Idag kom budgetpropositionen. I de inledande kapitlen till varje budgetavsnitt finns en redovisning av vad regeringen gjort under förra mandatperioden. Det är en imponerande läsning. Vi har varit bra på att få mycket gjort men varit dåliga på att berätta om det. Det måste vi bli mycket bättre på om vi ska kunna bli återvalda om fyra år.
I hälso- och sjukvårdsavsnittet återfinns bl.a. fortsatt satsning på förbättrad tillgänglighet, valfrihet, kvalitet och säkerhet för patienten, där satsning på förbättrad läkemedelsanvändning intar en tydlig plats. Tillgänglig statistik visar att år 2008 började förskrivningen av psykofarmaka till människor 80 år och äldre att minska liksom förekomsten av läkemedelsrelaterade problem. Äntligen säger jag som arbetat med dessa frågor sedan mitten av 1960-talet.
tisdag 12 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
Uppropade och uppmanade!
Nu är vi uppropade i riksdagen. Det började med Gudstjänsten i Storkyrkan. Den inleddes som brukligt med procession, körsång, textläsning och sedan kom predikan av Stockholms biskop Eva Brunne som innehöll såväl gratulationer, reflektioner som uppmaningar. Under talet reste sig Sverigedemokraterna och marscherade ut demonstrativt.
Eva Brunnes predikan följdes av en lång, lång applåd. Jag fick ”ståpäls” och gråten i halsen och mindes min barndom med ransoneringskort, mörkläggningsfönster, sökarljus på himlen, skyddsrumsövningar, evakuerade barn från Finland och norrmän på väg till England jag av olika skäl fick möta. Jag minns hur man behandlade en av mina klasskamrater som var judinna. I hennes familjs hall stod packade resväskor. När jag frågade varför blev svaret att vi måste gömma oss om tyskarna kommer.
Sverigedemokraternas högljudda uttåg kommer att diskuteras mycket och länge, mycket mer än det som blev följden av att Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan på valnatten 1991 när Ny Demokrati valts in i riksdagen.
Vi i riksdagen har att leva med valresultatet. I utskott och kammare ska vi arbeta för att komma fram till bra lösningar, diskutera, debattera och möta varandra, och möta våra politiska motståndare på ett respektfullt sätt. Så ska det vara i en demokrati. Men för den skull behöver vi inte gilla varandra och definitivt inte tvingas att bli vänner med alla.
Eva Brunnes predikan följdes av en lång, lång applåd. Jag fick ”ståpäls” och gråten i halsen och mindes min barndom med ransoneringskort, mörkläggningsfönster, sökarljus på himlen, skyddsrumsövningar, evakuerade barn från Finland och norrmän på väg till England jag av olika skäl fick möta. Jag minns hur man behandlade en av mina klasskamrater som var judinna. I hennes familjs hall stod packade resväskor. När jag frågade varför blev svaret att vi måste gömma oss om tyskarna kommer.
Sverigedemokraternas högljudda uttåg kommer att diskuteras mycket och länge, mycket mer än det som blev följden av att Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan på valnatten 1991 när Ny Demokrati valts in i riksdagen.
Vi i riksdagen har att leva med valresultatet. I utskott och kammare ska vi arbeta för att komma fram till bra lösningar, diskutera, debattera och möta varandra, och möta våra politiska motståndare på ett respektfullt sätt. Så ska det vara i en demokrati. Men för den skull behöver vi inte gilla varandra och definitivt inte tvingas att bli vänner med alla.
torsdag 16 september 2010
Nu gäller det
I skrivande stund är det tre dagar kvar av valrörelsen. Sedan är det väljarnas dag, söndag.
Opinionssiffrorna är lovande men jag är bränd från tidigare valrörelser och tar inte ut något i förväg, det är bara att jobba på för att vinna ännu fler röster för Folkpartiet och för Alliansen. Jag har i valrörelsen rest runt framför allt i norra och mellersta Sverige. Jag har mött främst äldre väljare och de har varit många.
Även om jobbskatteavdraget varit en av de frågor man tagit upp så är det ändå sjukvården och omsorgen som tilldragit störst intresse: hur vi får råd med den när det blir allt fler äldre. Svaret är ja, om vi satsar kraftfullt på att förebygga ohälsa hos äldre, att använda läkemedel rätt, att stimulera forskning om vilka behandlingsmetoder äldre har nytta av och att se till att insatserna för människor med demens och/eller många ohälsoproblem samordnas effektivt, då finns miljardbelopp att vinna, miljarder som kan användas för att stärka vården och omsorgen för äldre.
Det här är något vi måste arbeta vidare med under den kommande mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras, nu handlar det om att göra det.
Opinionssiffrorna är lovande men jag är bränd från tidigare valrörelser och tar inte ut något i förväg, det är bara att jobba på för att vinna ännu fler röster för Folkpartiet och för Alliansen. Jag har i valrörelsen rest runt framför allt i norra och mellersta Sverige. Jag har mött främst äldre väljare och de har varit många.
Även om jobbskatteavdraget varit en av de frågor man tagit upp så är det ändå sjukvården och omsorgen som tilldragit störst intresse: hur vi får råd med den när det blir allt fler äldre. Svaret är ja, om vi satsar kraftfullt på att förebygga ohälsa hos äldre, att använda läkemedel rätt, att stimulera forskning om vilka behandlingsmetoder äldre har nytta av och att se till att insatserna för människor med demens och/eller många ohälsoproblem samordnas effektivt, då finns miljardbelopp att vinna, miljarder som kan användas för att stärka vården och omsorgen för äldre.
Det här är något vi måste arbeta vidare med under den kommande mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras, nu handlar det om att göra det.
torsdag 12 augusti 2010
Nya sjukförsäkringen gynnar långtidssjukskrivna
Under sommaren har jag så gott som dagligen fått mail från personer som varit sjukskrivna under lång tid och som nu beskriver de negativa konsekvenserna av de nya sjukskrivningsreglerna. Många av mailen har standardformulering och tycks sända från samma källa. De ger en ensidig beskrivning av verkligheten.
Visst finns det personer som kommit i kläm och vi försöker successivt justera i det nya systemet så att svårt cancersjuka och andra som inte kan förväntas komma tillbaka i arbetslivet ska få sitt skydd, men det finns också andra som nu fått sina liv förändrade i positiv riktning. Om dem läser vi desto mindre om.
Via en handläggare på försäkringskassan någonstans i landet har jag fått ta del av olika anonyma fall som jag har fått tillstånd att använda mig av. En av slutsatserna som kan dras är att möjligheten att söka annat jobb med stöd av arbetsförmedlingen fram till dag 180 används mycket litet. De flesta tackar nej med motiveringen att de har jobb och tänker jobba när de blir friska. Det finns också de som blir stötta över erbjudandena. Men ett par av de cirka 100 tillfrågade har tackat ja och varit mycket nöjda.
Det som genomsyrar många av ärendena är att personerna varit sjukskrivna lång tid utifrån oklara diagnoser, har en besvärlig social situation och inte haft någon eller mycket begränsad medicinsk behandling under perioden. Många har tackat nej till olika insatser både från vårdens och försäkringskassans sida och varit mycket negativa till att delta i olika rehabiliteringsprojekt. Många av dem som har en anställning har inte haft någon kontakt med arbetsgivaren på flera år.
Den nya sjukförsäkringen är i grunden bra, även om det kan behövas litet finputs i kanterna. Det som är glädjande är att av de fallbeskrivningar jag har fått del av går i samma riktning, de berörda har kommit tillbaka till ett nytt och bättre liv.
Att känna sig behövd, bidra till samhällsutvecklingen och ha ett jobb att gå till är enligt Världshälsoorganisationen bland det viktigaste för att vi ska må bra.
Visst finns det personer som kommit i kläm och vi försöker successivt justera i det nya systemet så att svårt cancersjuka och andra som inte kan förväntas komma tillbaka i arbetslivet ska få sitt skydd, men det finns också andra som nu fått sina liv förändrade i positiv riktning. Om dem läser vi desto mindre om.
Via en handläggare på försäkringskassan någonstans i landet har jag fått ta del av olika anonyma fall som jag har fått tillstånd att använda mig av. En av slutsatserna som kan dras är att möjligheten att söka annat jobb med stöd av arbetsförmedlingen fram till dag 180 används mycket litet. De flesta tackar nej med motiveringen att de har jobb och tänker jobba när de blir friska. Det finns också de som blir stötta över erbjudandena. Men ett par av de cirka 100 tillfrågade har tackat ja och varit mycket nöjda.
Det som genomsyrar många av ärendena är att personerna varit sjukskrivna lång tid utifrån oklara diagnoser, har en besvärlig social situation och inte haft någon eller mycket begränsad medicinsk behandling under perioden. Många har tackat nej till olika insatser både från vårdens och försäkringskassans sida och varit mycket negativa till att delta i olika rehabiliteringsprojekt. Många av dem som har en anställning har inte haft någon kontakt med arbetsgivaren på flera år.
Den nya sjukförsäkringen är i grunden bra, även om det kan behövas litet finputs i kanterna. Det som är glädjande är att av de fallbeskrivningar jag har fått del av går i samma riktning, de berörda har kommit tillbaka till ett nytt och bättre liv.
Att känna sig behövd, bidra till samhällsutvecklingen och ha ett jobb att gå till är enligt Världshälsoorganisationen bland det viktigaste för att vi ska må bra.
tisdag 6 juli 2010
Vårdförbundet frågade ut mig
Idag var det Folkpartiets och min tur att frågas ut i vårdfrågor. Läs mer om utfrågningen i ett repotage på Vårdförbundets hemsida.
måndag 21 juni 2010
Vi bryr oss om både skärgårdar och skolgårdar
Folkpartiet i Stockholms län slår ett slag för vår vackra skärgård. Läs mer här.
Äldre och läkemedel
Onsdagen den 16 juni var jag på Europeiska läkemedelskontrollmyndigheten och diskuterade bl.a. läkemedel och äldre samt hur patienter kan delta i rapporteringen av läkemedelsbiverkningar. I Sverige infördes 2008 möjlighet för patienter att via en webbsida rapportera in sådant som de upplever som komplikationer till läkemedelsbehandlingen. I de länder där rapportering från patienter införts visar det sig att man den vägen får fram biverkningsinformation som man missar genom att bara lita till inrapportering från läkare och tandläkare. Samtidigt vet många läkemedelsanvändare inte om sin möjlighet att rapportera sina erfarenheter direkt till läkemedelsverket. Hur vi får fler att rapportera är en fråga jag satt upp på min ”att göra lista”. Det är viktigt att få information om vilken nytta läkemedel gör och vilka risker de är förenade med sedan de kommit ut på marknaden. Den bild man får från de kliniska prövningar läkemedel genomgått före godkännande är nämligen otillräcklig eftersom prövningarna sker under förhållanden som skiljer sig från verklighetens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
