Det var inte hållbart och det var därför vi bytte till nuvarande system där 18,5 % av inkomsten går till pensionssystemet. Men som konsekvens måste fler arbeta längre och arbetslöshet och sjuklighet vara låga för att pensionerna ska kunna ligga på en hög nivå och höjas.
År 2009 ökade de allmänna statliga pensionerna i genomsnitt upp med 500 kr före skatt genom att 2008 var ett ekonomiskt sett bra år fram till den ekonomiska krisen. Den medför en sänkning med ca 500 kr år 2010. Samtidigt slår balanseringen (den s.k. bromsen) till vilket förvärrar situationen. De fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen (S, M, C, FP, KD) har därför kommit fram till att balanseringen bör slås ut över tre år för att nedskrivningen inte ska bli så brant. I stället för en genomsnittlig sänkning av pensionen i år med ca 450 kr blir det därmed en sänkning med ca 360 kr.
Regeringen har dessutom sänkt skatten för pensionärer 2009 och 2010 genom förhöjda grundavdrag, som totalt ger en garantipensionär mellan 3 500 och 4 400 kr i sänkt skatt och samtliga pensionärer mellan 2750 och 6 300 kr i sänkt skatt. Dessutom har bostadstillägget höjts från ersättningsnivån 91 till 93 %. Takbeloppet har höjts från 4 500 kr till 5 000 kr.
Vi i Folkpartiet försvarar lägre skatt på arbete, men vi arbetar samtidigt för att genomföra fler skattesänkningar för pensionärerna, än de Alliansen redan genomfört. Pensionärernas skattesänkningar 2009 och 2010 var faktiskt deras första på fjorton år! Folkpartiet anser att Alliansen bör föreslå en skattesänkning för pensionärer även för år 2011.
För det första har jag den största förståelse för att det kan vara svårt för äldre att få ekonomin att gå ihop, särskilt om man inte har någon kompletterande pensionsförsäkring. Det är också stötande att gapet mellan förvärvsarbetandes och pensionärers inkomster ökar. Samtidigt ska man ha klart för sig att i det nya pensionssystemet har pensionerna stigit med 21,2 % de senaste åren. Hade vi haft kvar det gamla hade höjningen stannat vid 16 % och de yrkesarbetandes avgifter till systemet successivt rakat i höjden. Det finns en beräkning på att yrkesarbetande år 2025 skulle betala en tredjedel av sin inkomst till pensionssystemet om vi haft kvar det gamla ATP-systemet. Lägger man sedan på statlig och kommunal skatt så blir det mindre än en tredjedel av inkomsten kvar att leva på. Det var inte hållbart och det var därför vi bytte till nuvarande system där 18,5 % av inkomsten går till pensionssystemet. Men som konsekvens måste fler arbeta längre och arbetslöshet och sjuklighet vara låga för att pensionerna ska kunna ligga på en hög nivå och höjas.
År 2009 ökade de allmänna statliga pensionerna i genomsnitt upp med 500 kr före skatt genom att 2008 var ett ekonomiskt sett bra år fram till den ekonomiska krisen. Den medför en sänkning med ca 500 kr år 2010. Samtidigt slår balanseringen (den s.k. bromsen) till vilket förvärrar situationen. De fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen (S, M, C, FP, KD) har därför kommit fram till att balanseringen bör slås ut över tre år för att nedskrivningen inte ska bli så brant. I stället för en genomsnittlig sänkning av pensionen i år med ca 450 kr blir det därmed en sänkning med ca 360 kr.
Regeringen har dessutom sänkt skatten för pensionärer 2009 och 2010 genom förhöjda grundavdrag, som totalt ger en garantipensionär mellan 3 500 och 4 400 kr i sänkt skatt och samtliga pensionärer mellan 2750 och 6 300 kr i sänkt skatt. Dessutom har bostadstillägget höjts från ersättningsnivån 91 till 93 %. Takbeloppet har höjts från 4 500 kr till 5 000 kr.
Vi i Folkpartiet försvarar lägre skatt på arbete, men vi arbetar samtidigt för att genomföra fler skattesänkningar för pensionärerna, än de Alliansen redan genomfört. Pensionärernas skattesänkningar 2009 och 2010 var faktiskt deras första på fjorton år! Folkpartiet anser att Alliansen bör föreslå en skattesänkning för pensionärer även för år 2011.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
