tisdag 29 september 2009

Artikel i Norran

Publicerad i Norran den 25 september 2009


Bygg trygghetsboenden nu

I december 2008 överlämnade Äldreboendedelegationen sitt betänkande ”Bo bra hela livet” till regeringen. Delegationen konstaterade att behovet av bostäder anpassade till den åldrande människans behov kommer att bli mycket stort under överskådlig tid.

Det saknas möjligheter att möta äldres efterfrågan på små och medelstora hyreslägenheter i det ordinarie bostadsbeståndet. Många bostäder saknar hiss och är dåligt anpassade till funktionshinder. Här kan man med enkla insatser – som breddning av dörrar, insättning av dörröppnare, borttagande av trösklar och byggande av ramper – underlätta för äldre att bo kvar i det gamla hemmet.

Seniorbostäder är en boendeform som ökat kraftigt – från cirka 11 400 år 2000 till cirka 32 400 år 2008. Mer än hälften av dessa ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag. De är avsedda för människor över en viss ålder och har ofta gemensamhetslokaler och viss anpassning till funktionshinder. Enligt nätverket Aktiv senior kommer 1 633 seniorbostäder att bli klara under 2009 och 2 660 under 2010. Här bör kommunerna underlätta också för enskilda aktörer att skapa sådana bostäder.

Delegationen konstaterade att det behövs fler platser i särskilt boende. Uppskattningsvis handlar det om 50 000 till 70 000 nya platser fram till 2040. Termen särskilt boende bör också bytas till vård- och omsorgsboende för att tydliggöra att här bor mycket sjuka personer i behov av sjukvård och omsorg dygnet runt och inte minst viktigt socialt innehåll i vardagen.

Delegationen föreslog också en ny boendeform, trygghetsboende. Trygghetsboende är hyresrätter avsedda för mycket gamla personer som upplever att hemmets borg förvandlats till ett fängelse där de blir sittande i sin ensamhet i väntan på hemtjänsten och matlådan. Otryggheten känns tung. När man inte längre orkar öppna ytterdörren till sin bostad, när man inte längre kan ta sig upp och nerför trapporna, och det inte finns hiss i huset, när make eller maka gått bort, ja då vill många flytta till ett boende som är anpassat till funktionshinder. Ett tryggt boende där man kan äta och ha trevligt tillsammans med andra, där det finns trygghetslarm och personal som ordnar aktiviteter i huset.

Trygghetsbostäder finns på några få ställen i Sverige. De har visat sig minska behovet av platser i särskilda boenden, sannolikt beroende på att människor som bor i trygghetsboenden håller igång. De blir inte sittande passiva med den risk för ohälsa som passivitet för med sig.

Redan innan riksdagen tagit beslut i frågan har det börjat skapas trygghetsboenden på en hel del håll. Enligt nätverket Aktiv senior blir 556 lägenheter i 23 boenden klara i år och 787 lägenheter i 33 boenden nästa år. I årets budgetproposition föreslår regeringen att investeringsstödet som i dag används för byggande av särskilda boenden ska vidgas till att omfatta också trygghetsboenden. Det är välkommet.

Jag hoppas att kommunerna sätter igång och skapar trygghetsboenden nu. Det är i tider av arbetslöshet och ekonomisk nedgång som man ska passa på att bygga. Byggprocessen kan också vara lång beroende på problem med detaljplanering med mera.

Det är bara tio år kvar till år 2020 då 40-talisterna, som är många, kan förutses knacka på dörren för att få tillgång till trygghetsboenden. Så därför, börja bygga trygghetsboenden nu.

Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson samt tidigare ordförande i Äldreboendedelegationen

måndag 28 september 2009

Äldresatsningar i budgeten

Efter det att budgetpropositionen presenterats har reaktionerna om de föreslagna skattelättnaderna för pensionärer om 3,5 miljarder inte låtit vänta på sig. Förödmjukande, nålpengar, smulor åt en grupp som byggt upp Sveriges välstånd är några av de uttryck man använder. Men dessa miljarder är ändå steg i rätt riktning och visar en vilja hos regeringen att göra något åt äldres ekonomi. Mer kommer när ekonomin så tillåter. Just nu gör den inte det för vi måste satsa på att arbetslösheten minskar och tillgodose andra behov som vården och omsorgen om äldre.

Här är regeringens satsning på kommunerna med 16 miljarder en viktig post. Den är avsedd för områdena barnomsorg, skola och äldreomsorg.

Andra poster i budgeten som är viktiga att känna till när regeringens satsningar på äldre diskuteras är följande:

Anslaget till garantipensionerna minskar något från 19 miljarder i år till 18,1 miljarder beroende på att antalet garantipensionärer minskar men också på grund av utvecklingen av prisbasbeloppet. Det sjunker den 1 januari 2010 på grund av den ekonomiska krisen och de prissänkningar den fört med sig. Garantipensionen är ju värdeskyddad.

Utgiftsposten Bostadstillägg till pensionärer ökas med 200 miljoner till 7,3 miljarder. Här sker en ändring så att personer med sjuk- och aktivitetsersättning och som är under 65 år får samma bostadstillägg som personer 65 år och äldre. Det här är en framgång för pensionärsorganisationerna som länge drivit denna fråga.

För äldrepolitiken i övrigt anslås 2, 5 miljarder. Här de områden pengarna går till:

- Stimulansbidrag till kommuner och landsting för att utveckla vården och omsorgen om äldre (981 243 000 kronor).

- Investeringsstöd för nybyggnad av och ombyggnad till särskilt boende eller trygghetsboende för äldre (55 000 000 kronor). Här en framgång att stödet vidgas till att också omfatta trygghetsboende.

- Vidareutveckling av stödet till dem som hjälper och vårdar närstående (299 850 000 kronor). Här en framgång att ordet bör ändrats till ska, d.v.s. att närstående ska få stöd.

- Stöd till införandet av förslagen om en nationell värdegrund och värdegrundsmärkning (90 000 000 kronor). Hjärtefråga för KD. Vi gick till val på införande av omsorgsgaranti som hade litet annan utformning än KD:s värdegrund, men som sannolikt kommer att inrymmas här.

- Samordning av satsning Teknik för äldre (22 000 000 kronor). Här har satsats detta belopp under tre år och det var viktigt att det blev en fortsättning för många projekt är inte avslutade ännu.

- Forskning om äldre, fördelas av Forskningsrådet för Socialvetenskap och arbetsliv (FAS) (35 000 000 kronor).

- Nationellt kompetenscentrum för anhörig- respektive demensfrågor (10 000 000 kronor).

- Årliga nationella brukarundersökningar inom vård och omsorg om äldre (5 000 000 kronor).

- Utveckling av longitudinella områdesdatabaser (13 940 000 kronor).

- Stimulansbidrag till FoU-centra inom äldreområdet (9 940 000 kronor).

- Statsbidrag till pensionärsorganisationer (7 916 000 kronor).

- Stöd till anhörigorganisationer (3 491 000 kronor).

- Statistiska centralbyrån för uppdrag att utöka antalet äldre personer i undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) (2 000 000 kronor). En länge önskad utvidgning efter det att vi i en EU-studie där Sveriges Pensionärsförbund deltog, kunde visa att äldre inte fanns med i statistik väsentlig som underlag till politiska ställningstaganden.

- Program för en god äldreomsorg, överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och landsting (50 000 000 kronor).

- Insatser för utveckling av ledarskapet i äldreomsorgen (5 000 000 kronor).

- Uppdrag att utveckla det psykiatriska stödet för äldre (5 000 000 kronor). Glädjande för vi i FP har länge uppmärksammat behovet av satsning på äldrepsykiatri.

- Särskild satsning på äldreomsorgen (55 000 000 + 60 000 0000 kronor).

Under andra anslagsposter återfinns satsningar, t.ex. hälso- och sjukvården och utbildningsväsendet, som kommer alla generationer till del men där äldre får en större andel av insatserna eftersom sjukvårdsbehoven ökar med åldern.

Naturligtvis arbetar vi för att utjämna skatteskillnaderna mellan förvärvsarbetande äldre och pensionärer men det får inte bli på bekostnad av insatser som vård och omsorg, stimulans av arbetsmarknaden, skolan och annat som krävs för att vår välfärd ska kunna bibehållas och utvecklas.

måndag 21 september 2009

Socialpolitik under ordförandeskapet

I tisdags öppnade Riksmötet med statsministerns regeringsförklaring, mottagning i sammanbindningsbanan och operationsföreställning. Nu är vi inne i riksdagens vardag med det slit det innebär och som inte syns utåt.

Själv skriver jag motioner för fullt men dessa får andra väcka. Orsak, jag har blivit socialpolitisk talesperson för Folkpartiet och då kan jag inte motionera om de frågor jag brinner för i eget utskott. Men det gör ingenting för nu har jag fått en helt annan access till regeringskansliet.

Varje torsdagsmorgon träffar jag någon av statssekreterarna och kan framföra vad som behöver göras den vägen. Vägen via riksdagsmotion är ju som regel avslag antingen beroende på att regeringen arbetar med frågan eller avslag bara rakt upp och ner.

Budgetpropositionen innehåller utöver vidgning av investeringsstödet till särskilda boenden till att även omfatta trygghetsboenden, också skattesänkning för de sämst ställda pensionärerna. Det är ett steg i rätt riktning, men att döma av e-mail jag har fått finns kritiska röster. Det skulle ha varit mycket mer och för fler.

Vänsterpartiet lyfts fram som de som har bäst förslag. Men var tar de pengarna ifrån? Samtidigt möter jag reaktioner bland andra äldre att kritiken mot pensionssystemet och jobbskatteavdraget fått för stort utrymme, hälso- och sjukvården och omsorgen för äldre måste få större utrymme. Min egen prioritering är vården och omsorgen samt ekonomin för de allra sämst ställda.

Igår var jag på konferens för våra kommunalpolitiker ute på Wijk, Lidingö. Här fick Jan Björklund frågan om vad vi egentligen gör under vårt ordförandeskap. Det är svårt med kommunikation. Vi gör väldigt, väldigt mycket.

Inom det sociala området arbetar regeringen med följande frågor:

Patientrörligheten - Karin Johansson, statssekreterare KD, åker runt till alla EU:s medlemsländer för att få dem att ställa upp på förslaget till Patientrörlighetsdirektiv som skulle göra det möjligt för människor att söka vård överallt i EU. Det finns motstånd framför allt från öststaterna.

e-Hälsa och Telemedicin - Här är målsättningen att man ska kunna överföra den viktigaste journalinformationen och recept via elektronisk informationsöverföring. Det finns en hel del resultat som kan användas, men det behövs mycket mer forskning för att vi ska veta vad som bör användas i vårdens och omsorgens vardag.

Rörlighet för hälso – och sjukvårdspersonal - Idag är Sverige helt beroende av att läkaren från andra EU-länder kommer hit och vill arbeta här, men det handlar också om andra personalkategorier. Hur göra med kompetensbedömning och språkkunskaper?

Patientsäkerhet samt Vårdrelaterade infektioner - Här kommer rekommendationer från EU baserade på den kunskap och den forskning som finns i dagsläget.

Antibiotikaresistens - Ett stort problem i många av EU-länderna. Sverige har än så länge ett begränsat problem. Men det EU nu lyfter fram är dels återhållsam användning av antibiotika, dels utveckling av nya antibiotika som kan användas när gängse antibiotika inte längre har effekt.

Alzheimers sjukdom - Frankrike har satsat stora pengar på forskning om Alzheimers sjukdom och vård- och behandlingsinsatser. Det här bör vi bejaka med stort utropstecken.

Cancer - Här sker en kraftsamling på forskning och på bättre behandling och rehabilitering av människor med tumörsjukdom. Sverige är drivande här.

Sällsynta sjukdomar - Här är jag extra glad. EU satsar nu på att ge patienter bättre möjligheter att få lämplig vård och information om sällsynta sjukdomar och ändra på den nuvarande situationen som präglas av osäkerhet och osynlighet för patienter med sällsynta sjukdomar. Kommissionen vill införa en övergripande strategi för sällsynta sjukdomar och det här stöder vi naturligtvis från svensk sida. Denna fråga står på den svenska dagordningen med positiva förtecken.

Organdonation och transplantation - Här kommer ett direktivförslag som syftar till att få till ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna.

Läkemedel - Här vill EU få till ett direktiv om läkemedelsinformation där gränsdragningen mellan information och reklam samt producentobunden information blir tydlig. Man vill också öka säkerheten vid läkemedelsanvändning och skydda patienter mot förfalskade läkemedel. Sverige backar naturligtvis upp detta.

Bland övrigt som står på dagordningen som gäller socialpolitiken finns arbetet med full sysselsättning som i sin förlängning ger förutsättning för en god hälsa. Och till min glädje ser jag i dagordningen rubriken Ett mer hälsosamt och värdigt åldrande samt ett förbättrat skydd mot diskriminering.

måndag 14 september 2009

Rosa bandet och trygghetsboenden

I fredags kom det glädjande beskedet att regeringen säger ja till att vidga användningen av investeringsstödet för särskilda boenden (vård och omsorgsboenden) till att också omfatta trygghetsboendena. Det här är en viktig signal. Regeringen tycker idén om trygghetsboenden är bra och man vill satsa på den.

Under den gångna veckan genomförde Sveriges Pensionärsförbund (SPF) en kampanjvecka om äldres boenden. Det innebar att jag åkte till Växjö, Östersund och Uddevalla för att berätta om utredningen Bo bra hela livet och remissutfallet. Också i Stockholm hade SPF ett seminarium om äldreboenden under mässan Ett bra liv. Där deltog Maria Larsson liksom jag själv. Båda hade vi oberoende av varandra fastnat för Ragnar Thoursies dikt om att äldre ska vara föremål för omsorg, inte föremål i omsorgen.

Överallt kom det mycket frågor framför allt om trygghetsboendet. Trygghetsboende börjar nu i ökande utsträckning planeras och byggas på olika håll i landet. Det är ju till för främst mycket gamla personer som upplever att hemmets borg blivit till ett fängelse. De vill flytta till något där det känns tryggt, där man får äta tillsammans med andra och ha en innehållsrik tillvaro. Det är deras egen bedömning av behovet, inte en biståndhandläggares, som ska gälla när det handlar om tillgång till ett sådant här boende. Det här är en vinnarfråga i stil med Eget rum i långvården.

Första oktober börjar Cancerfondens Rosa bandet-insamling till förmån för forskning om bröstcancer. I år med fokus inställt på äldre kvinnor. Ett skäl till att man lyfter fram äldre kvinnor är att många landsting inte följer Socialstyrelsens rekommendation att erbjuda mammografi till alla kvinnor 40 – 74 år. Landstingen upphör, på grund av resursbrist, att kalla kvinnor i åldersgruppen 70 – 74 år. Jag vill kalla det åldersdiskriminering. Ett annat skäl är att de behandlingar som erbjuds inte är utprövade på äldre kvinnor. Här behövs forskning för att vi ska kunna veta hur bröstcancer hos äldre kvinnor bäst ska behandlas.

Jag har blivit ombedd att vara ambassadör för den här insamlingen tillsammans med ett tiotal andra personer. Det är jag mer än gärna, inte minst för att jag i drygt 20 år har drivit frågan om hälsoundersökning med mammografi för kvinnor 40 – 74 år, men nu också för dem som är 75 år och äldre. Det har kommit forskning som visar att kvinnor högt upp i åldrarna har nytta av mammografi. Jag återkommer i nästa nyhetsbrev kring vad ni kan göra för att pengar ska flyta in till den forskning vi behöver inom det här området. Jag vill samtidigt säga att Cancerfonden satsar på liknande insamlingsaktiviteter när det gäller den vanligaste cancern bland män, nämligen prostatacancer. Ingen könsdiskriminering här.